Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Uti Eton, hvarest hela den unga
engelska aristokratin får sin uppfostran, utmärkte
han sig icke genom sina öfverlägsna
studier, men väl var han oöfverträffad uti
konsten att lägga sitt hår. Han erhöll af sina
kamrater benämningen the buck Brummell.
Vid universitetet i Oxford fortfor han att
kultivera de aristokratiska bekantskaper han
vid Eton erhållit. lian stadnade ej länge
vid universitetet; vid sexton års ålder blef
han kornett vid 10:de husarregementet,
hvilket då för tiden kommenderades af den
man, som var bestämd att utöfva det
största inflytande på hans lif, hans
namnkunnige vän och fiende, prinsen af Wales.
Prinsen hade vid denna tidpunkt en ålder
af trettiotvå år. Han fattade en särdeles
förkärlek för den unge koriietten, hvars
liflighet och bitande qvickhet, eleganta
manér och goda hållning genast vid hans
första inträde satte honom i främsta rangen
bland den skara af rika och förnäma
ynglingar, som omgaf tronarfvingen. Sin tjenst
förrättade ban i öfrigt såsom bisak; ban
igenkände icke sin trupp, försäkrade han,
på annat än den blåa näsan bos en af hans
soldater, hvilken för Brummell utgjorde ett
slags fälttecken. Det var icke i tjensten,
utan vid bordet som Brummell briljerade.
Ilan hade alltid tillreds en outtömlig hop
af historier och infall. Oaktadt han hade
förträffliga utsigter till avancemang,
lemnade dock Brummell snart militärtjensten,
och nu gick han att beträda sin egentligen
verldshistoriska bana.
Brummell lemnade militärtjensten,
emedan ban ej kunde fördraga pudret och
stångpiskan, hvilka på den tiden ännu hörde
till uniformen. Pudrets afskaffande och
stångpiskans fall diskuterades den tiden
såsom en vigtig politisk angelägenhet, och
genomförandet af denna sociala reform
betraktades som en lysande seger för
whigpartiet, till hvilket prinsen af Wales den
tiden, äfvensom Brummell, bekände sig.
Man hade lyckats att göra pudret till en
finansfråga. Ar 1795 hade nemligen Pitt,
den store toryministern, bland andra finan-
siella utvägar till utförande af sin stora
kamp mot franska revolutionen, lagt en skatt
på begagnandet af puder. For att
motverka framgången af denna åtgärd beslöt
whigpartiet att bringa pudret ur fashion.
Alla partiets unga eleganter, eller såsom
de på den tiden benämndes danäies och
macaronis församlade sig på Woburn,
familjen Ilussells stamsäte, hvarest en
högtidlig tvättning af oppositionens hufvudhår
försiggick, ätlöljd af en Bethlehemitisk
massaker af stångpiskor. Ibland dem som
deltogo i denna opinionsyttring af särdeles
slag nämnas markisen af Anglesea, lörd
Jersey, lörd William Russell, SirLambton,
lörd Durhams fader, samt flere andra, hvilka
innehade en hög rang och gåfvo tonen inom
o O o
modets verld. Toryministèren såg sig
sålunda beröfvad en inkomstkälla, soin den
påräknat. Pitt lärer väl hafva hyst planer,
att förskaffa sig ersättning genom en ny
skatt på peruker, men förmodligen
ryggade ban tillbaka för ett dylikt angrepp på
llabeas-corpus akten.
För resten befanns det snart, att
whig-garnes oppositionella handlingssätt i sjelfva
verket varit en patriotisk verksamhet, ty
det allmänna bruket af puder höll den
liden på att bringa England i hungersnöd.
Engelsmännen, hvilka, bland andra manier,
äfven älska statistik ända till raseri, hafva
uträknat, att den engelska armén, som då
bestod at’ 250,000 man, endast till puder
förbrukade årligen 6,500 tons hvetemjöl,
d. v. s. en qvantitet, hvarmed man för samma
tid kunnat föda 50,000 man. Nu inträffade
år 1800 en så svår hungersnöd, att man
uti konungens kök förbjöd användandet af
hvetemjöl till bakverk och anbefallde dess
ersättande med ris.
Bruinmells antipathi mot besudlandet af
sina lockar med puder var, såsom sades,
det egentliga skälet till hans afskedstagande.
Men förevändningen dertill tog ban af
regementets förflyttning till Manchester, det
kommerciella Englands hufvudstad,
bom-ullns herrskaresäte. I Bin egenskap af dandy
föraktade Brummell djupt allt hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
