Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125]
Österrikes politik på andra sidan
Alperna har helt andra följder för de
italienska staterna sjelfva; man kunde säga att
den hos dessa regeringar försvagar känslan
af ansvarighet. Den beröfvar dem i
folkens ögon hvarje sken af oberoende; den
trycker uppå dem, och i det den erbjuder
dem ett materielt understöd, mångdubblar
den omkring dem ovänskapen och hatet.
Som naturligt är, ju mera Österrikes tyngd
låter känna af sig, desto mera uppretas
folkandan under denna tryckning af en
fremmande makt, och å andra sidan ju mera
de revolutionära passionerna tilltaga i
häftighet, desto djerfvare uppträder den
österrikiska interventionen, emedan den känner
sig nödvändig; midtibland dessa
förlägenheter, som ömsesidigt framkalla och gifva
upphof åt hvarandra, sluta regeringarne,
oroliga, rädda, misstänksamma och
lefvande i en ständig ångest, alltid med att vända
sig till Österrike, hvars förmynderskap
komprometterar dem ännu litet mera. Så gå
sakerna. Österrike, man måste säga det,
är en tyngd i Italien, det är icke ett
inflytande. Det gör de italienska
regeringarne den dåliga tjensten att beröfva dem
folkets förtroende, och det håller dem i
sina händer genom sjelfva de faror för hvilka
det utsätter dem.
Slutligen ännu en verkan af Österrikes
Öfvervälde i Italien och kanske den
olyckligaste af alla, är att det förorsakar en verklig
förbistring i idéer och känslor, en den
förfärligaste moraliska villervalla. Må man
tänka sig ett land, som visserligen är
deladt i särskilda stater, men der oaktadt allt
qvarlefver en gemensam nationalitetskänsla:
att kalla sig italienare i en viss politisk
och nationel mening, är redan ett brott;
att hysa några liberala åsigter, att uttala
något behof af civila reformer, är en
början till brott, ty hvarje liberal rörelse,
äfven den mest fredliga, döljer på bottnet
en tanke på befrielse, och blir sålunda en
hotelse. Det har stundom gått ännu längre:
man har icke alltid ansetts fullkomligt
renhårig, äfven med do mest absolntiska åsig-
ter, om blott med denna absolutism förenade
sig någon tanke på oberoende för fursten!
Derutaf dessa besynnerliga och
obeskrifliga förhållanden, som äro egendomliga för
Italien. Beröfvade tillfälle till regelbunden
verksamhet, endast mötta af hinder från
alla håll, misstänkta i deras
anspråkslösaste önskningar, ha sinnena, förbittrade och
besvikna, ofta nog kastat sig in i en
fördold verld full af luftslott och drömbilder.
Då de icke kunnat ega ett möjligt Italien,
ha de drömt sig ett omöjligt Italien.
Konspirationen har blifvit en konst, som bragts
till fulländning, och alltför ofta ha
ursprungligen sansade och redliga naturer blifvit
inledda på de vildaste fantasiers villstråt.
Den ensliga öfverspänningen har kastat mer
än en ung hjerna in i partiernas fanatism.
Det är så som de revolutionära partierna
ha tillvuxit i Italien.
I Italien liksom öfverallt, och mer än
i något annat land, finnes det utan tvifvel
revolutionära passioner, parti-fanatism och
oroväckande våldsamheter, och det finnes
der äfven en sammanpressad och
tillbaka-tryckt sjelfständighetskänsla, hvilken kastar
de hetsiga sinnena in i alla företag, der
de tro sig återfinna ett fädernesland, hvilken
är ett fruktansvärdt vapen lemnadt i
händerna på fanatikerne, och hvilken kommer
sjelfva de revolutionära passionerna till hjelp
i det den ger dem en lifskraft och en styrka
som de utan denna icke skulle ega. Och
detta är så sannt, att dä man närmare
betraktar halfön, kan man i de särskilda
staterna se lugnet eller jäsningen stå i ett visst
förhållande till den grad af sjelfständighet,
som der är rådande. Blott för några år
sedan var en af Italiens minsta stater,
hertigdömet Parma, då ockuperadt af
österrikiska trupper, i en oupphörlig oro. Det
ena politiska mordet följde på det andra,
och den regerande hertigen omkom sjelf
genom mord. Regentskapet har blifvit
öf-vertaget af en rask och klok furstinna,
som har genomdrifvit den österrikiska
ockupationens upphörande, som har vägrat att
förnya tullföreningen af 1852, som har in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
