- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
14

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

"Samtidigt l betänkandet sidan 108; tidpunkten var
februari 1987/ hade emellertid ansvaret för
polisarbetet i mordutredningen flyttats från
Stockholms polisdistrikt till Rikspolisstyrelsen, där
säkerhetspolisen var en underordnad avdelning.
Något självständigt ansvar avseende
mordutredningen fick säkerhetspolisen därmed inte
nu heller" -

- det är svårt att tänka sig att Axberger tror på sina
egna svepande formuleringar. Inget "självständigt
ansvar”, men däremot den självtagna rätten för Säk
att låsa järnporten! Som om en rikspolischef eller än
mindre den stillsamme överste Palmeutredaren Ulf
Karlsson skulle ha vågat ta till brösttoner gentemot
Säpo!

Kommissionen fick, avslutningsvis, heller inte se
den knappt existerande, den endast tidvis
existerande information som sitter i Säk-lokalemas
väggar och i några Säk-anställdas minnen. En
kvardröjande information, enligt order destruerad,
dödad. Men hur debriefas människor? Hur
debriefas skickliga spanare?

Belägg, Sven Anér! Belägg! Det kan jag inte.

Men jag känner att denna spindelvävstunna
information existerar, på plan dit jag självfallet
aldrig haft tillträde, aldrig kommer att få tillträde.

Information som är viktig? Jag tror det. Jag kan
tänka mig det. Konkret, jordnära, noggrant
rekognoscerad information.

Vänder jag perspektivet tycker jag mig se klarare.
Sätt Christer Pettersson i fokus.

Vad ser jag då? Jo: en person som före hösten 1988
inte fanns med i spaningscentrum, knappt ens i
periferin, men som placerades som själva navet i
mordet på statsminister Olof Palme sedan en
kriminalinspektör med rymligt samvete under några
november- och decemberveckor tubbat en
nedgången person med knappast något samvete alls
att påstå att han sett sin kompis Christer på
komprometterad plats vid lämplig tid! När
A-lagaren pratat färdigt, eller rättare sagt
kriminalinspektören talat färdigt i hans ställe, var
Christer etablerad, medan vittnen med en helt annan
story antingen aldrig fick komma med i
Christer-förundersökningen eller åtminstone aldrig kallades
som vittnen till tingsrätt och hovrätt!

De digra orangegula förundersökningspärmama
ger sken av att ha tagit med allt, och när vi dignande
under 20 kg tryck lämnade polishuset vid
Polhemsgatan var vi, alla reportrar, övertygade om
att här fanns alla vittnesmålen. Det gjorde de ju inte.
För Palmeutredama hade plockat undan sitt, och
Säk hade plockat undan sitt, och någonstans i en
kuliss gick att ana, men också bara ana, konturen
av en komplott, en gärningsman. Löses då
Palmemordet om Säks järndörr låses upp? Om alla
papper visas, om alla dess poliser hörs?

Jag får tänka till - ja, kanske! Ja, kanske! För jag
vägrar att tro att en professionell säkerhetstjänst,
under femton år, inte skulle ha kommit lösningen
nära.

Men vem har nyckeln? Vem får vrida om? Vem

11/01:14

får gå in?

Axberger fick inte. Han fick ge Säk ett antal små
akademiska reprimander. Det var allt. Axberger har
någon gång sagt att hittar vi nya uppslag tar vi upp
kommissionsarbetet på nytt. Tro det? SA.

15.10.2001.

Mordet på Olof Palme blev den

naturliga startpunkten för nyhetsbrevet
PALME-nytt; det ligger i namnets och sakens natur. På
senare tid har, som läsarna vet, även Estonia och i
viss utsträckning Östersjöns ubåtar fått komplettera
innehållet, under hänvisning till att dessa tre
skeenden egentligen berör samma grundläggande
förhållande och uppvisar samma aspekter:
mörkläggning, ovilja att utreda, alla mediers ovilja
att skriva.

Naturligtvis har det inte varit orimligt att göra
denna koppling, och naturligtvis har PALME-nytt
inte varit enda estrad där dessa tankar framförts;
möjligen har PALME-nytt varit envisast och, i
någras ögon, aggressivast.

Jag ser framför mig i bokhyllan memoarer från
stora elefanters dans: Thage G. Petersons (bäst han
får sin berömda G-punkt) "Resan mot Mars”
(Bonniers, 1999, elegant utstyrd och orkestrerad)
samt Ingvar Carlssons "Ur skuggan av Olof Palme”
(Hjalmarson & Högberg, 1999, i diskretare
framtoning).

Samma år, sålunda, skriver två stabila
socialdemokrater. Ur samma årsgrupp, med
alternerande befattningar inom partitoppen. De
slingrar båda uppåt; ibland har den ene hunnit
någon tinne högre, ibland den andre. Lojaliteten
förenar dem, även om denna är något mera uttalad
då det gäller Ingvar Carlsson. Thage G väckte för
två år sedan viss uppmärksamhet med hittills väl
dold information rörande bl a Anna-Greta Leijon
samt rörande, faktiskt, ubåtarna.

Sidorna 554-559 ägnar Thage G åt "Så var det
’det där med ubåtarna’”. Han berättar om kontakter
med den tidigare arméchefen Nils Sköld och med
den klassiske kommendören Karl Andersson
(förste svensk ombord på U 137, fast då var han
bara kommendörkapten), kontakter som gjort
Peterson milt talat tvivlande rörande eventuella
ubåtars östliga hemmahörighet.

En passus på sidorna 556-557 fick en recensent att
hicka till:

Sensommaren 1996 har jag besök av USAts
försvarsminister William Perry. Vi hade utvecklat
goda relationer. Jag tyckte om hans alltid vänliga
och lyssnande attityd. Vi besöker Hårsfjärden
tillsammans. I bilen från Berga för jag
ubåtskränkningarna på tal. Min amerikanske
kollega småler och tittar med stort deltagande på
mig: "Det kan ju vara annat än ubåtar i vattnet, och
om det är en ubåt behöver den ju inte vara rysk! ”

Jag fortsätter inte samtalet!

Tänk om Peterson aått vidare efter den dramatiska

PALME-nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free