- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
19

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svenska ambassaden i Tallinn
under sitt dygnet runt-arbete
hade en rent ensidig kontakt med
svenska UD och inte fick
någonting i retur. Då Lars
Grundberg avslutningsvis
skriver att han inte hade "någon
anledning att därutöver jämföra
de första dagarnas kaotiska
uppgifter" ligger nog däri en
markering av att de fick göra
allting själva i Tallinn, på eget
ansvar, utan stöd hemifrån, utan
intresse hemifrån.

Det är nog här det liggen utan
intresse hemifrån. Som framgår
av Sven Hirdmans brev till mig
från den svenska ambassaden i
Moskva måste UDs ointresse
hemma i Stockholm ha känts
djupt fmstrerande:

SVERIGES AMBASSAD

MOSKVA

Telefax Sid 1 (10)

Sven Anér
Almunge

Eston i a-katastrofen

Brev Anér - Hirdman 2001-09-20 (1
bil.)

Bäste Sven, Tack för Ditt brev med
frågor i anslutning till dokumenten
kring Estonia-katastrofen och det ryska
erbjudandet om att delta i
räddningsarbetet. Brevet, som Du sänt
till min svenska semesteradress, tog
jag del av först förra veckan vid ett kort
besök i Sverige.

Själv har jag, sju år efter händelsen,
inte någon tydlig minnesbild. En
genomgång av ambassadens dossier
visar dock att bara en handling, där det
ryska erbjudandet om hjälp i
räddningsarbetet omnämns, återfinns
där, utöver de två
Itar-Tass-telegrammen, som jag skickade in till
UD, och meddelandet till
Moskva-ambassaden från UD om att tack för
erbjudandet framförts till Rysslands
ambassad (dvs de tre dokument som Du
bilagt brevet till mig).

Det dokument jag åsyftar är ett
kondoleansbrev från Rysslands
transportminister till Sveriges
kommunikationsminister som avslutas
med orden "Räddningscentraler och
sjömän står alltjämt i beredskap att
lämna erforderlig hjälp". Brevet, som
är daterat den 29 september 1994, och
av allt att döma har skickats per post
till ambassaden (originalet finns i

ambassadens dossier) är
inkomststämplat den 10 oktober ixh
insändes samma dag av ambassaden
med fax till

kommunikationsdepartementet.

Det är helt klart att det ursprungliga
ryska erbjudandet om hjälp inte
framfördes via denna ambassad. Jag vet
inte på vilket sätt det framfördes och
jag har inget minne av att ha sett
originaltexten. Moskva-ambassaden
mottog heller inte någon teknisk
information beträffande de ryska
räddningsstyrkoma. Jag har vidare inget
minne av att ha blivit informerad om
de överväganden som gjordes i
Stockholm med anlednining av det
ryska erbjudandet

För Din kännedom bifogar jag
ytterligare ett dokument från
ambassadens dossier. Det enda, utöver
de ovan nämnda, som (1994) berör
frågan om rysk hjälp (denna gång dock
hjälp med bärgning av fartyget).

Det är ett brev, daterat den 12
oktober 1994, till Sveriges
kommunikationsminister från en
svensk affärsman, Claes-Ebbe Alwén,
samt (som bilaga) ett brev från förste
vice chefen för den ryska regeringens
presstjänst, Valerij Grisjin, till Alwén.
De två skrivelserna insändes till UD
och kommunikationsepartementet den
18 oktober 1994. Av ambassadens
faxmissiv framgår att ambassaden
mottagit dokumenten ”för kännedom”.
Det framgår inte av ambassadens
dossier huruvida erbjudandet ledde till
ytterligare kontakter.

Med vänlig hälsning

Sven Hirdman
Ambassadör

Under utskriften av Sven
Hirdmans intressanta och
utförliga brev står det ännu
klarare för mig hur isolerad den
svenska ambassaden måste ha
varit under dessa dagar.
Isolationen är alltid markerad i
Moskva, men den bör ju
rimligen inte inbegripa avskildhet
från det egna hemma-UD.

Men så har ju uppenbarligen
varit fallet. Jämför med
PALME-nytt nr 10 och 11 och med ny
information i detta nr 12 så
finner ni bakgrunden till allt det
som Sven Hirdman tar upp.

Och då ni läser igenom hans
brev finner ni ju också ett flertal
exempel på Hirdmans undran

12/01:19

över varför han ingenting fick ^ ^
veta om de stora och sannerligen
livsavgörande händelser som
pågick i Östersjön, mitt emellan
Stockholm och Moskva:

Det framgår inte av
ambassadens dossier huruvida
erbjudandet ledde till ytterligare
kontakter, skriver Hirdman i
brevets slutmening. I klartext
kunde ha ha skrivit: Varför fick
vi ingenting veta?

I själva verket visar

dessa båda brev, tillsammans
med PALME-nytts
kommentarer, att den svenska
regeringen redan några timmar
efter Estonias förlisning bestämt
sig för att göra så litet som
möjligt. En aggressiv
overksamhet som skrämmer.

Hur kunde en consensus, över
partigränserna, föreligga redan
efter några timmar? Vi ligger lågt
med Estonia! Hur hann denna
consensus formuleras? Låg
Estonias haveri i luften?

Frågorna blir allt mörkare.

Jag har vidare inget minne av
att ha blivit informerad om de
överväganden som gjordes i
Stockholm med anledning av det
ryska erbjudandet, skriver
Hirdman, bistert besviken.

Nej - och vi har ännu inte fatt
se det officiella ryska
hjälp-erbj lidandet från den 29
september 1994, och vi har ännu
mindre fått se det högst
eventuella svenska svaret. Finns
dessa dokument inom
regeringskansliet? PALME-nytt
har endast fått nekande svar.

Den här artikeln har

huvudsakligen kommit att handla
om vad som inte finns, inte går
att hitta, kanske inte har skrivits.
Detta är bland det svåraste inom
journalistiken: att hitta det som
inte finns, att kommentera det
som inte går att hitta.

Men uppgiften borde inte vara
oöverstiglig för de svenska
massmedier som så intensivt
tiger i affären Estonia. Inte helt
oöverstiglig. PALME-nytt når
en bra bit på väg från sin
utsiktspost på Hjelmbergstorpet;
vad borde inte raska unga
journalister på personal- och
IT-täta storstadsmedier kunna
prestera? Undrar Sven Anér.

PALME-nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free