Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hvad avseende är Hegel Pantheist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Prof. R. *), hvad detta Absoluta, som endast genom sina
bestämningar är konkret och verkligt, ar med abstraktion pä
bestämningarna, så medgifva vi, att på denna fråga intet svar
kan gifvas, utom det, att sjelfva frågan innehåller en
motsägelse, som gör hvarje svar orimligt. Ty att fråga hvad något
är utom sina bestämningar, är detsamma, som att fordra
upp-gifvande af én bestämning under det vilkor, att ingen
bestämning (är uppgifvas2).
Vi hafva redan, såsom vi hoppas, tydligen visat, att en
förklaring af det ändliga ur det oändliga endast är möjlig
genom en åsigt, som fattar negativiteten såsom immanent uti
Gudomligheten sjelf. Så mycket besynnerligare är Prof. R—s
förebråelse mot Hegel, att ej hafva kunnat deducera den
ändliga verlden. Vi medgifva, att deductionen ej fullkomligt lyckats
för Hegel; men vi anse dock, att just hans ståndpunkt är den
enda, ifrån hvilken en deduction är tänkbar. Prof. R. yttrar3),
att to (iri ov skulle utifrån ”komma in” i systemet ; men dettas
(negationens) immanens uti det Absoluta var ju tvärtom
systemets grundtanke! Den negati vitet, hvilken framträder såsom
r^el uti den ändliga verlden innehålles redan ideelt uti den
absoluta Ideen sjelf. Härmed är visserligen frågan ej
fullständigt utredd; men så mycket torde dock vara gifvet, att man
ej med skäl kan anklaga Hegel för en brist, för att i stället
förorda en åsigt, hvarifrån just samma brist blir ohjelplig. Har
man på förhand bestämt det absoluta såsom relationslöst, så
har man i och med detsamma afskurit frågan om det ändligas
härledning ur det oändliga, och kan endast genom ett språng
återkomma till densamma.
Frågan huruvida Gud har en ifrån de ändliga
personligheterna skiljd personlighet eller icke, sammanhänger väsendtligen
med den om det Absolutas förhållande till det ändliga. Det
”antingen-eller”, som här vanligen uppställes, är detta: antingen
är Guds personlighet af den ändliga personligheten absolut obe-
1) S. 19, not. 2.
2)JJmfr]H. W. 111, 127, hvarest denna fråga blifvit förträffligt utvecklad.
3) S. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
