Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Med djup käusla af de pligter, som tillhörde hans
konungsliga kall, arbetade han utan rast att uppfylla
dess fordringar. Han älskade icke herrskareglansen
och sträfvade ej för personlig ära. Den enkelhet,
med hvilken ban uppträdde genast i början af sin
regering, erinrade om äldre tiders okonstlade seder.
Den varma känslan för fosterjordens lycka och ära
framlyste ur alla hans handlingar. Hans arbetes och
hans striders mäl var de nordiska folkens väl. Han
ville, att de skulle intaga ett ärofullt rum ibland
folken, och deras krafter utvecklas för den framtid,
hvilkens manande bild oaflåtligt stod för hans inre öga.
Rättrådig, flärdlös och mild styrde konung Oscar
sina folk. Rättrådigheten var den första af hans
konungsliga egenskaper, såsom ock den, hvilkens namn
ban inskrifvit främst på sin sköld. Hans yttersta
bemödande var att alltid, efter bästa förstånd och
samvete, göra det rätta. Ställd inom samhällsordningen
främst ibland alla, glömde han gerna sig sjelf för
andra, och satte sig icke i sitt sinne framför någon.
Aldrig upptog han illa en motsägelse. Han älskade
sanningen mera än sin egen mening, och om han
någon gäng, då han motsades, kunde visa ett
ögonblickligt missnöje, gaf ban dock snart tydligt
tillkänna, att han visste ogilla en åsigt, utan att misstycka
dess öppna framställande.
Det milda, menniskoälskande hjertat visade sig
i konungens hela väsen. Han gaf gerna och ban
förlät gerna. I början af sin sista sjukdom yttrade han,
alt han glömt alla oförrätter. Den fattiges, den
lidandes lott sysselsatte honom framför allt, och
likasom ban i sitt enskilda lif icke lät någon gä ohulpen
ifrån sig, arbetade han såsom regent helst för dem,
hvilkas röst har de flesta lidanden att förtälja och
likväl minst förmår göra sig hörd.
Hans tanke uppfattade med klarhet alla
förhållanden, och ett ovanligt starkt minne förvarade
troget hvad han en gäng hört. Han skydde icke den
tankeansträngning, som erfordras för att bemäktiga
sig de enskilda mindre delarne af ett ämne, och
beherskade dem sedermera i sällsynt grad. Omdömets
skärpa och karakterens lugn gåfvo honom , i
användandet af hvad han uppfattat, synnerlig styrka. I
hög grad beherrskande sig sjelf, yttrade han sig
aldrig utan noggrann öfverläggning, och gaf aldrig utan
största varsamhet ett löfte. Den lugna besinningen
mognade hans ^beslut och gaf dem kraft. Om han
någon gång vid dem visade sig dröjande, om han i
afgörandet stund kunde tveka, sä kom detta af hans
samvetsgraunhet och stora fruktan att misstaga sig.
Han ville, så långt hans insigt och förmåga sträckte
sig. göra alla rätt.
De yttre politiska förhållandena, de särskilda
staternas styrka och svaghet samt deras styresmäns
egenskaper kände han noga, och förde med ovanlig
framgång diplomatiens vapen. Ofta författade ban sjelf
vigtigare diplomatiska handlingar, hvilka värö utmärkta
för det klara i uppfattningen, det värdiga i
hållningen, det träffande i uttrycket. Militäriska studier hade
ban gjort med stort allvar, och han kände väl äfven
fremmande länders försvarsväsen. Huru noga han
gjort sig bekant med den inre förvaltningens grenar,
bevittnas af den sägen, som man om honom haft, att
konungen skulle hafva kunnat förestå hvilken
depar-tements-cbefs-befattning som helst.
De konstitutionella rättigheter, som tillhörde hans
folk, voro honom väl bekanta, oeh hans
handlingssätt visade, att han för dem bar uppriktig aktning.
Om många af de märkliga åtgärder, som vidtogos till
rikenas utveckling och förkofran, ingalunda ledde sitt
ursprung frän hans egen personliga inflytelse, så har
han likväl gillat och befrämjat dem alla. Det fanns
intet fosterländskt sträfvande, som ban icke med varmt,
deltagande omfattade.
Sin hvila efter statsbestyren, sitt lugn efter oron
faun konung Oscar i sin familjs sköte. Han var bland
de konungar, som hafva egt ett hem och fullt
värderat denna lycka. Undergifven och vördnadsfull såsom
son, var ban en kärleksrik make, en öm fader, —
och den tillgifvenhet, med hvilken ban möttes af de
sina, var hans hjertas skatt.
Konungens umgänge, särdeles när det var fritt
frän det offentliga uppträdandets anspråk, var ledigt
0’ h enkelt. På resor och i den landtliga vistelsens
sköte framträdde i synnerhet dess behag.
Vetenskap och konst höja, der de idkas och
älskas, furstens väsen ej mindre än den enskildes. Den,
som samtalade med konung Oscar, kände snart, att han
talade med en af samtidens kunskapsrikaste regenter.
Den framgång, hvarmed konungen, särdeles i yngre
är, hade egnat sig åt. skön konst, bevittnas af
arbeten, i hvilka man igenkänner både tonsättarens och
den bildande konstnärens förmäga. Hans smak var
ren och hans omdöme säkert i ämnen som tillhörde
konsten. Utmärkt var ock hans förmäga af
uttryckets klarhet i tal och skrift.
Konung Oscars regering omfattar en tidrymd,
under hvilken väldiga stormar hafva skakat de
europeiska staternas byggnad och fört de mäktigaste bland
dem till kamp emot hvarandra. Under denna tid har
det varit de förenade rikena förunnadt att i lugn
utveckla sina sanihällsrättningar och förkofra sitt.
välstånd, under åtnjutande af en stigande aktning ä
andra makters sida.
Att stå i spetsen för en sådan utveckling, är en
sällsynt lycka för en regent. Den var konung Oscars
lott, och han säg deri försynens gåfva-
Kopistens krönika.
b. 15 Okt.
En mager vecka. Har man ej haft annat att
lefva af, icke har man lefvat af nyheter. Staden är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
