Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
15
PS 14.4.2001:
PALME-nytt i dramatiskt Pärnu-samtal:
Enträgna försök av nybildad estnisk
anhörigförening att nå kontakt med den
svenska regeringen har avvisats!
Pappan till de båda från Estonia försvunna tvillingsystrarna Hanka-Hannika och Hannely
Veide, Ulo Veide i Pärnu, står sedan september 1999 i spetsen för en i Estland nybildad
anhörigförening vilken fått namnet ”Föreningen för utredning av de verkliga orsakerna
till Esto nias förlis ning ”.
Föreningen har skrivit upprepade brev till bl a den svenska regeringen för att erhålla
klarhet rörande de fem, kanske åtta, besättningsmedlemmarnas försvinnande, men svar
dröjer. I de dokument som Rosenbad lämnat ut till PALME-nytt ingår inte denna
skriftväxling, och det står, efter PALME-nytts kontakt med Ulo Veide, än mer klart att
hela Estonia-affären utgör en pina för den svenska regeringen som den gör allt för att
slippa undan.
PALME-nytt ger nu ett referat av det telefonsamtal som på långfredagen ägde rum
mellan den tvåspråkige estnisktalande Henry Kenamets i Göteborg (Sven Anérs
mångårige Bokskogen-förläggare) och Ulo Veide, Roosi-gatan 14 i Pärnu.
Orsaken till att det blev just Ulo Veide som kom att ringas upp är enkel: Ulo Veide,
gift med Aino Veide, fanns tillgänglig via Pärnu-katalogens telefonnummer. Att Ulo
Veide dessutom var ordförande i den nya anhörigföreningen visste vi inte om på
förhand; detta framkom under det samtal som nu återges tämligen kronologiskt och
bygger på Henry Kenamets referat för undertecknad Sven Anér. Reservation för ev
missförstånd.
Samtalet inleddes med att Henry presenterade sig
själv och mig, Sven Anér. Han förklarade
bakgrunden till vårt intresse, och Ulo blev
omedelbart intresserad.
På den inledande - och givetvis avgörande
-frågan om huruvida Ulos och Ainos båda
tvillingdöttrar Hanka-Hannika och Hannely
fortfarande lever blev svaret ett oreserverat ja; dock
inte närmare preciserat beträffande var de befinner
sig. Ulos - och även Ainos - övertygelse måste tros
bero på att de fått och får livstecken från flickorna
men att de, föräldrarna, inte vågar göra några
avslöjanden.
Makarna Veide har inte varit passiva
efter döttrarnas märkliga försvinnande.
Redan ett par dagar efter förlisningen,
alltså den 30 september 1994, reste Ulo
Veide till Stockholm, där han tog kontakt
med Svenska Röda korset, Huddinge
universitetssjukhus och den nyuppsatta
svenska krisgruppen. Och han fick där
samstämmiga positiva muntliga besked:
flickorna lever!
Olo Veide talade även med andra sjukhus i
Stockholm, men där blev svaren negativa. När Ulo
fått tre positiva, muntliga svar ansåg han sig inte
behöva även skriftliga svar.
På särskild fråga från Henry om Ulo fick ett
postitivt svar även från Huddinge sjukhus blev
svaret: ja.
Efteråt, efter hemkomsten från Stockholm, har
paret Veide försökt få de muntliga beskeden
skriftligt bekräftade, men då har tonen
genomgående varit en annan: vi vet ingenting om
flickorna Veide!
Även tvillingsystrarnas bror ringde från London
och fick samma svar från de tre instanserna:
- Ja, dina systrar lever!
Dessa svar finns noterade i de åtta anhörigas
dramatiska vädjan till Ines Uusmann i september
4/01:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
