Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ropen: "lefve Fox!" eller "ned med Fox!"
På en middagsbjudning hos prinsen af
Wales fästade man i smyg ett band med Fox’
färger i koeffyren på lady Talbot, som var
en häftig tory; då någon gjorde henne
uppmärksam på hennes politiska affall, ryckte
hon, under de närvarandes skratt, uti
raseri kokarden ur sitt hår och trampade
den under fötterna. Bland Fox’ anhängare
lyste främst hertiginnan af Devonshire.
Hon kallades allmänt och heter ännu
hertiginnan af Fox. Beledsagad af sin syster,
lady Duncannon, som var nästan lika vacker
som hon sjelf, for hon hvarje dag i sitt
lysande ekipage till hustings (valförrättningarne)
med Fox’ namn fladdrande på banden i
hennes hatt och på bandrosen i honnes barm.
Hon for ifrån ena handelsboden till den
andra, värfvande röster för sin kandidat och
enthusiasmerade valmännen, hvilka
bländades och tjusades af hennes skönhet. Stundom
medförde hon någon af dem i sin egen
vagn till valförrättningsstället. En
sten-kolshandlare, som med beundrande blickar
betraktade henne, utropade hänryckt, att
han ville tända sin pipa vid flamman ur
hennes ögon! Hela verlden kände på den
tiden en annan historia, verkligen passerad,
om en slagtare, hvilken, såsom priset för
sin röst, begärde att få trycka en kyss på
hennes patriciska kind. Man känner äfven,
att den enthusiastiska skönheten ingick på
handeln. Denna minnesvärda handling blef
ett föremål för rimmade utgjutelser af alla
versskriblerer i de tre konungarikena. I en
poetisk kalender, som utkom några
månader sednare, finnas ej mindre än 130
sonnetter och lyriska stycken, som hänföra
sig till den lyckliga slagtarens kyss.
Under ett lif, ständigt upptaget af
förströelser, visade hon dagligen prof på sitt
hjertas godhet och adel. Hennes hand var
städse öppen för den behöfvande; hennes
frikostighet kände inga gränsor. Den
tjusning hon utöfvade låg mindre, enligt hvad
det synes, uti anletsdragens regelrätthet
än uti det behag och den älskvärdhet, som
strålade ur hela hennes väsende. Detfanns
andra fruntimmer bland den tidens celebra
damer, hvilka uti regelbunden skönhet
törhända öfverträffade henne; men allmänt
erkändes, att ingen bland dem utöfvade en
så förtrollande inverkan genom sin fägring
och sitt behagfulla väsende som hertiginnan
af Devonshire.
Tänker man sig Brummell, halsdukens
heros, uti den sällskapskrets, som
samlades i hertiginnans af Devonshire salonger,
midt ibland dessa sköna och snillrika
damer, hvilka uppfattade kärleken med
hufvudet medan hjertat lågade för politiken;
uti kretsen af dessa stora talare och
statsmän, såsom Burke, Fox och Sheridan,
utmärkta lika mycket genom styrkan af sitt
snille som våldsamheten af’ sina passioner
och sitt regellösa lif; föreställer man sig
kontrasten mellan honom, den petiga
sprätten, soin koncentrerat hela sin själskraft,
all sin tankes styrka uppå omsorgen om
sin klädsel, och dessa kraftfulla karakterer
uti den mest stormiga, passionerade period
historien känner, vid början af franska
revolutionen; — så måste det medges att det
måtte fordrats en viss grad af snille för
att uppbära denna roll, och dervid förvärfva
sig det anseende, den verkliga diktatur
inom sällskapslifvet, som Brummell tillvann
sig. Man kunde vilja söka en förklaring
af detta gåtlika förhållande uti det
vänskapsband, som förenade honom med
prinsen af Wales, hvilken då ansågs hysa
sympathier för oppositionen och af whigpartiet
höjdes till skyarne. Men Brummell spelte
en snart sagdt ännu mera lysande roll
efter brytningen med prinsen, och det är
kuriöst att se honom föra ett ordentligt
krig mot denne, på det fält der Brummell
var den starkare, inom modets verld.
Föremålet för detta krig var just stöflarne.
Med stöflarnes införande blefvo
natui-ligtvis skospännen onödiga. Men
fabrikationen af skospännen (the
buchle-manufac-ture) utgjorde i England en ganska
betydande industri och i synnerhet uti
Birmingham sysselsatte densamma flera
tusental arbetare, hvilka i all sin lefnad icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
