- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
302

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

romda murrons glaccs eller med
boulevard-konditoriemas finaste sockerbakverk. Man
blir frestad att anse sådant för konstens
högsta triumf! Köttskorpor, förfärdigade i
Texas för amerikanska flottans behof, voro
äfven utställda; de sågo ut som ljusbruna
sockerkakor och en enda mark af dem
innehåller nästan mera näringsämne än fem
marker af en vanlig kötträtt. Fiekbuljong
(bouillon de pocke) är ett annat exempel
af kulinarisk kondensation; också här står
den närande kraften utom allt förhållande
till måttet. På samma sätt är det för
nordpolsresande så välbekanta pemmican en
kondensation af rent pulveriseradt kött,
blandadt med socker, fett och små russin.
Siameserne torka elefanternes kött, liksom
tyskarne röka sitt ox- och svinkött. Cuba
fodrar sina slafvar med torkadt kött, som
i enorma qvantiteter införes från Buenos
Ayres och Förenta Staterna, —en handel,
hvilken med stor fördel bedrifves öfver bela
Amerika och äfven utsträcker sig till
Europa, som för sin del deraf importerar en
betydlig mängd.

De förunderligaste exempel af
gurman-deri har -dock den höga norden att
framvisa. Skiilspeck och en rens ännu icke
idislade foder som sallat dertill,
hvalfisk-hud, skuren i tärningar och söt som
kokosnöt, hvalfisk-gom, ännu med
fastsittande fiskben, doftande nästan som gräddost
och benämnd Tuski-socker — det utgjorde
några af hufvudrätterna vid ett Tuski-kalas.
Yid en fest, som gafs af flere förnäme
grönländare, frambars på bordet halfrått
och förskämdt skälkött, rutten hvalfiskstjert,
inlagda kråkbär, blandade med tarmsaft från
renar, samt ännu dessutom inlagda kråkbär
med fisktran. Hvalross är en god mat;
det smakar som groft oxkött, och rå
hval-rosslefver är en rätt, för hvilken man kan
svärma enthusiastiskt. Frusen skäl är
förträfflig som vägkost på resor, och om den
blir smått illafaren, sedan den legat bela
sommaren öfver betäckt med gräs, så
utgör den en särdeles omtyckt vintermat.
Af reumagar bereder man en rätt, benämnd

"nerakuk" eller "det ätbara"; man sänder
deraf till sina goda vänner och grannar,
liksom man gör det i England med fint
villebråd och frukter *). En eskimo förtär
också stundom sin — släda, nemligen när
denna är gjord af torkad lax, insydd emellan
tvenne hudar, och tvärslåerna bestå af
ren-ben. Detta är således icke så förunderligt
som det låter och som om vi ville taga
oss före att spisa en Clarence på C-fjedrar;
men i alla fall måste det taga sis rätt

Q O

kostligt ut, när ett ressällskap stiger ut
och gör sig i ordning att äta upp sitt eget
ekipage! Renkött är eskimoens högsta
njutning —• om ban kan bekomma det, och
isynnerhet rått fruset renkött smakar
honom bättre än det herrligaste villebråd,
som någonsin prydt ett konungabord.

T. Beludschistan fodrar man boskapen
med en blandning af dadlar och torkad
fisk, och innevånarne sjelfve lefva endast
af fisk, medan man i England kastar
bun-dradetals marker af hvassbukar och andra
slag uppå åkrarne för att göra landet
fruktbart; hvarigenom luften förpestas och
tusental af hungriga menniskor beröfvas ett
middagsmål. Atlantiska hafvets tonfisk är
lik kalfkött, endast torrare och fastare;
och ätven den i gamla Grekland och Rom
så högt värderade stören iir af ungefär
samma beskaffenhet. Hajen är torr och
sur; Havanna är den enda ort, der den
står på torget till salu; kineserne tillskrifva
dess fenor och stjert en synnerligt
stärkande egenskap. Guldkustens negrer älska
mycket hajens kött, och likaså flodhästens
och alligatorns, och Polynesiens innevånare
äta det rått med sådan glupskhet, att de
deraf ofta blifva sjuka. Hafsålen, torkad
och skrapad, nyttjas i katholska länder till
att göra soppor tjocka, och räknas på
Jersey till en läckerhet; också den smakar
som kalfkött. I Cornwallis bakar man in
den, liksom allt möjligt annat, i en deg.
Chinookerne torka en liten fisk, ungefär
liknande sardinen, och bränna den sedan som

*) Och i Finland med varmbröd, korf och memma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free