- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
2

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

PALME-nytt

Olof Palmes skärseld:
IB och Stay behind
-fick boken inte skrivas?

När Jonas Gummessons bok Bland nazister
och spioner - Olof Palmes ungdomsår

(Ekerlids Förlag) kom ut i februari uppstod ett
samfällt skri på ledar- och kultur- och
reportageplatser: Hu så hemskt! Hu så taktlöst! Hur
kan sådant få skrivas om Olof Palme vid
femtonårsminnet av mordet på Sveavägen?

Skriet blandades med det tämligen ologiska
påståendet att ”allt det här har vi ju vetat förut”. Om
vi visste det redan kan väl inte Gummessons bok
vålla sådan uppståndelse.

Vad som framför allt slog mig, och som gjorde att
jag raskt inköpte denna bok i Studentbokhandeln
vid Sysslomansgatan i Uppsala, var att jag inte bara
anade utan märkte ett skräckblandat förakt för
forskning, för forskning som sådan.

Tydligen, kunde jag läsa mig till i spalterna, var
det fel, ja närmast en majestätsförbrytelse, att
poängtera inte bara Olof Palmes politiska
40-talsförflutna utan också det faktum att han levde den
normale gymnasistens och studentens tämligen
ostörda överklassliv: hembiträde, elvarumsvåning
(självfallet inte ”-lägenhet”), Beskowska skolan,
som ligger där Djursholmståget skramlade
Engelbrektsgatan ner - skulle detta inte ha varit Olof
Palmes start i livet? Detta var ju hans predestinerade
tillvaro: finge inte detta sägas?

Själv läser jag med viss skräckblandad behållning
om Olof Palmes till synes normaldystra liv,
möjligen extra fördystrat av två stabila damer:
modem Elisabeth och farmodern Hanna. Och
någonstans här böljar Jonas Gummesson skjuta in
sig: jag ska försöka ta hans måltavlor en och en.

Moderns tyska syjuntor

och över huvud taget den därmed sammanhängande
tyskvänligheten förmedlar inga kallare kårar,
framför allt inte från Olof Palmes egen
utgångspunkt. Vad skulle han ha kunnat göra åt
detta? Rymma, möjligen.

Tyskvänligheten, med en underliggande
nazistvänlighet som det talades tystare om, var,
som Gummesson också påpekar, en naturlig del av
det svenska ”bildade” livet. Under hela 30-talet
skickades tiotusentals svenska skolelever till
Tyskland på s k utbyte, Schuleraustausch, och jag
kan av egen erfarenhet intyga att någon vaccination
mot nazistiska tänkesätt sannerligen inte föregick
resorna till Sassnitz. Den som ville opponera finge

starta dylik oppposition utan föräldrarnas hjälp. Jag
har själv föga att skryta med: min sommarmamma
gled tätt, tätt i Hitlers fotspår, medan
sommarpappan, turligt nog, var min skeptiske
mentor, vilket ledde till viss balans. Men hur
mycket begrep jag? Hur mycket begrep jag?

Övrig nazism och tyskvänlighet i Olof Palmes
omgivning under de tidiga ungdomsåren är
möjligen de minst intressanta inslagen i skildringen.
Det mesta är känt sedan tidigare, bl a uppgifterna
om den mycket brunkolorerade onkeln, med
stormig bakgrund.

Väsentligare är givetvis:

hur påverkades Olof Palme för framtiden av sin
ungdoms intryck? Agerade han, som raskt
fullfjädrad politiker, på ett särskilt sätt därför att han
haft denna ungdom.

Olof var kavallerist också, hur han nu hann med
det, med uppenbar stolthet över alla eleganta
attiraljer som medföljde denna döende vapengren.
När han kallats till ett avgörande viktigt SSU-möte
dök han upp i glänsande uniform; en närmast
otrolig interiör. Ingen jobbarklädsel här inte. Vad
Olof Palme måste ha sökt efter sin mänskliga och
politiska identitet!

Men, jag återkommer till detta: vad, i hans
ungdom, gav utslag i den mogne mannens politik?
Den frågan måste ju vara den viktiga. Sturm und
Drang - skulle Olof Palme vara den ende som slapp
undan?

Nå, en av Jonas Gummessons viktigaste
angreppspunkter, mot den unge Olof Palme, är
dennes uppenbarligen både långa och nära
kontakter med en jämnårig ung man, som gick ut
hårt i organiserat stöveltramp, som i praktiken
hjälpte Olof Palme till ganska ospecificerade jobb i
underrättelsetjänstens gråzon och som märkligt
länge fanns med som först beskyddare och därefter
närmast som skyddsling - här bränner det förstås
till! Med frågan: blev Olof Palme på något sätt
nazistiskt påverkad av sina kontakter med
stöveltramparen?

Nej, det går inte att utläsa -

annat än indirekt, och därmed närmar jag mig den
centrala och verkligt tunga kritik som Gummesson
för fram, den som tar avstamp i Stay behind och

3/01:2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free