- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
3

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

3

IB. För vad vad var, vad representerade Stay
behind och IB? Jo: en rigid och kompromisslös
kamp mot efterkrigstidens kommunism, den som
enligt bland andra Olof Palme måste bekämpas till
vaije pris, till varje hemligt pris.

Arbetsplatsombud engagerades för ett nationellt
tjallande som i dag ter sig närmast otroligt, och i
spetsen för tjallama stod ett aldrig helt analyserat
konglomerat av Erlander, Palme, Sten Andersson,
partiet, försvarsstabens underrättelsetjänst och
högerns och arbetsgivareföreningens Curt-Steffan
Giesecke; den sistnämnde blev så småningom
högste chef för detta Stay behind som var Sveriges
hemliga Natoanknytning. I en gammal Vem är det
från 1983 hittar jag Giesecke som
styrelseordförande för Allmänna
försvarsföreningen sedan 1979; om Stay behind
står förstås inte ett ord. Och inte ens i dagens
supplement till Nationalencyklopedin har Stay
behind fått bli ett uppslagsord; fortfarande största
möjliga tystnad.

IB och Stay behind,

detta Olof Palmes dubbla dilemma. Samtidigt med
att han under nära nog hela den del av
efterkrigstiden som han fick uppleva framstod som
förkämpe för den tredje världen och därmed för den
tredje världens kommunism, ledde han i yttersta
hemlighet de aggressivt antikommunistiska Stay
behind och IB - hur gick detta ihop? Hur går detta
ihop?

Jag vet inte - och Gummesson vet heller inte. Vad
som räddade Olof Palme var säkert att hans
engagemang för den tredje världens frihet var så
mycket mera djupgående, så mycket mera äkta än
det närmast pragmatiska jagandet av kommunistiska
infiltratörer på arbetsplatserna. Den positionen
fanns etablerad när IB-avslöjandet kom i slutet på
1970-talet, och den positionen blev hans räddning.

Jag kom att som den svenska televisionens
representant finnas vid Olof Palmes sida på en
lunch som 1970 i Washington D.C. gavs till Olof
Palmes ära - ja, ära är sannerligen inte det rätta
ordet. Sverige och Olof Palme var officiellt utfrysta
ur allt västsammanhang under de här åren, sedan
ruttna svenska tomater kastats på
USA-ambassadören Holland,

sedan Olof Palme kastat Guernica

som en våt trasa i ansiktet på det amerikanska
etablissemanget och sedan han i Stockholm slutit
upp vid Hanoi-representanters sida.

Så det blev en liten lunch, med obetydlig
pressbevakning och tredje klassens VIPs vid
honnörsbordet.

Men när jag nu läser Jonas Gummesson slås jag,
inte för första gången, av det märkliga faktum att
Olof Palme, samtidigt som han fick denna

avbasning av det officiella USA (han blev
sannerligen inte mottagen av någon president!), var
djupt engagerad i såväl Stay behind som IB! Stay
behind för att hålla oss vid liv tills Nato hann fram,
IB för att hålla svenska kommunister stången.

Hur går detta ihop? Hur gick detta ihop? Ja, gick
ihop gjorde det en bra stund, eftersom
förhållandena var så ytterligt sekreta. Men hur går
det ihop i dag?

Peter Bratts och Jan Guillous

avslöjande av IB-affären (oavsett hur avgörande
hjälpen var som de fick av tjallare inne i nätet) är
den stora konflikthärden kring Olof Palme, med en
mängd av glöden ännu outkrafsad.

När Guillou hösten 1985 överraskar Olof Palme
med en direktfråga i radio rörande det dittills helt
okända Harvard-komplexet går attacken inte att
tolka på annat sätt än som betalt för gammal ost, en
så begripligt förolämpande och förödmjukande
fängelsevistelse där även sanningen hölls fången.

”IB-affären”, skriver Jonas Gummesson, ”var
enligt min uppfattning den mest kritiska punkten i
Olof Palmes karriär. Nu kom han undan med blotta
förskräckelsen. Men det kunde ha slutat illa—” ja,
sannerligen.

Jag har läst Jonas Gummessons bok om ”Olof
Palmes ungdom” - där den inledande rubriken
”Bland nazister och spioner” retat mest gallfeber
-med uppmärksamhet och intresse och samtidigt
med stigande förtrytelse över att denna bok fått en
så nedgörande kritik. Jag har sökt efter faktafel men
just inte funnit några; det är förstås ingen garanti.
Och naturligtvis bör en del av författarens teser
ytterligare prövas.

Blev Palme socialdemokrat

som ett led i den politiska karriären, eller byggde
den politiska karriären på att han redan var
socialdemokrat? Jag tror, i likhet med författaren,
på den första versionen. Då bleknar den radikala
helgonglorian möjligen en aning, men Olof Palme
är i så fall inte den förste som valt karriär i första
hand och politiskt parti i den andra; en forsyndelse
jag kan acceptera.

Den kvarstående forsyndelsen, och den som
Jonas Gummesson förtjänstfullt analyserar, är i
stället Stay behind/IB-komplexet med dess unkna
källaratmosfär.

Olof Palme överlevde politiskt sitt 70-tal. Något
sargad, men räddad av de äkta delarna av hans
engagemang.

Skulle det inte få skrivas om detta? Attackerna
mot Jonas Gummesson för ett publicistiskt
majestätsbrott känns skrämmande, som ett bokbål
på Gustav Adolfs torg. Sven Anér

3/01:3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free