Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
3
När och hur och varför kom
Christer Pettersson över huvud
taget in i bilden?
En avgörande viktig fråga rörande Christer Petterssons påstådda inblandning i mordet på
Olof Palme måste alltid vara:
När började förundersökningsledningen, åklagare och polis, på allvar bestämma sig
för att Christer Pettersson kunde vara värd att se närmare på? När började beslutet om
hämtning, anhållande, gripande etc ta form? Och går det att urskilja någon precis
händelse, några precisa personer som ledde till att Christer Pettersson hamnade i det
absoluta centrum?
O ja, visst går det. Startskottet i jakten på Christer Pettersson går den 15 november 1988, dvs endast en
månad innan Pettersson hämtas på loftgången i Rotebro, den 14 december 1988. Den 15 november 1988
har kriminalinspektören Thure Nässén förberett förhöret genom att antingen själv, eller med biträde,
arrangera ett påstått telefonavlyssningsprotokoll, enligt vilket en nedgången person vid namn Roger Ö kl
23.15-23.21 mordkvällen den 28 februari 1986 i telefon från biografen Grands lobby skulle ha samtalet
med knarkhandlaren Sigge Cedergren samt i samband därmed ha sett Christer Pettersson utanför biografen
Grand, någon gång kring kl 23.12; Christer Pettersson skulle därefter, har varit Nässéns tanke, ha hunnit
förflytta sig från Grand till Dekorima och där skjutit Olof Palme.
Denna story ingår i det korrekta och verklighetsnära Palmescenariot; den är grundstenen. Det är först
sedan Thure Nässén, säkerligen med hela förundersökningsledningens goda minne, påstått sig kunna
”binda” Christer Pettersson till lämplig tid och lämplig plats som den stora attacken mot Pettersson kunnat
sättas in; Nässén står själv beredd på loftgången i morgonväkten.
Men denna startsignal har alltid klingat falskt, och enklaste undersökning från åklagares och utredande
polisers sida skulle raskt ha visat att hela arrangemanget är djupt skoj. Sigge Cedergren befann sig inte i sin
bostad vid påstådd tidpunkt, och Roger ö befann sig inte på biografen Grand vid påstådd tidpunkt, enligt, i
första fallet, två vittnen, och i andra fallet minst fem vittnen.
Det är sant att Roger ö:s s k vittnesmål, frampressat och kompletterat under ett halvdussin sittningar med
Thure Nässén, inte vann särskilt hög tilltro hos Stockholms tingsrätt (som ju dock fällde Christer
Pettersson). Roger ö närmast avvisades av Svea hovrätt, och vittnesmälet ledde ju sannerligen inte heller
till någon sentida resning hos Högsta domstolen. Men kvar står Nässén/Roger Ö-skrönans oerhörda
betydelse som incitament till hela Christer Pettersson-affären. Utan hrr Ö och Nässén (den sistnämnde, i
perioder, ö:s övervakare!) skulle någon Christer Pettersson-affär aldrig ha uppstått.
Men Lisbeth Palme då? Ja, utan Christer Pettersson hade Lisbeth Palme inte haft någon påstådd
gärningsman att peka ut; så enkel och så kallt kuslig är denna sak.
”...utskriften av utfrågningen av åklagarna...”
Jag har gett denna tämligen utförliga ingress som bakgrund till Nässén/ö-affärens framtoning i det
dokumentationsmaterial som numera föreligger. Jag har i min bok cover-up: palmemordet redovisat
hur granskningskommissionen resp kommissionens specialhyrda revisorer behandlat denna mörka men
synnerligen centrala affär, beviset för alla utredares och granskares oredlighet Vad som nu i början av
2000 tillkommit är den över 200 sidor långa samtalsutsknft som jag numera, efter lång väntan, erhållit från
riksarkivet, nämligen, på elegant kansliprosa, ”utskriften av utfrågningen av åklagarna hållen den 26 och 27
januari 1999, i Granskningskommissionens i anledning av utredningen av mordet på statsminister Olof
Palme arkiv”, begärd av Sven Anér, Almunge.
Det rör sig om 197 A 4-sidor, omsorgsfullt sekretesstrukna och anonymiserede men någorlunda tydbara,
vilka alltså skildrar timme efter timme av den pratiga och oftast lösliga och svamliga konversation som
dessa båda vinterdagar utspinner sig mellan granskningskommissionens fem ordinarie ledamöter, samt en
adjungerad dylik, och tre representanter för den s k förundersökningsledningen, dvs biträdande RÅ Solveig
Ribetdahl och RÅ-ämbetets specialinkallade chefsåklagare Jan Danielsson, dessa båda då och då
kompletterade med den höge RÅ själv, Klas Bergenstrand, herostratiskt ryktbar från det tämligen oerhörda
2/00:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
