Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Det är märkvärdigt att, lika nödvändig
som musikalisk undervisning här anses för
flickor, lika öfverflödig anses den för gossar.
En gosse må ha aldrig så goda
musikaliska anlag, så få de dock vanligtvis ligga
ouppodlade. Detta måste komma sig deraf,
att föräldrar i allmänhet mena, att musiken
icke skaffar bröd åt en karl, men att den
skaffar man åt en flicka.
Det skulle icke åstadkomma mycket stort
besvär att uppgöra en förteckning på de
manspersoner i Helsingfors, hvilka förmå
lägga handen på ett instrument.
Färdigheten att på ett piano framklinka något
stycke dansmusik tyckes dock börja att
litet allmännare utbreda sig ibland det
yngst» slägtet.
Ett litet, mycket litet antal herrar
finlies likväl också i Helsingfors, hvilka
verkligen älska musik, känna musik och idka
musik. Desse sammanträda ofta nog hos
hvarandra till qvartett-soiréer, derifrån
hvarje omusikalisk tanke är bannlyst.
Sång — utom kyrkan förstås — idkas
i Helsingfors knappt undantagsvis ens af
andra karlar än studenter. Studentsånscarne
äro som unge vanligen ganska ifrige i sin
sak och de sakna icke tillfälle att uppöfva
sig. Men när studenten blir magister anser
han sig redan alltför lärd och förnäm för
att sysselsätta sig med dylika barnsligheter
som sång. På det sättet uppnås sällan
någon högre talang af den enskilde och
studentsången i sin helhet bär alltid i sig
karakteren af skola. Att få höra en karl vid
ett piano solo utföra en visa, är en ännu
sällsyntare lycka, än den att få höra ett
fruntimmer göra det. Och hör man
någongång en karl öfver trettio år öppna sin
mun till sång, då tror man sig knappt
mera vara i Helsingfors.
Det är den finska trögheten som
framträder i allt detta. Kommer man inom en
krets af här bosatte fremlingar, t. ex.
Svenskar eller Tyskar, så finner man genast
sällskapssången der mera hemmastadd, både
ibland yngre och äldre, ibland damer och
herrar.
Om musiken icke står högt i
Helsingfors och i Finland i allmänhet, så får man
dock ej deröfver för mycket förundra sig.
Det allmänna har åtminstone icke gjort stora
saker till dess upphjelpande. Aflöningen
för en musiklärare vid universitetet, ett par
hundra rubel s:r, — oberäknadt
elementar-sånglärare vid skolorna — har hittills varit
den enda summa staten bekostat uppå
musikens konst. Denne musiklärare har ensam
utgjort Finlands musikaliska akademi, dess
konservatorium och dess hofkapell. Först
ifrån och med detta år utbetalas af staten
3,000 rub. s:r till bildande af ett stående
kapell vid den nya theatern i Helsingfors.
Musiken har således nu en något bättre
framtid att här emotse.
I Helsingfors har förut under några år
funnits ett kapell, bestående af ungefär tio
tyska musikanter, men äfven detta har
redan en tid varit fqrskingradt. För
närvarande finnas här ingen annan musikkorps,
än de militära, hos hvilka man
naturligtvis icke får söka någon högre konstnärlighet.
Under sådana förhållanden, tycker man,
borde allmänheten i Helsingfors aldrig ha
O O
haft tillfälle till några bättre musikaliska
njutningar. Men lyckligtvis har den
musikaliska konstens ende officielle företrädare
i Finland nu redan i tjugufem års tid varit
en ovanlig man, herr Fr. Pacius. Han liar
förstått konsten att med ringa hjelpemedel
åstadkomma stora ting. Outtröttlig i sin
ifver att uppsöka och hopsamla alla möjliga
tillgångar, som här stått att finna, har ban
lyckats att årligen bringa å bane storartade
konserter af utmärkt värde. Tillochmed har
ban förmått att med en personal af idel
amatörer här för första gången uppföra sin
stora opera "Kung Carls jagt".
En konsert-orkester måste naturligtvis
här sammansättas för hvarje tillfälle
särskildt. En och annan enskild här bosatt
musikus, ett par militär-kapellmästare, de
någre amatörerne, ett antal utvalde
militärmusikanter, plockade från särskilda
korp-ser, och någon ung elev, det är allt hvad
man har att räkna på. Man förstår att der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
