Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PALME-nytt
Domstolarna hade kunnat
pulvrisera polisens och
åklagarnas påståenden!
PALME-nytts prenumeranter bildar, som
jag flera gånger understrukit, min livlina
och mitt aldrig sviktande stöd. Jag tänkte,
när Christer Pettersson-svallet sköljde
över oss som värst: kommer någon läsare
att svikta, att säga att det nog kanske ändå
var... Nej. Ingen sådan läsare gav sig till
känna.
Och jag tänkte, under dessa dagar av massmedias
förnedring: Ska jag låta hela Christer Pettersson
passera oförmärkt förbi, ska jag glömma hela denna
tillverkade, tillyxade historia? Tillkommen inte så
mycket för att stötta Expressens (och dess
medlöpares!) upplagor utan för att på falska
grunder ge nationen dess hopp och dess glädje åter:
se där, det var Christer, det var ingen konspiration,
det var hela tiden Christer...
Men så en kväll, det var den 31 oktober, kom ett
fax från en prenumerant i Stockholms norrort (han
faxar oftast om kvällarna!). Prenumeranten naglade
först fast de mest uppmärksammade namnen:
Lisbeth Palme, Gert Fylking, Ingemar Krusell
(polisutredaren) och Ulf Dahlsten, varpå han ger
sitt stöd åt Christer Pettersson och till Lars Borgnäs
för dennes TV-intervju. Samt avslutar:
Jag förväntar mig ett saftigt nästa
nummer av PALME-nytt!!
Saftigt är kanske inte det adjektiv jag själv skulle
välja, men jag inser att personen och
(låtsas)händelsen Christer Pettersson är svår att
kringgå. Men jag ska inte bli långvarig.
Leo och Gert i symbios
Förhistorien kan ni - eller kan ni? Hur gick det
egentligen till på Expressens officin när den trötta
tanken kläcktes om Christers gärningsmannaskap?
Ja, det vet vi väl inte riktigt. Officiell version är att
Expressens debattredaktör Leo Lagercrantz kom på
den ljusa idén att be Gert Fylking närma sig
kompisen och supbroder Christer Pettersson för
att få lite matnyttig text kring mordet på Olof Palme.
Varpå Fylking skrev ett litterärt tämligen torftigt
inlägg, vilket Leo vek ut i tidningen - men är detta
verkligen hela sanningen? Har Leo fått några goda
råd i starten på vad som raskt utvecklade sig till den
mörkaste och falskaste dokusåpa ett svensk
medium någonsin mixat samman?
Vem eller vilka, i vårt skröpliga svenska
samhälle, kan ha haft intresse och glädje av att den
ständigt friade Christer Pettersson på nytt togs fram
till vädring? Ja, det är nog många det:
o Göran Persson och de höge i hans Rosenbad?
Visst. En definitivt fällande dom mot Christer
Pettersson hade givetvis suttit fint inför nästa års
val: Samhället höll, samhället är oanfrätt, den
svenska staten har ingen del i mordet på dess
statsminister. Utan det har hela tiden rört sig om en
förvirrad A-lagare - tragiskt, men ibland kan det
förstås slå slint. SVERIGE STÅR FAST - jag tror
jag skulle kunna bli en bra manusskrivare åt Göran
Persson.
Men kunde någon i Rosenbad verkligen tro att a/
Christer Pettersson är mördaren samt b/ att han
någonsin skulle kunna bli fälld? Ja, osvuret är bäst.
o Åklagare och polis? Visst. Självfallet. Christer
Pettersson har alltid, fram till den stund då jag
sätter dessa tankar på pränt, varit den ideale
mördaren. Men har de verkligen trott på den här
varianten? Några har nog gjort det, om inte annat i
självförsvar. Men de flesta inom denna
mordspanande hierarki har självfallet uteslutit
Christer Pettersson, medan några, kanske många,
varit beredda att ersätta namnet Pettersson med ett
annat, flera andra namn. Det är just om detta
sistnämnda så mycket handlar i detta nummer 12 av
PALME-nytt.
o Domarna, domstolarna? Nej. Jag tror inte att
det i dag går att hitta någon domare som vill fälla
Christer Pettersson. Domstolarna har sagt sitt, med
HD:s resningsavslag som det definitiva, ilskna
utropstecknet.
Så här skrev HD ”i beslut meddelat i Stockholm
den 28 maj 1998”, sidorna 19 och 20:
HD: Alla de andra spåren då?
En annan omständighet som bör
nämnas är att det är väl känt att
det vid sidan av det
händelseförlopp vid mordet som
Riksåklagaren påstår i
resningsärendet finns eller har
funnits andra s k spår, vilka inte
behandlas i resningsansökningen.
Det finns därför inte möjlighet att
i detta ärende ställa det påstådda
händelseförloppet mot andra
alternativ som aktualiserats i
fallet.
Läs igenom detta ett par gånger! Det är i dessa två
meningar, elegant och formellt hövligt formulerade,
som HD i praktiken sägen Vi tror inte, RÅ på din
resningsansökan så länge du inte kan visa att alla
andra alternativa mordteorier, som inte minst av
polis och åklagare ventilerats i över tolv års tid, kan
på ett rimligt sätt avföras från diskussionen!
Och detta betyder ju, i sin tur, att en ny
resningsansökan redan i starten vore oacceptabel:
varför just Christer Pettersson? Varför inte någon
av de andra, några av de andra?
HDs uttalande, ovan, noterades i ett par
marginaler när saken var aktuell. Men i dag har jag
inte sett ett ord om ”andra s k spår”. Jag har läst
mycket av vad som skrivits, av kolleger med
pretention, men ingenstans har jag sett den
avgörande kommentaren, nämligen att Sveriges
högsta domstol för all framtid uteslutit Christer
Pettersson från vidare lagföring.
Och detta påpekande reser, enligt min bestämda
12/01:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
