Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
öden i England, Detta faun hr J. V. S.
vittna om en synnerlig historisk insigt.
Emellertid kan jag försäkra att den
historiska insigt, som derutinnan är ådagalagd,
ehuru ganska aktningsvärd, dock icke är
större än att den mycket väl kunnat
inhemtas ur det af hr J. V. S. stundom så
föraktade Brockhaus’ka
Konversations-lexikonet. Ginge man djupare in i sakerna,
blefve det visst icke svårt att visa, huru
franskans ställning i England dock icke så
Jitet skiljde sig ifrån svenskans i Finland.
Men den lärdomslager, hvilken jag på en
dylik undersökning möjligen kunde vinna,
skall jag gerna afstå, blott jag slipper att
föra mina läsare in på ett fält, soin för
den stora mängden af dem vore så
obekant och af jemförelsevis så ringa intresse.
Som tvenne historiska förhållanden aldrig
kunna vara fullkomligt likadana, så blefve
striden dessutom alldeles ofruktbar; och jag
vill derföre också gerna medgifva br J.
V. S. rätt att kalla mitt ifrågavarande
vädjande till historien en "exklamation." Men
detta hiudrar mig icke att bibehålla min
tanke och min tro om svenskans framtid
i Finland, och att i målet vädja till —
framtiden.
Hvad för öfrigt hr Sakari Teppo talar
om det dödliga hat, som skulle vara
rådande emellan den linska och den svenska
befolkningen i landet, och de grandiosa
exempel han på detta, bat har att anföra,
kunde vara en sak af ganska stort intresse
att närmare beröra. Men jag lemnar det
för denna gång.
En annan af de finska artiklarne i
frågan förtjenar någon särskild
uppmärksamhet, likväl endast af den orsak att den
kommit att erhålla hedern af en
öfversättning i Litteraturbladet. Den har
ursprungligen varit synlig i tidningen Ilämäläinen,
och dess reproduktion uti Litt.bladet vore
att anse som ett af de amplaste
"fattigdomsbevis", derest ej åtgärden möjligen är
att räkna någon s. k. ’’rötmånadsredaktör"
till last. Ty’artikeln är i hufvudsaken
ingenting annat än ett ovettigt och tanklöst
uppslamrande ur hr J. V. S:s föregående
artiklar i ämnet. Och när den gifver sig
ut på att uttala någonting ur egen fatabur,
så är det löjligt att läsa. Der förmäles
t. ex. med mycken säkerhet, huru
schvvei-tziska nationen måste spårlöst upplösas,
så snart blott de kringliggande länderna
erhålla liberalare styrelseformer, och huru
redan nu Tessinarne äro färdige att förena
sig med Italien. Körande dessa saker är
jag händelsevis i tillfälle att meddela några
högst upplysande stycken, hvilka följa här
ned an. Metropolitanus.
Tcssinarnes italienska sympathier.
(Politiska aktstycken såsom bilagor till striden om
nationaliteten.)
D. 24 sistl. Juni befanns följande
proklamation vara uppslagen på murarne i
Milano:
Tessinare!
Också i edert bröst klappar ett italienskt
hjerta; derom vittna de talrike kämpar, hvilka äro
redo att för Italiens oberoende modigt offra sitt lif,
hvarje gång nationen finner nödigt att taga sin
tillflykt till vapnens styrka. Måtte vi framdeles kunna
ständigt se eder vid vår sida, i fred som i krig, i smärta
som i glädje, ty vi älska eder som bröder och betrakta
eder som medborgare bland oss. Ocli måtte vi engång
kunna lagligen och för alltid tillknyta detta ljufva
band, som är ämnadt att i ett skönt brödraskap
förena alla de särskilda folken i detta sköna land, som
omgifves af hafvet, o. s. v.
Tessinare!
Hela Europa uttalar önskningar för Italiens
förening; hela Italien utropar till sin konung filosofen
och krigaren Victor-Emanuel II, ban som gjort sig
så förtjent af nationen och af historien.
Sjelfständighet och frihet äro oss för framtiden försäkrade af
fransmännens ädelmodige och storsinnade kejsare.
Glömmen icke att han är brorson till den store
Napoleon, hvilken j hafven att tacka för att ha blifvit
befriade från schweitzarnes, frän de vildsinnte
repu-blikanernes i Uri, Schwytz och Unterwaklen ok.
Napoleon den tredje skall icke vägra eder det
beskydd som den förste gaf i så rikt mått.
Tessinare!
Ensamt begäret efter frihet kunde, i tider som
för Italien voro bedröfliga, hålla eder slutna i ett
bizarrt och onaturligt förbund, mod hvilket j endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
