Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
ilbud, hvilka tillryggalägga de längsta
sträckor med fabelaktig hastighet.
o o
Schamyl har vid sin här på europeiskt
vis infort ordnar, hederstecken och grader.
Anförare för 100 man, hvilka utmärka sig
genom mod, erhålla runda silfvermedaljer,
försedda med uttrycksfulla poetiska
inskrifter; anförarne för 300 man erhålla
trekantiga medaljer, och de för 500 man
silfver-epåletter. Före 1842 utgjorde hederssablar
det enda utmärkelsetecken. Nu ha
anförarne för 1,000 man kaptens-rang, och de
för en större korps äro generaler. På de
fege fästas ett stycke filt uppå armen eller
på ryggen.
I början bestodo Schamyls inkomster
blott uti krigsbyten, af hvilka efter
gammal sed femtedelen tillfaller högste
anföraren; sednare äro reguliera skatter införda.
De länderier, hvilka i äldre tider voro
förlänade åt moskéerna och blott skänkte
fördel åt prester och dervischer, ha nu
tillfallit staten.
Straffen för borgerliga och militäriska
förseelser, för stöld, mord, förräderi,
feghet o. s. v. äro noga bestämda i en af
profeten sjelf författad kodex, och
dödsstraffet begagnas, efter olika grader af
förbrytelse, under tre särskilda former.
Schamyl har endast tre hustrur, bland
hvilka den mest älskade skall vara en
ar-menianska. Som hans utmärktaste
krigs-kamrater nämnas Achwerdu Mahomed,
Schwail Mullah och Ulubey Mullah.
U.
"Kvarochcn har sin smak"
eller
allt hvad menniskorna äta.
(Efter Household Words.)
I ingenting råder en. större mångfald,
än i de olika folkslagens näringsmedel och
i deras älsklingsrätter. En italienare nöjer
sig med en handfull bröd och drufvor, och
en hindu tager då och då emellan solens
upp- och nedgång en sked med ris, då
deremot en eskimo kan förtära tjugu
marker kött på en dag och en rysk tartar
inom 24 timmar äter fyrtio marker. Kapten
Cocbrane talar tillochmed i sin resa om en
sådan, som inom den nämnda tiden förtärde
en fjerdedel af en stark oxe och dessutom
ännu tjugu marker fett jemte smält smör
i förhållande dertill såsom sofvel; och för
tre man af samma stam — jakuter — är
det en småsak att, i ett mål få slut på en
bel ren ända till benknotorna. I London
och New-York räknas dagligen på hvarje
person i medeltal en half mark kött, i
Paris blott en sjettedels och i byarne och på
landet i Frankrike en ännu mindre bråkdel;
under det en irländare får skaffa sig
benknotor och muskler genom idel potäter
och den kraftige bergsskotten uppdrifver
sina gigantiska lemmar genom soppa, kål
och whisky. Köttföda är alltså icke
absolut nödvändig, icke ens för nordboer,
endast de förstå att med kemisk instinkt
finna på tillräckliga motsvarande
näringsmedel och att införlifva med sig hvarje af
de ämnen särskildt, hvilka finnas förenade
i ett ärligt stycke ox- eller fårkött.
Födan är ibland oss ganska ojemnt
fördelad. Här är en fattig man, som
aldrig kan gifva sina barn så mycket, att de
få äta sig rätt hjertligen mätta; der den
rike, som öfverlastar sig med alla möjliga
delikatesser. Men ännu mångfaldigare än
mängden, är arten. De olika folkslagens .
förunderliga läckerheter äro utan gränser.
Ny-Biunswickaren finner i den mjuka
nosen på ett muskusdjur ett synnerligt behag.
Hajfenor och fiskmagar, ännu outkläckta
änder och kycklingar, hårgumpar och
fo-gelbon — allt detta står hos kinesaren högt
i pris. Eskimoerne frossa i talgljus, för
dem en utländsk delikatess, och
abyssi-niern berusar sig med rått kött och blod,
som i sitt slag är lika berusande som det
brända vattnet. I Paris var man nyligen
galen efter hästkött och under 1851 års
exposition förevisade och försålde en m:r
Brocchieri delikata kakor, pastejer och
kon-fekter af oxblod, som täflade med de be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
