- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
16

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PALME-nytt

ser med mina lekmannaögon: stora skador. Omfattande skador. Och då går jag tillbaka till den
internationella haverikommissionens beskrivning av händelseförloppet, i yttersta sammandrag:

Bogvisiret slets av, vatten strömmade in, Estonia sjönk.

Men av detta uppstår väl inga omfattande, inga förödande skador? Av inströmmande vatten uppstår inget
enda stort makabert skrotupplag? Eller har jag helt fel, tänker jag helt fel då jag får en otäck känsla av att
Usher och hans mannar vet att här har något annat, och mycket allvarligare, inträffat än ett avslitet bogvisir?

Den avslutande timmen, den tredje timmen, på bandet och nere i vraket, ägnas åt upphämtning av delar
av vraket. Dels sådant som kan lossas med handkraft av Dave och Mike, dels sådant som de uppenbarligen
skär loss med en form av skärbrännare; eldslågorna slår upp. Några av de losskuma metallbitarna uppvisar
uppenbarligen en kant som blivit just ”ripped off’ - är detta resultatet av en sprängning? Och vart har bitama
tagit vägen?

Som jag flera gånger understrukit har jag varken sakkunskapen eller instrumenten för att
kunna göra en fullödig granskning av dessa tre dramatiska timmar. Men - och detta är ju så ofta
journalistens roll - jag kan ställa frågorna, med utgångspunkt från vad jag sett. Då gör jag det:

1 Vilket var det egentliga syftet med dykning B40c?

2 Vad har dykningen, enligt expertisen, lett till för resultat?

3 Varför ställer dykledare Usher aldrig frågan: varifrån kommer alla dessa skador? Ett fartyg som dalar ner
mot botten får väl inga metalldelar avslitna?

4 Hur många inom den internationella haverikommissionen har verkligen studerat B40C? För ett noggrant
studium enbart av detta enda dykavsnitt åtgår rimligen flera arbetsdagar. Först måste de tre timmarna köras
igenom, rätt av minst ett par gånger, och sedan måste bit för bit detalj granskas - har detta skett? Vilka
kommissionärer har varit närvarande?

5 Har den svenska haverikommissionen och inte minst den svenska regeringen sett B40c? Har den i så fall
avgett några kommentarer?

6 Har någon/några av mina joumalistkolleger beställt fram B40C? I så fall mot en kostnad av 600:- plus
expedition - har det skett? Har de pengama funnits?

Antagligen skulle jag kunna fortsätta mitt frågande, men i skri vögonblicket känns det som om jag ändå inte
skulle få något svar. För Estonia får inte ha sprängts till botten, och enda möjligheten för vår överhet att
upprätthålla ett slags snäll och vänlig fiktion rörande denna 852-personerskatastrof är att hindra insyn, vifta
bort olyckskorpar.

För får sprängningsteorin fäste, ett ännu starkare fäste än den har i dag, kommer allt upp på ytan,
kommer allt att bli mycket större. Ta skadestånden. I dag utbetalade med småpengar, i morgon kanske
placerade i miljardklassen. När Svea hovrätt ungefär vid pressläggningen av detta nummer av PALME-nytt
avslår den lilla skadeståndsprocess som i mångårig motvind förts av bland andra Henning Sjöström handlar
hovrätten förmodligen korrekt utifrån sina premisser, eftersom hovrätten ingenting annat vet än att detta är
ett litet standardhaveri - nåja, litet - där vanliga skadeståndsregler gäller, och då ska inte en far ha ett öre för
en förlorad son...

DagCnS Nyheter har låtit skriva ett långt reportage om Jutta Rabe, på ett par ljusårs avstånd från
Anders Hellbergs halsstarriga text. Reportaget är välskrivet, och det är tämligen medkännande med den
stackars Jutta Rabe som får ett antal vackra ord för sin möjligen märkliga sanningslidelse. Artikeln mynnar
väl snarast ut i moll, ur Jutta Rabes prespektiv, men hon blir åtminstone behandlad som en människa,
nästan som en medmänniska. Att DN skulle ge sig ut i aktiv journalistik på Jutta Rabes sida, med satsande
av några Bonnier-pengar, antyds förstås inte, och över huvud taget kommer DN-artikeln säkerligen att
förbli ett det dåliga samvetets kort förbiblinkande lilla skyltfönster; någon follow-up har inte kommit och lär
inte komma, och än så länge håller DN obrottsligt fast vid Anders Hellberg-doktrinen: ingen ny utredning
av Estonia-katastrofen. Med 852 döda.

Is there a broken piece there, Dave? Is it ripped?

Sven Anér

PS: Förresten - det här är ju TV! Jag har suttit i min TV-stol och sett på TV, fast TV den här gången
har varit B40C. Kunde inte TV sända? En komprimerad version av de tre timmarna, kompletterad med
expertkommentarer, med debatt? Vore inte det en god public service? Materialet finns, ni drabbas inte av
några upphovsrättskostnader, Usher och Dave och Mark bjuder...

Men SVT är inte intresserat, och inte andra kanaler heller. Det var ett envist tjat om Estonia, 852 döda
människor kan vi väl inte gå och gråta över hur länge som helst - vad är det nu, sex år? Sex år? Glöm
Estonia. Våra pengar går till Robinson. DS. PPS: Vill någon köpa bandet, ca 200 kronor? Hör av er! DDS.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free