Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
PALME-nytt
Tystnad, förträngning. Tystnadens förträngning.
Förträngningens tystnad - jag märker hur tystnaden, mediernas
avsiktliga tystnad, fyller mig med skräck, tomhetens skräck. Låt mig ge ett exempel, ett
kanske hyperaktuellt och hyperintressant exempel.
Forskning förutsätter ju analys och syntes, utredning och sammanställning.
Informationer som bara radas upp efter varandra innebär knappast någon forskning. De
20 kilogrammen gula pärmar i Christer Pettersson-utredningen har på sin höjd utgjort
ett underlag för forskning: om vittnet A säger si men vittnet B säger så - vart för det oss
vidare? Det går inte att se att Palmeutredama har utfört någon sådan grundläggande
analys. (Syntesen har de haft klart för sig från början: Det är Christer...).
Nå. Det började med att jag bläddrade i mina gamla pärmar och stötte på
säkerhets-och dataexperten Ulf Lingärdes promemoria med numreringen 95-103 hos den gamla
Palmekommissionen, den som Marjasin ledde. Detta är en oerhört dramatisk PM, där
Lingärde mer eller mindre i klartext löser hela Palmemordet, menar han - i varje fall
bakgrunden, komplotten. PALME-nytt har tidigare refererat själva konturerna: hela
texten kan knappast återges i befintligt skick. Men promemorian existerar, sålunda, i
allra högsta grad, i dag insorterad hos dokumentexperterna på riksarkivet.
Ett centralt - av mig censurerat - utsnitt ur Lingärdes PM får ange tonen:
”De i samhället högt uppsatta personerna A, B, C och D tog ett historiskt
beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade man kungen?) att
Palme måste bort, röjas ur vägen”.
Personerna är alltså namngivna och etablerade i originaltexten. Är nu detta sant? Det vet
jag självfallet inte. Men vad jag kunnat se - precis som så ofta sker - är att Lingärdes PM
95-103 över huvud taget aldrig granskats av någon annan utomstående än PALME-nytt.
95-103 har vandrat mellan olika publicistiska koryféer, men alla har sagt ”hu så rysligt”
samt lagt promemorian underst i någon inkommandekorg eller möjligen langat den
vidare till någon annan lika overksam instans -1 ex just Marjasins Palmekommission som
gav den sexsidiga skriften ett registemummer. 95-103 ärvdes därefter av den
Ericssonska granskningskommissionen som ej tycks ha läst den, i varje fall inte reagerat.
Den här Lingärde-texten har jag förstås alltid förvarat i bakhuvudet. Lingärde talar
om en hemlig organisation till vilken de fyra nyssnämnda herrarna påstods höra
-hemlig organisation? Vem har, tämligen nyligen, talat om en hemlig organisation, ute på
någon säkerhetsflygel? Jo, erinrade jag mig: Sten Andersson, den vänlige och öppne
mannen med de många hemligheterna. Vad var det Sten Andersson hade sagt? Och i
vilket sammanhang?
Med god hjälp av det register över PALME-nytt-böckema, som snart är klart, hittade
jag Sten Andersson hos Lars Borgnäs i ett av hans stora - och alltför sällsynta! -
Palme-svep, närmare bestämt den 31 mars 1999.1 en allmän diskussion kring säkerhetspolisens
funktioner inom Palmeutredandet säger Sten Andersson plötsligt, inför TV-tittare som
borde ha hajat till:
”Jag fick ju, 86-87, en ganska ingående skildring av en grupp vars
medlemmar, några av dem var namngivna, med ganska framskjutna
positioner inom Säpo, som själva hade bestämt sig för att verka vid sidan
13/00:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
