- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
13

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

Peter Örn ”analyserade” Estonia
utan att bekymra sig om dokumenten!

7.6.2001, Peter Örn - Jag har tidigare varit i kontakt med Röda korsets ledning,
inklusive dig, rörande de överlevande från Estonia; jag fick ett besked från en
underordnad, men jag hörde aldrig av dig.

Jag har sedan något år tillbaka arbetat med Estonia-komplexet och under de senaste månaderna just med
överlevande-frågan, dvs Avo Piht och hans fyra eller sju eller ev tio olyckskamrater. Jag har tagit fram allt
det offentliga material i ämnet som finns hos; UD, rikskriminalen, inrikesdepartementet, svenska Interpol,
svenska ambassaden i Tallinn, Baltic News Service i Tallinn, Radio Kuku i Tallinn,
universitetscentralsjukhuset i Åbo, polisen i Åbo, DVD-enheten vid polismyndigheten i Helsingfors samt
ytterligare några instanser.

Den information jag på detta sätt samlat, bl a genom personligt besök i Tallinn, omfattar åtta pärmar, till
allra största delen fyllda av officiella och - nu så småningom
-offentliga handlingar.

Detta skeende är ju ingalunda statiskt, och jag räknar med att nytt material sipprar fram, men jag har redan
nu tjugo handlingar, av vilka sjutton utvisar att Avo Piht-gruppen - om jag kallar den så - ej omkommit
utan räddats, medan två handlingar, båda från polishåll, ej upptar dessa personer som räddade; den
tjugonde handlingen upptar, på samma dokumentsida, Piht och de flesta av de övriga som räddade i
högerspalten och ej räddade i vänsterspalten, vilket givetvis gör ett märkligt intryck.

Märkligt är också, Peter Öm, Analysgruppens handläggning av Piht-problemet; så vitt jag kan se nämns
det inte med en rad - har jag läst rätt? Vad som inte finns med i någon av de båda rapporterna är exempelvis
också de båda dramatiska breven från de anhöriga till de åtta försvunna medlemmarna av den estniska
besättningen, där alla anhöriga undertecknat med sina namn. Båda breven är ställda till Göran Persson, men
de är oförsynt och sent besvarade av andra i regeringen.

Mina frågor till dig blir då:

1 Gick analysgruppen aldrig igenom ens UD- och Rosenbadsdokumentationen?

2 Kände du inte till breven till Göran Persson?

3 Såg du inte en enda av de tjugo listor jag nämner?

4 Vill du läsa den lista som upptar både Piht och de andra och som utesluter Piht? Listan /som alltså är nr
14-15, i faksimil i detta nr av PALME-nytt/ faxas separat,jämte missivbrev från Grundberg i Tallinn.

Jag önskar ditt snara svar, engagerad hälsning Sven Anér.

Inte kom det något svar. Peter Örn, liberal svärmorsdröm samt personifierande politisk
heder, ledde uppenbarligen Estonias analysgrupp med varsam hand, utan att vända på några stenar.

Gruppen avsatte två statliga utredningar, SOU 1998:132 samt 1999:48; två ganska otäcka skrifter, med
milda, närmast pornografiskt snyftsymboliska illustrerande färgbilder: regndroppar över gulnande höstlöv,
klappersten i motljus. Däremot föga av kalla fakta.

Några listor över räddade brydde sig Peter Öm aldrig om att leta fram, och det är över huvud taget svårt
att se att Öm någonsin tog sig under ytan av gamla glättade påståenden. När analysgruppen ska skildra hur
det gick till då den skulle granska dykamas omdiskuterade videofilmer blir redovisningen kuslig, närmast
parodisk:

”Man får även följa dykamas vandring uppe på Estonias ena sida, hur de ser in genom hyttfönster, räknar
synliga omkomna och markerar antalet vid hyttfönstret.” /Dykarnas eventuella statistik över påträffade
omkomna har aldrig publicerats, och ingen har efterfrågat den./

”Analysgruppen kan inte av filmvisningen se att några redigeringar av banden skett.” Ett oerhört
konstaterande. Skulle ett antal amatörer i soffa kunna upptäcka att filmerna mixtrats och plåstrats med? Det
har i stället fristående experter kunnat göra, med bedövande säkerhet. Anders Ulfvarson vid Chalmers i
Göteborg har sagt: - Får vi se filmer som ingen har klippt i kan vi lösa Estoniagåtan!”

”Ingen av beslutsfattarna 1994 såg filmerna” - den internationella haverikommissionen såg aldrig
filmerna? Oerhört.

”Mötet avslutades med en tyst minut för de döda” - Peter Öms uppgift var inte att arrangera tysta minuter.
Han skulle söka sanningar, men det var tydligen inte lika intressant.

Sätt till en utredning så kan vi glömma eländet sen. Det är den klassiska blågula parollen. Sven Anér

6/01:13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free