Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
stanna på sin höjd vid ansatsens svaga
försök. Och hvad än värre är, vi torde
få lof att tacka lyckan, om helst ett så
behjelpligt theatersällskap som det
Anderssonska finner det öfverensstämma med sina
intressen att lyssna till våra uppmaningar.
Med den saken hänger det nemligen
sålunda ihop.
Såsom bekant, gjorde ännu br Edv.
Stjernström under sin treåriga vistelse i
Finland rätt goda affärer, och arbetade upp
sig till eu icke obetydlig förmögenhet.
Många omständigheter, som andra svårligen
kunna räkna sig till godo, bidrogo till att
åt hr Stjernström bereda en sådan
framgång. Sjelf en talent af icke vanlig
betydenhet, förstod ban småningom makalöst
rycka upp äfven klenare förmågor till ett
samspel, som åtminstone icke skämde bort
effekten af det hela. Likaledes visste ban
med sällspord fyndighet och savoir faire
underhålla intresset hos publiken och
stimulera detta, än på ett sätt, än på ett
annat, då ban förmärkte att det begynte
afsvalna. Och, hvad som ej utgjorde hans
minsta förtjenst, ban visade nog takt, att
efterhand uppoffra åtskilliga bland sina i
Humlegården utbildade esthetiska både
theorier och praktiker, när man här, ehuru
ej utan någon svårighet, hunnit öfvertyga
honom derom, att vår allmänhets smak ännu
ej vore nog utbildad för njutningen af
dylika ollon. Af synnerlig vigt för hr
Stjern-ströms ekonomiska beräkningar var det
dessutom, att ’ hans syjetter", i enlighet med
den tidens vanor, läto sig afspisa med en
jemförelsevis anspråkslös sold. Men
numera, sedan stegringen^af
lefnadskostna-derna samt framförallt känslan deraf, att
allt arbete är sin lön värdt, i alla
förhållanden gjort sig gällande, och ingen har
lust och tålamod att "dö under väntan på
löneförhöjning", blir det allt svårare, äfven
för en omtänksam och driftig ledare af ett
theatersällskap, ej blott att i Finland samla
sig kapitaler, utan tillochmed att derstädes
helt enkelt slå sig ut. Det må gerna
medgifvas, att hr, Andersson egentligen icke kan
åberopas såsom lämpligaste mätaren af
hvad en theaterföreståndare med öfverlägsen
drift och energi uti ifrågavarande hänseende
skulle förmå åstadkomma; men hans exempel
torde dock kunna tjena till visning af det,
som kommande styresmän för theatertrupper
här hafva i allmänhet att förvänta. Ehuru
från publikens sida understödd med ett
intresse för theatraliska nöjen, som i
uthållighet söker sin like i bela Europa,
sägas dock hr A:s bemödanden ej hafva i
ekonomiskt hänseende varit åtföljda af några
briljanta resultater. Och detsamma blir
sannolikt i ännu vida sämre grad fallet med
den erfarenhet, som banbrytaren på den
nya theaterns tiljor nödgas göra. Föga
utsigt är nemligen, att de inkomster, en
sådan derpå skördar, skulle synnerligen
förstoras. De flesta platser i den gamla
theatern betalas redan nu så högt, att priset
endast i några få fall kunde förhöjas, utan
att derigenom äfventyras besökens
förminskning, synnerligen i en stad, der de
materiela resurserna af allt slag, befolkning,
förmögenhet etc. ej stå i något förhållande
till andarnes medvetenhet af sin betydelse
och sina rättigheter. Anledningen för
theater-direktören att hoppas på intradernas
förökel-se, inskränkes ej så litet äfven derigenom,
att theaterbolagets intresse fordrar af den,
som disponerar om den nya större, vackra
scenen, en förökad afgift, äfvensom en ny
för begagnandet af orchestern, då det
hittills stått hvar och en theaterdirektör fritt
att blåsa ihop sina spelemän, burhelst han
funnit lämpligast. De kostnader, ban
under de nya förhållandena äfven i öfrigt
omöjligen kan undandraga sig, skola
dessutom redan i och för sig sjelfva betydligt
öfverstiga den ringa tillökningen af de
hittills tillgängliga inkomsterna. En
kostymering och öfrig "mise en scène", som
stundom förr kunnat gälla såsom uttryck
af god smak, emedan man sålunda undgått
att göra kontrasten med den närmaste
omgifningen alltför skärande, kan i flera fäll
hädanefter svårligen mera komma i fråga.
I dylika hänseenden äro allmänhetens for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>