Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
stötte på bourgeoisie. Han Log sig
friheten att göra sin chef och vän, prinsen af
Wales de allvarsammaste föreställningar
emot denna åtgärd. "Eders kungliga
höghet kan inse huru obehagligt detta steg
måste vara för mig. Besinna dock:
Manchester!" Föreställningarne medförde,
såsom man lätt kan förmoda, ej någon
verkan, och Brummell tog afsked med lättadt
hjerta. lian hade vunnit sin afsigt, att
öfver sitt utträde ur militärtjcnstcn gjuta
denna strålglans af affektation, hvilken han
såsom dandy främst måste eftersträfva.
Han hade nyss blifvit myndig och hans
förmögenhet besteg sig till 30,000 p. st.,
hvilket i England ej kan gälla för rikedom.
Men så länge sträfvan efter elegans var
hans enda passion öfverskredo hans
utgifter dock icke särdeles mycket hans
tillgångar. Då ban sedermera ruinerade sig,
var det genom spel. Inom kort tid blef
han oinskränkt herrskare uti modets verld.
Hans förnämsta äregirighet var att gälla
såsom den bäst klädda man i London ocli
i detta hänseende utmärkte ban sig städse
genom en utsökt smak. Liksom alla män,
som eftersträfva verklig elegans, undvek
ban allt, som kunde anses för excentriskt
och särskilj de sig från mängden endast
genom en ytterst vårdad klädsel. Om
morgonen stöflar och pantalonger, en öfverrock och
en väst af ljus färg; på aftonen en blå röck,
hvit väst, svarta pantalonger, tätt
tillknäpp-ta vid fotknölen. Hvilken kontrast
emellan denna enkla drägt och Vänden regimes
brokiga maskeradkostymer. Det fanns dock
ännu ett plagg, på hvilket Brummell, i
motsats emot alla förgångna tiders dandies,
lade förnämsta vigten. Det var halsdioken.
O! halsduken, det var vid den Brummell
egentligen hade fästat sin celebritet, den
var hans exegi monumentum. Det fanns på
den tiden, sade man, trenne män uti
verlden: Napoleon, Byron och Brummell. Det
vore en orättvisa att vilja bestrida, det de
två förstnämnde utöfvat ett visst inflytande
på sina samtida, men ingendera af dem
frambragte på politikens eller litteraturens fält
en så total omstörtning som Brummell uppå
halsdukens område. Då Brummell tillträdde
^itt välde inom modets verld, bar man
ännu halsduken belt simpelt virad omkring
halsen, med en knut, vittnande om en
verkligen förargelseväckande vårdslöshet.
Plötsligen framstod Brummell, uti denna genre
fullkomligt ny, kolossal, oöfverträffad. Alla
Englands dandies, och i spetsen för dem
prinsen af Wales, eftersträfvade såsom en
sällsynt lycka ynnesten att, uppvaktande
vid Brummells lever, såsom ögonvittnen få
taga kännedom om den procedyr, formedelst
hvilken Brummell uppnådde dessa
resultater, som uppväckte allmän beundran. lians
biograf ger oss deröfver en lång och
invecklad beskrifning, hvarmed ias icke vill
O I JO
trötta läsaren, öfvertygad som jag är, att
aldrig i evighet skall uppstå någon
Brummells vederlike i denna stora konst.
Brummell ägde i utmärkt grad den
egenskap, som framför alla erfordras för att
med framgång spela rollen af lejon,
oförskämdheten. Han innehade ett fulländadt
mästerskap uti användandet af det kalla
hånet. Vi anföra här några drag, hvilka
gifva en ganska originell bild af hans
karakter. Tvenne damer, hvilkas namn
liknade hvarannan något litet, fruarne
Thompson och Johnson, gåfvo hvardera bal pä
en och samma afton. Prinsen af Wales
hade tillkännagifva sin afsigt att infinna
sig på balen hos fru Thompson, ocli som
det var just kort tid efter brytningen
mellan denne prins och Brummell, sä hade
denne sistnämnde naturligtvis blifvit
utesluten från antalet af de inbjudne. Det
oaktadt, just som fru Thompson, omgifven
af en talrik krets balgäster stod vid porten
(ör att emottaga sin höge gäst, uppträder
plötsligen. Brummell, beväpnad med sitt
mest älskvärda småleende. Mod möda
undertryckande sitt raseri, gaf hon honom
att förstå, det ban icke hade erhållit någon
inbjudning. "Icke inviterad", genmälte
Brummell med samma lugna, leende min, "skulle
jag väl hafva begått något misstag"? Och
sökande långsamt och högtidligt genom alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
