- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
12

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PALME-nytt

ut. När Palme och hans fru kom till tunnelbanan, då
satt Claes och jag i fikarummet och fikade. Vi hade
vår halvtimmes rast. Och vi började jobba igen tio
minuter eller någonting efter sen Palme hade tagit
råget därifrån. Det vet jag, det räknade dom ut. Och
det var ju snopet, för hade jag sett honom utan
vakter där en fredagkväll då hade man ju reagerat.

Borgnäs: Av de här uppgifterna som Mikael alltså
lämnade till Säpo-polisen så drog dom slutsatserna
att det var Mikael och Claes som Ulla hade sett,
trots att Ullas beskrivning inte på någon punkt eller
ens tillnärmelsevis stämmer in på Mikael eller
Claes, vare sig när det gäller ålder, utseende, kläder
eller var dom befann sig i förhållande till varann,
och trots att alltså den ena polisen, Claes, inte hade
radio, trots att Mikael och Claes satt och fikade vid
den tidpunkt när Ulla gjorde sin iakttagelse. Trots
det här så ansåg Säpopolisen att Ullas tips kunde
läggas åt sidan, och här kan man lägga märke till
hur utstuderat tipset togs om hand. Utredarna som
hörde Ulla lämnade uppgifterna till Säpo, som sen
sa till Mikael att hon var en ”bag-lady”, alltså en
opålitlig person, vilket inte alls stämmer för övrigt.

Detta är alltså den första Ulla-versionen - och den
står för sig själv. Jag har själv sedan dess fått minst
en egen Ulla-version, och Ulla har framträtt inför
tysk television (alltså det NDR-program som aldrig
fick sändas över Sverige). Och alltid samma
budskap. Berättelsen känns mycket stabil, har alltid
känts stabil.

Viktigt att komma ihåg är att "walkie-talkies” på
den tiden var tämligen stora och framför allt
ovanliga åbäken; mobiltelefoner var inte uppfunna
vare sig till gagnet eller namnet. "Walkie-talkies”
förknippades med polisverksamhet, så var det. Och
därför reagerade Ulla, som vid denna tid med stor
skicklighet och noggrannhet skötte två public
service-yrken samtidigt och alltså befann sig så
långt från en ”bag-lady”-tillvaro som gärna kan
tänkas.

Och skulle Ulla, med normalbra kvinnligt
färgsinne, ha förväxlat en normaldyster
herrytterrock med Mikaels turkosblå dunjacka?
Naturligtvis en omöjlighet.

Jag har frågat mig många gånger: varför valde
inte polisen att helt enkelt dekretera att Ulla hade
hittat på hela historien? Kanske hade detta inte varit
lätt. Ulla hade först gått till sin gode vän
poliskommissarien som svarat för hennes
trovärdighet; därmed fanns saken rejält etablerad.
Och när Säpo - raskt inkopplad! - väl hade letat
fram Mikael och Claes satt de fast, varjämte
försöken att binda de i sammanhanget helt omöjliga
unga poliserna vid Ulla-händelsen till slut ledde till
att något ordentligt svar på frågan aldrig gavs från
myndighetshåll - och något svar eller någon
förklaring har ännu i dag aldrig getts.

Hans Ölvebro - jag kan höra hans irriterade
tonfall - vidhöll länge att det kan ha varit Mikael och
Claes, men även den positionen tvangs han så

småningom släppa. Varefter han avgick som
spaningsledare.

En annan Hans, Holmér, lade i sin välsålda bok
"Olof Palme är skjuten?" (där
begynnelsebokstäverna, omkastade, bildar ordet
SÄPO) ner viss energi på att avfärda hela
Ulla-storyn, med all den arrogans han var mäktig. Jag
citerar:

”Inga åker med tunnelbanan från Fridhemsplan Ull Gamla
stan, dit hon kommer ett par minuter efter 20.30. Ungefär
mitt på perrongen ser hon en man som står med hörlurar i
öronen. Det sticker upp ett spröt innanför hans rockkrage och
han håller en metallblank walkie-talkie eller något liknande i
sin vänstra hand och knäpper på någonting och pratar.
Mannen pratar svenska och hennes första tanke är att han är
från Säpo. Han är 45-50 år, 180 cm lång och smärt. Han är
något tunnhårig och har mörkt bakåtkammat hår och långa
polisonger. Näsan är bred och kraftig. Han är iklädd grå
mellanblank rock av läder eller av finare gabardintyg med
skärp om midjan. Han bär svarta handskar. Hon fortsätter in i
Gamla stan och på Schönfeldts gränd nästan framme vid Lilla
Nygatan ser hon en annan, kraftigare man som också han
pratar i en walkie-talkie. Han står på grändens södra sida i en
port och lutar sig mot dörren och talar i en mikrofon som har
vita eller ljusa tangenter. Mannen är småfet, ser ut att väga
90 kg och har runda, feta kinder och liten näsa. Håret är
halvlångt, blont och tjockt. Han är i 40-årsåldem och har en
mörk jacka som når ned på låren. Han har jeansliknande
byxor och en mellanblå halsduk virad ett par varv runt halsen
med snibbarna instoppade innanför jackan. När hon skall
beskriva radioapparaterna närmare, står det klart att vad hon
än har sett inte är det några walkie-talkies. Hela tiden ändrar
hon sin berättelse och hennes uppgifter är så detaljerade att
de väcker misstro hos polisens förhörsledare, ty det är med
vittnesmål som med mycket annat. Lagom är bäst.

Så långt Hans Holmér. Det har inte velat sig riktigt
för honom. Om Holmér medger - vilket han
tydligen gör - att Ulla befunnit sig i Gamla Stan och
sett två män, blir det då inte ändå underligare om
det inte är walkie-talkies hon ser? Vad är det
Holmér försöker säga? Att han inte noterar
Mikael/Claes-storyn är självklart, eftersom det är
den storyn som stöttar Ulla och som hade stjälpt
Holmér om den fått stå i hans bok. Varför var det
så viktigt för Holmér att, som han tycks ha trott,
avfärda Ulla som mytoman?

I själva verket har Ulla, för all framtid, avslöjat
hela den polisiära komplott som åren igenom
kringvärvt mordet på statsminister Olof Palme.

Och, som framgår av artiklarna och dokumenten i
detta nummer av PALME-nytt, framstår Säpos
knytning till skeendet februari/mars 1986 allt
klarare, allt mer pregnant. Vilken var då Säpos roll?
Att förhindra mordet - men någonting gick snett?

Är det inte snart dags för Göran Persson
eller hans justitieminister att begära alla
Säpos kort på bordet?

Granskningskommissionen gjorde det inte.
Läs vidare! SA

12/01:12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free