Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa sista ord opphäfva ju fukomligt hela det föregående
reson-nementet. Ty är motstånd ett nödvändigt vilkor för en kraft, så
är det klart, att den endast såvida är verkande kraft, som den
har en annan kraft sig motsatt, och följaktligen genom sin motsats
ej upphör, utan tvärtom sättes i verksamhet Också är det just
kraftens natur, att först genom en motsatt kraft bringas till
verksamhet Men Prof. Ribbing medgifver vidare, att vi
verkligen i erfarenheten se ett tredje uppkomma genom synthesen
af tvenne motsatta; detta skall blott bevisa, att erfarenheten
är phenomen och relativ. Detta sednare är åter något, som
Hegel aldrig förnekat; tvärtom påstår han till och med1), att
sjelfva begreppet Kraft är ett blott ändligt begrepp. Det
absoluta är ej att fatta såsom kraft, utan såsom Begrepp, och
annu bestämdare såsom Idee eller Ande. Dess verksamhet
behöfver ej någon yttre sollicitation, ty för detsamma finnes ej
något yttre; utan det är af evighet verksamt såsom verldens
absoluta princip. Dess verksamhet är derföre ej heller någon
förändring, utan är identisk med det eviga inre förhållandet
mellan dess momenter.
Att det Absoluta enligt Hegel måste fattas ej såsom Vara,
utan såsom Rörelse eller Process, betyder, såsom vi redan sökt
visa, ej att det skulle röra sig i tiden och rummet; tvärtom
påstår Hegel uttryckligen, att något endast är i tiden, såvida
som det är ändligt *). Utan denna rörelse och process
uttrycker den i det Absoluta immanenta negativiteten, hvarigenom
det skiljer sig ifrån den Spinozistiska substansen, i det att det
ej är för bestämningarna och åtskillnaderna likgiltigt, utan sjelft
evigt bestämmer sig och åtskiljer sig i sina momenter, men
likaså evigt sammanhåller momenterna till enhet och harmoni.
Emediertid påstår Prof. R.3; att begreppet af en rörelse, som
ej är i tiden, upphäfver sig sjelft Ehuru afsigten med denna
afhandling ej är att försvara Hegels terminologi, utan blott
hans philosophi; måste vi dock, då ord och tanke onekligen
1) H. W. YL g. 136. Zusats 1.
2) H. W. VII. g. 258. Zus.
3) S. 20, 82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
