Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
PALME-nytt
- Och bilen slod fortfarande i hörnet
där1/
- Ja, det gjorde den.
- Men dom sa inte ett ord?
- Inte ett ord.
- Dom hade någonting i handen, sa du,
de här männen?
- Ja. En utav dom hade det.
- Var det en stor, skrymmande sak?
- Nej. Jag kan bara se att han höll
någonting i handen, men det var ingen
portfölj eller någonting sånt där.
- Kan du beskriva hur dom var klädda?
- Ja, den ena kommer jag inte ihåg,
men den andra hade en sån här blå jacka
som du har med ok, beige ok på.
- Vad sjutton
står du här för?
- Och var det någon annan detalj du la
märke till?
- Ja, det var såna här snör...
- Snören vid midjan?
-Ja.
- Eller vid höften?
- Nej.
-1 midjan?
-Ja.
- Var dom små eller långa eller kraftiga
eller...
- Nej, dom var medel, medel... inte
något speciellt, dom var ungefär lika
långa och stena.
- Var det så an du tänkte när du såg
dom att det här verkar skumt eller var
det...
- Ja, jag tänkte vad sjutton står du här
för?
- Det brukar inte stå folk här?
- Nej, det gör det verkligen inte. Inte
på vintem inte.
- Var det väldigt ovanligt detta alltså?
- Ja, för mig. Jag har i alla fall bott här
i fem år här och jag har aldrig sett
några som har stått här.
- Att bilar står på tomgång så där, är
det ovanligt det?
- Ja, det är det verkligen.
Eva gick 30-40 meter bort längs
kyrkogårdskanten och rastade hunden.
Klockan var nu strax efter 23.00. Ca
6-8 minuter tror hon att det tog att rasta
hunden. Sen vände hon tillbaka hemåt
igen. Och passerade nu männen för
tredje gången. Klockan var alltså nu
närmare 23.10.
Nu stod de båda männen åter ute vid
gatukanten och spejade uppför och
nedför Johannesgatan. Bilen stod kvar
där på tomgång. Eva gick vidare fram
mot sin port. Och när hon skulle
öppna den fick hon se polisbilen
komma sakta åkande.
Mycket sakta
- Mycket sakta. Och då hade jag väl
hunnit, när jag såg dom, hade jag väl
hunnit en så där liten bit Och så gick
jag ju långsamt för att få hund med
mig som är lös.. Eftersom det kom en
bil så tänkte jag ju på det mera.
- Såg du genast att det var en polisbil?
- Jaa. Jaa.
- Vad kände du igen den på?
- Härifrån kunde jag verkligen se
detNär jag hade hunnit hit.
- Den kom fortfarande långsamt då?
- Ja, mycket långsamt.
- Med ljuset på då?
- Ja, annars hade jag ju tankt ännu mer
på del.
- Jaa. Och sen skulle du öppna porten
och... var var bilen då någonstans?
- Här ungefär.
- Var ska vi säga?
- Vid den bakre blå
- Tio meter ungefär?
- Ja.
- Såg du då i n i polisbilen?
- Jag slängde ju bara en blick och såg
att det satt två personer.
Eva gick in genom porten innan
polisbilen hann passera henne. Hon
kan inte på något sätt koppla ihop
polisbilen med de båda männen. Hon
vet inte vad det var för typ av polisbil.
Hon vet bara att den var svart-vit-målad
och att det inte var en buss. Eva blev
förvånad över att se en polisbil på
den här gatan där de sällan syns på sen
kvällstid När hon kommit in i sin
lägenhet och hade tagit av sig
ytterkläderna var hon så nyfiken att
hon klev upp på en pall, öppnade
fönstret och tittade ut nedför
Johannesgatan. Polisbilen var nu
borta, men de båda männen stod kvar.
Klockan bör nu ha varit 23.12.
Därefter slutar Evas berättelse.
Det kan också
vara andra...
Eva hörde aldrig skotten san
avlossades tre kvarter bort, kl 23.21.
Dagen därpå, lördagen den 1 mars,
ringde Eva upp polisen på det nummer
som meddelats i radio och TV. Hon
ville berätta om sina iakttagelser, det
märkvärdiga med att två tysta män,
väntande, spejande, stått i minst tjugo
minuter vid gatukanten och planket,
med en bil på tomgång intill. Och det
ovanliga med en polisbil som kom i
krypfart nedför gatan. Men det blev ett
kort samtal där inte mycket harm
sägas.
3/00:6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
