- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
16

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

16

PALME-nytt

1996 /återgivet i ”ESTONIA - nya sanningar/.

Här PALME-Nytts översättning av ett avsnitt av de
åtta anhörigas brev/:

Hannely Veide

Hanka-Hannika Veide (varietédansare, mls
”Estonia)

28.09.94 kl 11 fin meddelande från EstLines
terminal och även från estnisk TV att Anne

(smeknamn hemma) Veide levde.

28.09.94 kl 21 i "Aktuaalne Kaamera” i estnisk
TV: här tillades ytterligare en Veide (dvs
Hanka-Hannika)

29.09.94 medelande från den svenska polisen
samt från det estniska inrikesministeriet om att båda
levde; de hade nu försetts med korrekta namn.

30.09.94 meddelande från det svenska kriscentret
om att båda levde.

1.10.94 svar från Svenska Röda korset att båda
levde.

4.10.94 svar från Huddinge sjukhus att båda
levde.

6.10.94 meddelande från Svenska Röda korset att
båda levde.

Från detta datum vägrar alla offentliga instanser
att vidarebefordra någon som helst information.

Ulo Veide tillfrågades under telefonsamtalet inte
närmare om sitt yrke och privatliv, men han gav
enligt Henry ett mycket gott och samlat intryck; kan
vara i 50-60-årsåldem.

Ulo var uppenbarligen glad över att någon bryr
sig om familjens och de övriga anhörigas situtation,
och han lovade att i fortsättningen samarbeta med
denna nya svenska kontakt.

Ulo menar att det inte behövs någon ny utredning
av själva de faktiska händelseförloppen, eftersom
all dokumentation finns hos det svenska
försvarsdepartementet och sjöfartsverket. Däremot
är det självfallet vad som ligger bakom detta
händelseförlopp som måste utredas, och det är här
som den 1999 bildade föreningen kommer att sätta
in all kraft.

Frågan om den svenska rikskriminalens utredare
kriminalinspektör Per-Olov Palmgren tas upp under
samtalet. Uli kritiserar, liksom skedde i ett av
breven till Göran Persson, Palmgrens dubbla - och
enligt brevskrivarna misslyckade - insatser såväl i
Palme- som Estonia-utredningama.

Mot slutet av samtalet kommer så Ulo Veides
oväntade upplysning rörande den nya estniska
anhörigföreningen. Tidigare hade funnits en
förening vid namn Memento Maris, alltså ungefär
’Till havets minne”, men denna hade mot slutet
snarast blivit en sällskapsklubb. Nu bildades i
stället den 2 september 1999 (här kanske någQt fritt
översatt) "Föreningen för utredning av de verkliga
orsakerna till Estonias förlisning”.

- Vad har föreningen gjort?

- Vi har bl a skickat brev. Vi har just startat ett
utskick till den svenska regeringen och andra
myndigheter, men vi har ännu inte fått ett enda
svar! Nu skrivs bl a ett nytt brev till Mona Sahlin,
som har minst ett brev från Estland liggande
obesvarat.

Även Aino Veide kom in i samtalet och omtalade
att de ska försöka komma överens med Sirje Piht
om en ny framstöt hos chefläkare Lehtonen på Åbo
universitetssjukhus för att om möjligt få klart
besked beträffande andrekaptenen Avo Pihts
räddning.

Så långt Henry Kenamets (Sven Anérs) samtal med
Ulo och Aino Veide denna långfredag. Samtalet kan
betecknas som uppseendeväckande, möjligen också
upprörande. Besvarar den svenska regeringen inte
de brev den får? Och anser sig den svenska
regeringen inte ha tillstymmelse till spontan
informationsplikt i dessa så viktiga frågor?

Anser inte den svenska regeringen att det kunde
vara på sin plats med åtminstone antydan till
hövlighet och intresse gentemot dessa anhöriga,
som sitter ensamma och utan stöd, i ett annat
språkområde? Tydligen inte. In med eländet under
mattan.

PALME-nytt talade strax före påsk även med
förstesekreteraren von Uexkull vid den svenska
ambassaden i Tallinn:

- Finns några dokument hos ambassaden från
september-oktober 1994?

- Nej, allt har gått till UD i Stockholm.

- Känner du till problemen med de fem eller åtta
räddade som i efterhand har påståtts vara
omkomna? Avo Piht, t ex ?

- Jaa, jag har kanske hört någonting...

Alltså: i ett ärende där den svenska ambassaden

borde göra allt för att genom samarbete med
estniska myndigheter och estniska anhöriga skapa
klarhet har uppenbarligen ingenting gjorts! von
Uexkull presenterades av ambassadens växel som
den som "kunde Estonia-ärendet” - ovisst hur det
förhåller sig med det kunnandet!

Mycket av det som här relaterats finns utförligare
behandlat i min dokumentsamling "ESTONIA - nya
sanningar”, en bok som verkligen rekommenderas
till inköp och läsning! Den kan läsas rätt igenom,
givetvis. Den är också av stort värde för den som
vill ha ett lexikon över ett viktigt utredningsavsnitt:
de fem/åtta försvunna!

Inbetalningskort bifogas. Är du med och beställer
finns du med i en forskning kring Estonia-gåtan
som bedrivs i PALME-nytt och inte på särskilt
många andra ställen.

Själv är jag så naiv att jag ser döda, kvävda,
drunknade människor då jag arbetar med dessa
texter, men jag har svårt att hitta motsvarande
empati i Rosenbad och nedåt.

- Glöm! säger det officiella Sverige.

- Kom ihåg, säger PALME-nytt. Sven Anér

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free