- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
324

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cl"

324

Så; lätt utredt var det "trassel", genom
hvars tillställande hr J. V. S. säkerligen
hoppats att förvärfva sig en ny och
glänsande advokatorisk lager.

Den der "beskrifningen N:o 4" har
synbarligen i hög grad generat br J. V. S.
Hvad han om den har att förmäla (se Lbl.
p. 380) är ingenting annat än ett vridande
och vrängande af ord, ett uppradande af
meningar, hvilkas förnuftiga innehåll af
ingen står att utredas — allt såsom i kinkiga
polemiska fall hr J. Y. S:s af gammalt
bekanta stridsmethod bjuder. Ville man noga
dissekera allt hvad hr J. V. S. på detta
ställe hit och dit påstår, skulle man komma
till högst förvånande resultater. Jag vill
blott framlägga följande exempel.

Som man minnes, utgjorde satsen:
"menniskan födes till sin nation" en tid
lmf-vudsatsen i alla hans anföranden. Så
beskref han också i Lbl. N:o 4 (p. 154) huru
menniskan födes till sin nation, huru hon
väl icke egentligen genom födseln
emottager nationalspråket, men att hon dertill
"uppfostras från den stund hennes
sjelf-medvetande vaknarj" och tillade: ’’Med
språket mottager hon det nationella sättet
att känna och tänka, en andlig typ i
öfverensstämmelse ined den lekamliga;
äfven den är outplånlig" o. s. v. — Men nu,
sedan också jag gjort satsen: "menniskan
födes till sin nation" till grund för mina
påståenden, nu behagar densamma br J.
V. S. alls icke mera. Nu berättar ban att
menniskan födes till ingenting annat än till
kropp och själ, och på sin höjd till vissa
de allra allmännaste begrepp, ss. om rum
och tid, orsak ocl» verk.ui, o. s. v.; allt
det öfriga kommer genom uppfostran. Och
han säger också: "om uppfostran kan
ingifva andra tankar än de medfödda, iir
nationaliteten uppenbarligen icke medfödd, utan
förvärfvad." — Således bevisa också
"nationalspråket" och "det nationella sättet att
tänka och känna", hvilka emottagas genom
uppfostran, att nationaliteten icke är
medfödd, utan förvärfvad?!! (Slut följer.)

Thcaterförhållandcn i Christiania.

Då man som bäst är sysselsatt med
att uppgöra planer för theaterns framtid i
Helsingfors, kan det icke vara ur vägen
att kasta en liten blick på de norska
thea-terförhållandena, hvilka i flera afseenden
ega ganska nära slägtskap med våra. Här
införes derföre en högst upplysande
korre-spondans från Christiania till en i Wien
utkommande berömd thoatertidnins;.

Christiania, en af de yngsta
hufvudstäder i ett af de yngsta riken i Europa, är
nu en raskt uppblomstrande stad, bebodd
af en bildad befolkning. Hvad konsten
anbelangar, så ega isynnerhet målarekonsten
och bildhuggarekonsten högst
aktningsvärde representanter, ibland hvilka den nyss
aflidne bildhuggaren Hans Michelsen och
de äfven i Tyskland berömde æåla^ne Gude
och Tidemann. Den dramatiska litteraturen
och theatern deremot befinna sig, så vidt
de skola vara specifikt norska, trots de
sednare tidernas ganska följdrika
bemödanden, dock ännu på sätt och vis i sin
barndom. Viil lemnade Norge redan på den
tiden, då det var endast en dansk provins
och betraktade den danska hufvudstaden
som medelpunkten för allt andligt lif, sin
kontingent till den gemensamma danska
konsten och litteraturen, och man kan väl
med rätta säga, att det endast var
förhållandenas fel, om en Ludvig Holberg, en
J. II. Wessel sora dramatiske diktare, en
Mich. liosing m. fi. som skådespelare,
funno skådeplatsen för sin verksamhet i
Köpenhamn och, småningom fullständigt
da-niserade, blefvo räknade till lysande
stjernor på tillochmed den specifikt danska
kulturhistoriens himmel; ty Norge var
åtminstone deras vaggas land, om också mindre
deras andes anima. Holberg sög dessutom
sin andes näring ur alla de många
nationer, till hvilka hans rastlösa reselust förde
honom, och om man i hans arbeten också
icke finner någonting specifikt norskt, men
deremot nästan endast eller åtminstone gån-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free