- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2000 /
7

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PALME-nytt

7

- Nej, jag kände mig så avsnoppad så...
att jag kommer inte ihåg särskilt
mycket. Jag bara vet att jag sa vad jag
hade sett, att det var två män. Men sen
hur mycket sedan jag sa, det kan jag
inte svara på, för att jag kände mig
ungefär som att ”jaha, det där kan vi
återkomma till”, något sånt där. Det
var inte mera.

- Men fick du något intryck av att dom
inte var intresserade av det här eller?

- Ja, jag fick den... jag kände det så.
Annars hade dom ju fortsatt att fråga
mig.

- Var det ett väldigt kort samtal?

- Ja. Jaa, inte var det mer än ett par
minuter. Det var det absolut inte.

- Så du tycker inte du fick sagt det du
skulle vilja ha sagt?

- Nej, det fick jag inte.

Efter detta samtal har Eva inte hört
någonting från polisen över huvud
taget. När hon nu ringde upp oss på
Kanalen och berättade vad som hänt
henne for vi med henne till polishuset
på Kungsholmen i Stockholm där hon
skulle be att få en kopia på sitt
vittnesmål och höra efter vad som
hänt. Hon fick tala med en
kriminalkommissarie i några minuter,
och så här lät det när hon kom ut på
gatan efter det samtalet och vi frågade
henne om hon fått en kopia på sitt eget
vittnesmål

- Nej, det fick jag inte fast jag bad om
det.

- Du fick inte kopia på ditt eget
vittnesmål?

- Nej. Det fick jag inte, fast jag bad
om det flera gånger och frågade varför.
Och då sa han att ”det är sagt så”. Det
var det enda svar jag fick.

- Det är alltså bestämt att du inte får
någon kopia?

- Ja, ”det är sagt så.”

- Fick du läsa igenom det?

- Ja det fick jag.

- Vad var det för uppgifter där... var det
rätt?

- Nej, inte helt och hållet. Det stod
”tre män”, och det har jag aldrig sagt.
Utan det var två. Och sen var det små
detaljer, att dom hade dragit sig åt
brandstation till, och det har jag heller
aldrig... för det kan jag aldrig ha sett.
Och sen att jag själv drog mig undan
för att jag var rädd - och jag kan ju inte
vara rädd om jag inte vet vad det
handlar om.

- Så det har du aldrig sagt?

- Neej.

- Var det några uppgifter som saknades
annars?

- Jaa, jag vet ju inte hur mycket jag sa
eftersom ointresset var så pass stort när
jag ringde.

- Det här med polisbilen t ex?

- Det hade jag sagt ja.

Nya påhitt av
Almblad, stick
i stäv

I ett Kanalen-program den 11
november 1987 tar Lars
Borgnäs på nytt upp fallet Eva:

Borgnäs: När Eva hade framträtt med
sin berättelse här i Kanalen i februari i
år följde vi med henne till polisen för
att se om hennes vittnesmål någonsin
noterats. Det hade det. Men det hade
blivit några fel. Bl a hade man
antecknat att hon hade sett tre män,
fast hon själv säger att hon bara sett
två. Men inte heller efter Evas besök
hos polisen i vintras har
Palmeutredarnas tagit någon som helst
kontakt med henne.

Reporter: Ja, Lars, också den här saken
har ju utretts noggrant säger
Palmeutredarna?

- Ja, enligt Jörgen Almblad, som vi då
måste citera från Dagens Nyheter
eftersom han inte velat komma hit, så
har man hittat polisbilen och männen
på kyrkogården. Han säger så här enligt
Dagens Nyheter:
"De tre männen på Johannes
kyrkogård har vi också hört, liksom de
två i polisbilen. Männen var
överförfriskade och stod och
pokulerade. Polisbilens förare skjutsade
sin kollega till dennes bil som stod
parkerad på gatan."

Undertecknad Sven Anér satt själv hos
Almblad 1987:

- Hur var det med Eva?

- Eva? Vänta få se... hon såg tre
törstiga som pokulerade på Johannes
kyrkogård.

- Var det inte två skärpta personer?

- Nej. Tre fyllon.

Men när jag nu slår upp
”Mörkläggning” hittar jag nedanstående
tillrättaläggande; spännande! Wall
skriver på sidan 912:

"När jag i början av -89 intervjuade
Almblad om
walkietalkieobservationerna var han bättre
påläst på Eva men hade å andra sidan
ett mindre lugnande svar att ge:

- Vi vet att vi har en observation från
den här kvinnan och att den rör två
personer. Vilka det är vet vi inte. Vi
vet en del om 6-7 personer som rört
sig där i krokarna. Det kan vara vilka
som helst av dem, och då är det inget
mystiskt. Men det kan också vara
några andra."

Jörgen Almblad säger vad som helst
när som helst, och hans uttalanden har
ingen inbördes samstämmighet. Nu
skulle det plötsligt vara 6-7 hörda(?)
personer som kunnat avfärdas(?). Men
”det kan också vara några andra". Han
väjer för en tidigare lögn och hamnar i
en annan. Skulle 6-7 personer ha hörts
om en vistelse på den vintermörka
åsen? Knappast troligt: kommissionen
tycks inte ha hittat några sådana förhör.

Vad är det Almblad egentligen säger,
bakom lögnerna? Att vi vet att det var
två civilklädda poliser? SA.

3/00:7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2000/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free