Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136]
fört en förnuftig och mild styrelse i stället
för nyckfullt despotiska förfaranden, och
under regentinnans lyckliga inflytande har
Parma inom några år återvunnit lugnet.
I hertigdömet Modena, der det
österrikiska inflytandet herrskar oinskränkt, der
monarken tyckes vilja föreställa en liten
turkisk despot, råder en beständig jäsning,
isynnerhet i Massa och Carrara. I
Romagna, der kejserliga soldater äro
stationerade, bemäktigar oordningen sig
landsbygderna, och sinnena äro i en ständig
förbittring blandad med modlöshet.
Hvilket är slutligen det land i Italien, der de
revolutionära passionerna äro de
vanmäk-tigaste, der den sociala och politiska
ordningen är bäst skyddad för alla
omstört-ningsförsök ? Det är det konstitutionella och
liberala Piemont. Således är det säkert, att
det på andra sidan Alperna råder en
olycksalig förvirring, som till en viss grad kan
vara gynnsam för det österrikiska väldet,
men som alla italienska styrelser äro
intresserade af att undanrödja. Hvarje
framsteg af sjelfständighetsandan är en fara för
det kejserliga öfverväldet; det behöfver
deremot icke nödvändigt hota de öfriga
suve-räniteterna. Det är dock en bedröflig
ställning, när Österrike, för att värna sin egen
säkerhet, är tvunget att pålägga de öfriga
italienska regeringarne en politik, som
förorsakar deras svaghet, och som åtminstone
är en af de förnämsta orsakerna till halföns
djupa moraliska oredor!
Denna Österrikes ställning på andra
sidan Alperna är så mycket svårare, som
den allt mindre och mindre röner
understöd af den allmänna europeiska politiken.
Den var stark så länge den stod i
förbindelse så att säga med ett stort,
konserva-tions- och reaktions-system på kontinenten.
Wiener-kabinettet, var på sätt och vis den
heliga alliansens fullmäktige på andra
sidan Alperna. 1815 års traktater stå utan
tvifvel ännu qvar; de fortfara att utgöra
rättesnöret för staternas ömsesidiga
förbindelser, och det är kanske lättare att
klandra dem än att göra om dem. Men det
som icke mera står qvar, det är den anda
som dikterat dem och den moraliska
situation som de hade skapat. Den första stöt
de erhöllo till sin anda var upplösningen
af det stora förbund regeringarne emellan,
som kallades den heliga alliansen. Ännu
efter 1830 qvarstod, ehuru i mera inskränkta
förhållanden, den nordiska alliansen, som
tillät Österrike att handla i Italien med
understöd af de europeiska regeringar, som
voro fiendtliga emot Frankrike efter
Julirevolutionen. Det orientaliska kriget kom,
och denna sista qvarlefva af 1815 års
politiska arbete försvann, lemnande Europa
i en viss villervalla emellan brutna
allianser och nya allianser, som man märker till,
ehuru icke formligen slutna och erkända.
För att förstå den väg den europeiska
politiken gått i hänseende till Italien, må
man sammanställa de två namnen:
kongressen i Laybach och kongressen i Paris.
För fyrtio år sedan hade
Wiener-kabinet-tet naturligtvis en öfvervägande röst i halföns
affärer: man öfverlade om medlen att
betrygga de absoluta regeringarne på andra
sidan Alperna och att qväfva alla politiska
reformförsök. Nu öfverlägger man oui de
italienska befolkningarnes ställning: man
sysselsätter sig med deras önskningar, med
deras klagomål, med deras alltför tydliga
orsaker till missnöje, och man tänker mindre
på att åvägabringa interventioner, än på
att göra ett slut på dem. Är 1820 var
konung Victor-Emanuels L:s af Sardiniens
representant tvungen att å sin monarks
vägnar afgifva förbindelsen att icke ingå på
någon liberal reform i sina stater; i dag
är Piemont ett konstitutionelt land, och
konung Victor-Emauuel H:s ministrar
utgöra vid kongresserna tolkar för Italiens
önskningar. Ar detta icke tecken till en
stor sakernas förändring i förhållande till
Italien? Dermed är det väl icke sagdt,
att Österrike skulle komma att befinna sig
utan allierade i alla händelser; detta
bevisar blott att allt är förändradt, och att
sedan 1815 års traktater förlorat betydligt
af deras helighet, sedan de förhållanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
