- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
58

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

beta sig fram för att förstå en Runebergs,
en Nordströms, en Castréns skrifter.

Jag tror att en stor del af hr Törnegrens
talrika åhörare lika med mig till en
början funderade, om dessa ord voro sagda
på allvar eller skämt. Ty man vet att hr
T. stundom älskar att skämta, och man
har aldrig hört att han vore ens nära hvad
man kallar en fennoman. Men å andra
sidan sades de orden med en så allvarlig
hållning, att man ej länge kunde taga dem
som skämt.

— Hvad ville det der egentligen säga?
frågade efteråt någon mig om de samma
orden. — Yar det blott en artig bugning
för vissa mäktiga opinioner? eller var det
verklig öfvertygelse? — Jag måste tänka
det sednare, var mitt svar.

På den större delen af publiken gjorde
emellertid hr T:s anförda ord ett ganska
skärande intryck. Ty den tanken: "mina
barnabarn skola icke mera ens förstå det
språk som är mitt modersmål" — den
tanken är allt i stånd att rifva en liten flik
ur en menniskas hjerta.

Också mitt hjerta, Rustika, skulle
kanske ha erfarit samma bittra intryck, om
icke mitt förstånd genast hade varit
färdigt att säga: denna br T:s profetia går
visst icke i fullbordan.

Finskan skall gå framåt med allt
raskare och djerfvare steg, den skall
efterhand intaga sin tillbörliga plats vid
läroverken, vid domstolarne, vid
administrationen, den skall blifva den herrskande
inom litteraturen i landet, — derpå får man
icke tvifla, och allt detta kan icke någon
dödlig makt mera i längden förhindra. Men
dermed, Rustika, är det ännu icke sagdt,
att svenskan efter ett par generationer skall
vara ett fremmande språk i vårt land, ett
språk, som af de bildade måste läsas med
tillhjelp af lexikon och grammatika. Det
finnes nemligen tvenne omständigheter, som
bringa mig att tro, det svenskan kanske
aldrig skall kunna bli ett fremmande språk
för de bildade uti Finland. Den ena är
den, att vid pass en tiondedel af landets

befolkning är svensk; den andra den, att
det språk som i sekler varit bildningens
modersmål i Finland, svenskan, också står
ett par sekler framom det finska språket i
litterär utveckling.

Att Finland har en betydlig svensk
befolkning, det tages vanligen alls icke i
betraktande af dem, som skrifva om finsk
nationalitet och det finska språkets framtid.
Man får förlåta dem, ty de.t står i de
tyske filosofernes böcker skrifvet, att en
nation måste ha ett språk; verlden och vårt
land få lof att konstrueras derefter, och
alltså må man icke understå sig att i
Finland observera mera än ett språk, .ftøiland
heter vårt land, här bor det finska folket,
och således kan icke något annat språk här
vara behörigt än det finska. Så talar den
ene efter den andre, och den andre efter
den ene.

Det vore en stor lycka, om det
verkligen förhölle så sig som desse herrar vilja ha
det: om finska folket vore helt och hållet
finskt till språket. Men, Rustika, den store
verldskonstruktören har vid sina verk icke
alltid gått fullt så systematiskt tillväga,
som de tyske filosoferne. Han har
stundom låtit folk af skilda stammar och språk
komma att bo tillsammans, och ban har
fogat deras öden så, att de känt sig
utgöra en och samma nation, oaktadt de
icke tala samma språk. Så har ban också
gjort uti Finland. Här bo svenskar, som
aldrig skola lemna sitt språk, midtibland
finnar, som aldrig skola lemna sitt.
Sekler-långa gemensamma öden ha dock gjort dem
till ett enda folk. Ingen må tänka på att
de mera skola kunna skilja sina öden från
hvarandra. Det finska folket vore starkare
om det vore odeladt till språket. Men
man får taga sakerna såsom de äro, icke
såsom de bäst kunde vara. Den svenska
befolkningen i landet är tillräckligt stor,
för att dess språk icke någonsin skall kunna
tillbakaträngas till en lika slafvisk
ståndpunkt, som den på hvilken finskan hittills
har stått. Inom denna befolknings
områden måste alltid skolor, lagskipning, för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free