Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133]
dem tillbaka i Österrike» armar. Utan att
vilja det, kommer man sålunda att skapa
emellan Lombardiet-Venedigs beherrskare
oeh Italiens öfriga regeringar en
gemensamhet i intressen, som icke finnes till.
Det vill säga, den italienska
sjelfständig-hetsfrågan är icke väsendtligen någon
fråga om förändring af gränser och områden;
det gäller egentligen blott att få en
natio-nel regering i stället för ett utländskt
herravälde, der ett sådant finnes, men
derigenom får också, som man bör märka, hela
halföns situation ett förändradt utseende.
Alla svårigheter kunna väl icke derigenom
försvinna, men de förminskas; mera
naturliga förhållanden inträda emellan
regeringarne och folken, och de inre reformerna
blifva lättare. Att gifva frågan en större
utsträckning, det är att förbinda Italiens
sak med godtyckliga förändringar, som
vanställa denna sak i Europas ögon. Skulle
Piemont vara säkert att icke snart få lika
farliga fiender som Österrike, och att icke
få emot sig dessa lokala antipatbier, som
så ofta utgjort driffjedern i de italienska
rörelserna?
En annan ännu större villfarelse, en
ännu värre olycka vore det, om denna
italienska sjelfständighetsfråga skullo låta
revolutionsandan få makt öfver sig, och låta
sig blandas tillsammans med den. Det
är från denna revolutionära sida som den
har uppskrämt och ännu uppskrämmer
många konservativa sinnen. Man ser i den
liksom en brandfackla för hela det
europeiska samhället, påfvedömets förstöring och
deraf följande religiösa slitningar,
partivälden i anarkiska republiker, på bottnet
af allt Mazzini, och man drager sig
tillbaka. Man vill icke tro pi rättmätigheten
af en sjelfständighet, som icke kunde blifva
en verklighet med mindre än att vända
hela verlden upp och ned. Förbindelsen
med revolutionsandan kunde icke gifva
styrka åt en nationalitets-politik, den skulle
tvärtom blifva dess svaghet. Hvarföre har
Piemont ett moraliskt förtroende i Europa,
ett välgörande indy tände i Italien, en rol
goui kan var* afgörande? Det är icke för
att det i sig personifierar revolutionen, det
är för att det representerar en rättmätig
sjelfständighetssträfvan, och likvisst är en
regelbunden konserverande stat, som
genom fria institutioner uppehåller ordningen
i samhället. Revolutionen är hvarken
målet eller medlet för en sann nationel
emancipations-politik, den är dess eviga hinder
och fiende. Må man erinra sig hvad som
händt i en tid, som ännu icke är utplånad
ur menniskornas minne.
Ar 1848 fann sig Italien inveckladt i
ett befrielse-försök. Först uppfyllde
sjelf-ständighetsidéen ensam alla sinnen.
Pie-monts armée, följd af en allmän sympathi,
ryckte fram i Lombardiet; den segrade,
dess sak tycktes redan vara vunnen;
Österrike, kringrändt från alla håll, var i
yttersta nöd och föreslog underhandling. Då
visade sig revolutionen. Alla passioner
bröto på en gång löst; demagogien trädde
fram, och gjorde redan anspråk uppå att
lägga handen på denna sjelfständighet, som
svärdet ännu icke hade eröfrat. Hvad hände
då? Genom en plötslig omkastning i
opinionen gick deltagandet öfver på
österrikarnes sida, först emedan man alltid
måste ha aktning för en tapper armée,
hvilken, ensam och lemnad åt sig sjelf,
försvarar den fana, som ett stort kejsaredöme
har satt den i händerna, och dessutom
emedan man icke mera i de stridande såg
Österrike och Italien, utan Österrike och
revolutionen. De kejserlige funno sig
försvara civilisationens allmänna sak;
sjelf-ständigheten gick under. Och genom hvem
gick den under? Visserligen genom
österrikarne; men huru kommo österrikarne
att så hastigt återvinna sitt öfvervälde, om
icke genom revolutionen, som bemäktigade
sig allt, som hotade allt, som gjorde att
man förlät Österrike, och som tillät det
att återinträda i sin ställning som
Lombardiets beherrskare och de öfriga
italienska staternas beskyddare? Det är på det
viset som revolutionen tjenar dan italiensks
befrielsens sak!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
