Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
också mig, att för hvem som helst det
borde vara klart, att en nations tankar och
känslor måste uppenbara sig i handling.
Och sålunda vet jag ej annat, än att mina
ifrågavarande ord äro ganska tydliga och
tillräckliga.
Hr J. V. S. har flera gånger frågat mig,
hvarföre jag anser enhet och
egendomlighet i språk bidraga till en nations styrka.
Svaret är enkelt. Jag har aldrig varit nog
tanklös att neka det icke ett gemensamt
språk är särdeles mäktigt att föda och
underhålla sympathier menniskor emellan. Der
detta föreningsband, utom alla andra,
finnes hos en nation, der blifva de
gemensamma sympatbierna naturligtvis så
mycket starkare, och till följe ’deraf också
nationen, såsom sådan, sä mycket
starkare.
Hr J. V. S. bestrider, att han någonsin
skulle yttrat, det ett nationelt finskt
sträfvande finnes endast uti sträfvandet för det
finska språket och en derpå skrifven
litteratur. Jag har icke påstått, att hr J. V. S.
någonsin direkte yttrat sådant, och jag vill
tro att han i botten icke så menar. Men
hans ord ha i ifvern ofta nog fallit så, att
man har "anledning, att ur dem draga en
så förvänd slutsats." De falla sig också
i denna artikel en gång så, då ban nu äter
uttalar sitt anathema öfver ett "slägte, som,
oförmöget af all handling, vill med ihåligt
skrik nedtrycka arbetet tör en finsk nationel
bildning." För detta slägte anser han
naturel
ligtvis mig som en organ och en
representant. Jag frågar då för min del: på hvad
sätt har jag sökt nedtrycka arbetet för en
finsk nationel bildning? Har jag uttalat
ett halft ord emot sträfvandena för det
finska språket? Nej; — jag vill tillochmed
minnas, att hr J. V. S. sjelf engång
erkänt, det ingen om detta språks framtid
uttryckt djerfvare förhoppningar, än jag.
Eller har jag sökt att motarbeta någonting
annat som br J. V. S. vill räkna till
nationella sträfvanden? Jag känner heller
ingenting sådant uppå mitt samvete. — "Släg-
tet8" och min stora synd lär till slut dock
icke kunna sökas i annat, än att man
vågat påstå, det finskt nationella sträfvanden
kunna finnas också utom sträfvandena för
det finska språket. — — Här ha vi
således åter vår gamle hr J. V. S.I
Innan jag slutar, vill jag till hvarje
ärlig finne, som egnar en tanke åt sitt
fäderneslands framtid, ställa tvenne små
frågor. Nemligen: när du tänker på det
finska folkets framtid, innefattar du i denna
framtid de finske språkbröderne från
Archangel, Olonetz o. s. v.? — eller utesluter
du från denna framtid hela den svenska
talande delen af Finlands folk? — Svaret
på dessa frågor kan på sitt sätt ganska
mycket belysa arten af den finska
nationaliteten och sträfvandena för densamma.
Rent sagdt: jag tror, att vi finnar
aldrig kunna annat blifva än en
"polyglott-nation"; och när den tiden kommer, att vi
kunna kalla oss en nation,-då skall säkert
ingen mera tveka att inskrifva en
Runebergs namn ibland Finlands
"’national-litteratur." Metropolitanus.
Konung Oscar Its personlighet.
Prof. F. F. Carlson har i de
personalier, hvilka upplästes vid konung Oscars
begrafning i Riddarholms-kyrkan, tecknat
den aflidne konungens person med
följande ord:
Konung Oscar var af naturen begåfvad med ett
ljust förstånd ocb ett känslofullt hjerta. Hans
gudsfruktan var vann och uppriktig. Med synbar glädje
säg han söndagens högtid återkomma. Ödmjukt
höjde sig inför konungarnes konung hans hjerta. Den
gudstjenst, som hvarje helgedag skulle hållas i tians
rum, försummade ban aldrig: bestämdt föreskref ban,
att, om nödvändigheten bjöd att förkorta dem,
syndabekännelsen icke skulle uteslutas. Väl vetande,
huru all mensklig l|öghet försvinner inför den
allsvål-diges blick, knäböjde han med menigheten i det
öppnade templet, för att undfå sakramentets heliga
gåfvor. Det sårade honom djupt, om han hörde någou
angripa hvad heligt är eller den tro vi bekänne, och
han tillrättavisade då med allvar och eftertryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
