- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
18

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur var de svenska
beskickningarna

inkopplade på

Estoniakatastrofen? Hur skötte
ambassadörerna sina jobb? Har
detta undersökts?

På den sistnämnda frågan är
svaret lätt: nej, inte så vitt känt.
Men ambassadörerna Lars
Grundberg i Tallinn och Sven
Hirdman i Moskva uträttade av
allt att döma ett utomordentligt
snabbt och rejält och initiativrikt
arbete, trots att UD hemma i
Stockholm tycks ha varit totalt
ointresserat av den svenska
diplomatiska verksamheten på
plats.

Arbetet med att undsätta och
registrera Estoniakatastrofens
offer fick dessa svenska utposter
klara av på egen hand. Jag har
numera begärt fram allt material
som avser kontakterna mellan
UD å ena sidan och
ambassaderna i Tallinn och
Moskva å den andra. Jag finner
då mängder av dokument som
gått till Sverige med redovisning
av ambassadernas åtgärder (ofta
skickligt improviserade,
tillkomna under pressade
omständigheter) men till
ambassaderna, från Arvfurstens
stolta palats vid Gustav Adolfs
torg tycks under hela den
aktuella perioden endast en
skrivelse ha skickats, närmare
bestämt ett meddelande till Sven
Hirdman i Moskva att den
svenska regeringen raskt och
definitivt avböjer vaije hjälp till
de instängda i Estonia.

I övrigt är korrespondensen
helt unilateral: från
ambassaderna, till svenska UD.
Inte en förfrågan från
Stockholm, inte ett
uppmuntrande ord, inte en
information då det gällt
hanteringen av själva
förlisningen. Då
haverikommissionen och
bilaterala avtal mellan
östersjöstater aktualiseras
kommer annat ljud i skällan.
Kring denna byråkrati på den
högsta nivån surrar
rapporteringen, åt båda hållen,
men då det gällt människorna, de
kanske ännu levande
människorna, är UD antingen
arrogant avvisande eller blick

PALME-nytt

tyst.

Jag har i år skrivit till
ambassadör Lars Grundberg, då
i Tallinn, nu i Madrid, och till
ambassadör Sven Hirdman, då
som nu i Moskva, och jag har
från båda fått vänliga, hyggliga,
informativa brev. PALME-nytt
återger nu dessa brev, och jag
ber läsarna noggrant studera. Det
är inte svårt att mellan raderna
märka de båda diplomaternas
frustration inför UDs tystnad och
overksamhet.

Jag återger inte mina egna
brev; innehållet i dessa går att
utläsa ur svaren, vilka givetvis
borde noggrant analyseras av
lämpliga instanser här hemma i
Sverige - kanske inför den
vitbok om Estonia som måste
komma men som i dag verkar så
avlägsen, medan Mona Sahlin
sjunger sånger i Västerås.

Till: Sven Anér, ALMUNGE.

Estonia

Tack för fax den 12 april 2001 rörande
en lista över räddade vid
Estoniakatastrofen. Jag kan i dag, sex
och ett halvt år senare, från min
nuvarande utgångspunkt, inte med
säkerhet besvara Dina frågor. Alltifrån
katastrofnatten tills flera veckor senare
hanterade vi på ambassaden en mängd
olika listor och uppgifter avseende
ombordvarande, räddade, bärgade döda
och saknade. Ambassaden hade själv
ingen befattning med underlaget för
uppgifterna i de olika listoma utan såg
som sin naturliga uppgift att förmedla
dem till ansvarig enhet på UD,
dåvarande konsulära enheten.

Hur vi exakt hanterade den lista över
räddade, varav du bifogar sidan 1 i Ditt
fax, kommer jag idag inte ihåg. Jag
kommer heller inte ihåg vem som var
avsändare. Jag tror dock att man kan
utgå ifrån att vi vidarebefordrade den
till UD-KONS. Du bör i detta
sammanhang ställa frågorna 1-3 till
ambassaden i Tallinn i dess egenskap
av myndighet. Jag utgår ifrån att man
kan spåra listan i ambassadens arkiv
och besvara de tre frågorna rörande
ambassadens hantering av just denna
lista

När det gäller frågorna 4 och 5 har
jag följande kommentarer. Vi
upptäckte omgående på ambassaden att
det förelåg ett synnerligen bristfälligt
underlag för att etablera en slutgilitg

lista över ombordvarande, räddade,
bärgade döda och saknade. Efter någon
vecka erhöll vi en lista som gav
intryck av att vara komplett. Med den
existerande kunskapen på ambassaden
om både estniskt och svenskt
språk-och namnbruk kunde vi strax
konstatera att även denna lista hade
många felaktigheter, framför allt
genom att ett antal personer figurerade
på flera ställen i listan, ibland med
förnamnet först och ibland med
efternamnet först. Även
dubbelteckningar av andra orsaker
förekom. I listan fanns efter namnen,
om jag inte kommer ihåg fel, en
kolumn med beteckningarna ”räddad”,
”saknad” resp ”funnen död” På
ambassaden hade vi givetvis ingen
möjlighet att värdera eller ifrågasätta
riktigheten i dessa beteckningar.

Mot bakgrund av de många
uppenbara felaktigheterna (framför allt
dubbelteckningar, felstavningar,
förväxlingar av för- och efternamn etc)
tog jag initiativ till att ifrågavarande
estniska arbetsgrupp inom
inrikesministeriet fick hjälp under
några dagar av en svensk expert från
Identifieringskommissionen och av en
medarbetare från ambassaden (flytande i
både estniska och svenska). Det slår
mig att jag möjligen kommer ihåg fel
beträffande arbetsgruppen. Den kan
alternativt ha upprättats inom
motsvarigheten till
Statsrådsberedningen, det estniska
organ som heter ”Riigikantslei”. Med
denna insats ansåg jag att ambassaden
gjort vad som rimligen stod i dess
makt för att bidra till att en så korrekt
slutgiltig lista som möjligt till sist
upprättades av ansvarig estnisk
myndighet, och någon anledning att
därutöver jämföra de första dagarnas
kaotiska uppgifter med den slutgiltiga
listan ansåg jag inte föreligga.

Med vänlig hälsning

Lars Grundberg

Ambassadör

Så långt sålunda Lars
Grundberg. Läsarna uppmanas
att gå tillbaka genom 2001 års
tidningsnummer. En av de listor
Lars Grundberg syftar på är den
som återfinns på sidan 5 i nr
6/2001, med dess egendomliga
handskrivna förteckning av
namn på räddade - och därefter
försvunna?

När jag nu skrivit ut Lars
Grundbergs brev stärks jag i min
uppfattning att den

12/01:18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free