- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
14

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9/01:14

Det var 1996 som läraren Tommy Lindfors
skrev sin bok ”Under ytan” (Daidalos, Box 12304,
402 43 Göteborg, ISBN 91 71 73 045 1) med
tesen: ubåtskränkningar har förekommit i svenska
vatten - men från Natos sida. Boken blev djupt och
aktivt nedtystad. Med författarens och förlagets
tillstånd återger PALME-nytt de avslutande,
samfattande avsnitten ur boken..

Saken är hyperaktuell: Lennart Bodströms just
utkomna memoarer och den förestående rapporten
från Rolf Ekéus om vad som egentligen hände i
Töre, Hårsfjärden och Karlskronavattnen.

Får vi veta hela sanningen - äntligen? Se
ytterligare information på de följande sidorna, bl a
Carl Bildts herostratiskt ryktbara inträdestal i
krigsvetenskapsakademien den 4 december 1990,
med ilskna och obevisade små ryska ubåtar
TOrrande. SA.

Massmedia och säkerhetspolitiken

I ett modernt samhälle är det inte bara verkligheten som är viktig
och styr det poliuska handlandet. Viktigare än verkligheten är ofta
bilden av verkligheten. Under 8o-talets ubåtshysteri blev detta
påtagligt. Då var det inte de militära hoten mot Sverige som styrde
våra politiska ställningstaganden utan mer vår bild av dessa hot.

Därför är det också viktigt hur denna bild skapas. Var möjligen
massmediapresentationen av ubåtshotet ett inslag i
Reaganregi-mens ideologiska offensiv mot socialismen och mot
Palmeregering-en?

Det är inte bara militärer och politiker som svikit under
ubåts-hysterins tid. Väl så avgörande för att vi skulle hamna i detta
bestående ubåtsbryderi var att våra massmedia undlät att göra sitt
arbete. En jämförelse med hur amerikanska massmedia löst
motsvarande problem utfaller inte till svensk fördel.

När Seymour Hersh 1975 i The New York Times presenterade sin
första artikel om amerikanskt ubåtsspionage så hade tidningen i

378

månader låtit Hersh arbeta med detta material trots att det från
officiellt håll ansågs skada USA:s säkerhetsintressen.”

När Anders Hasselbohm 1983-84 skrev om lögner och
oegent-ligheter i den svenska ubåtsanalysen, mötes han av i det närmaste
total tystnad. Svenska massmedia tog aldrig upp någon debatt, och
i gengäld har svensk politik sedan dess infekterats av rader av
kontroverser runt säkerhetspolitiken. Våra ubåtsrapporter har blivit allt
innehållslösare och det enda bestående är alla oklarheter i
ubåtsfrå-gan.

På sikt torde en genomgripande omvärdering av ubåtsproblemet
vara oundviklig. Men i dag är svenska massmedia uppenbarligen
ännu inte mogna att ta på sig det ansvar som en sådan omvärdering
skulle innebära. Vi har sett att inte heller den nya
Ubåcskommis-sionen på egen hand kunnat åstadkomma några underverk. Därför
far vi förmodligen vänta ytterligare några år på den storstädning
bland ubåtsmyterna som skulle varit stärkande för demokratin och
för tillcron till våra politiker och massmedia.

En tröst i nöden är att denna omvärdering av ubåtshistorien inte
behöver vara svårgenomförd när vi väl tar oss an den. Mycket
information finns tillgänglig i öppna källor, och mängder av
vittnesmål kan publiceras bara vi lyckas övertyga någon redaktör att
sanningen och den kritiska granskningen är viktigare för demokratin
än lojalitet mot överheten och uppslutning bakom officiella
hotbilder. Kan journalistkåren, även om det är sent, höja ambitionsnivån
och börja granska de märkliga ubåtshistorier som man under årens
lopp hjälpt till att sprida så finns det fortfarande hopp.

Under historiens gång har vi sett otaliga exempel på hur
makthavare och säkerhetstjänster lyckats dölja märklig verksamhet
bakom den nationella säkerhetens fasad. Då måste demokratins
vakthundar, massmedia, bevaka att inga onödiga hemligheter göms
undan. I och med att det kalla kriget har tagit slut så finns det inte
längre några vägande skäl att förtiga de övertramp som gjorts mot
neutralitetens och demokratins principer.

Det går fortfarande att reparera en del av de skador som drabbat
den svenska demokratin under det senaste decenniet, men då krävs
det att vi har en livskraftig debatt och en kritisk journalistkår.
Risken är att vi annars far precis den yttrandefrihet och den demokrati
vi förtjänar.

379

PALME-nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free