Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
hvarje svärmar och svär för den fana, som det
engång utvaldt till sin; men å andra sidan gifves det
icke heller mera toleranta partier, ty hvarochen aktar
dock den andres tro och öfvertygelse, läter honom
ostörd draga sin väg fram, och — på den sena
hemvägen äro de dessutom alla sysselsatte endast med
sig sjelfve.
De flesta och de obrottsligt trognaste anhängare
räknar "das königliche H ofbräuhaus", hvilket
kommit i ett så högt rop, sedan Munchen genom hvad det
eger af diametralt motsatt beskaffenhet årligen blifvit
besökt af tusentals fremlingar. Desse resande ha i
det anspråkslösa Gambrinus-templet upptäckt ett
originalstycke al’ det bayerska folklifvet, ha dragit det
ifrån sin förborgade verksamhet fram i dagsljuset,
och ha stämplat det till en af Münchens
märkvärdigheter, som icke får lemnas osedd af någon, emedan
här endast och uteslutande det bayerska folkets
öl-fröjd, denna blott i och genom drickandet njutna
salighet, ännu otvetydigt träder i dagen. Alla andra
bryggerier ha, hvad deras lokalers utseende,
inrättning och betjening angår, längesedan gifvit med sig
för tidens fordringar*); "das Hofbräuhaus" har
bevarat sin ursprungliga typ, och blott gjort några få
koncessioner, såsom att det afskaffat talgljusen och
infört gaslysning. Men kunderne knota öfver hvarje
sådan ändring; de vilja hålla den gamla goda tiden
qvar, den tiden, då man ej gaf sina styfrar ut för
bjefs och grannlåt, utan egnade all sin
uppmärksamhet ät fabrikatets förfullkomligande; de vilja
utestänga alla förbättringar och försköningar frän sin
helgedom, emedan hufvudsaken, deras öl . dock icke står
att förbättras.
Så qvarstår "das Hofbräuhaus" som ett nästan
ovidrördt vittnesbörd om ursprunglig sed och
folk-egendomlighet. "Hof-"namnet bär det ganska
oegentligt, icke blott emedan allt hvad derinne finnes och
sker är den raka motsatsen af finhet och etikett,
utan också derföre, at! bryggeriet med hofvet har
alls ingenting alt skaffa, men är en statsauslalt
och förvaltas af ett lor detsamma särskildt anställdt
"Brauamt." Bryggeriet är på långt när icke Münchens
största; men emedan det icke sänder någonting ut af
sitt fabrikat, och anser för en hederssak att
bibehålla det i ropet såsom det bästa och förnämsta, så
är dess skänk den"mest besökta, oeh från morgon
bittida ända till midnatt upphör trängseln och ropet
efter den delikata varan der aldrig.
Det, är ett obetydligt, lågt, gammalt hus, detta
"Hofbräuhaus", i en aflägsen stadsdel, i hvars port
vi inträda. Vi komma så in pä en gård, som i
hvilket väder som helst är fylld af mångfaldiga
menni-skogrupper. I "arkaderna", hvilka sträcka sig
längs-med den ena sidan, på bänkarne, hvilka intaga den
*) Tiden har ganska olika fordringar på olika
ställen! Öfv. anm.
andra sidan, på de omkullkastade toma faten, hvilka
midt på gården fä tjena till 6tolar och bord, ha de
brokigaste hopar utbredt sig. Fastän sällskapet
förefaller nog blandadt, fastän den alltid fuktiga
stenläggningen just icke är synnerligen behaglig, fastän
athmosferen, isynnerhet närmast porten, är allt
annat än angenäm, så är det dock icke så motbjudande
att stadna här. Men man måste se allt, och dricka
måste ni an ocksä — och dä får man lof att begifva
sig in i huset, ty ingen uppassning kommer här i
fråga: man får lof att betjena sig sjelf, tränga sig
fram till fatet, och då först göres obeqvämligheten
till riktigt obeqväm. En smal, träng dörr leder in i
huset; man kommer i en förstuga, och har en med
glasfenster försedd vägg framför sig. Derinom
befinner sig köket — egentligen blott en stor spis full
med rykande kittlar, derifrån köksorna och deras
handtlangerskor oafbrutet åt de inträdande gästerne
utdela soppa, kött eller kalfstek, hvartill desse ega
att från en vid dörren stående korg förse sig med
knifvar och gafflar. För en kreutzer har man fått
sig en duktig bit stek, och nu gäller att se hvar man
kan få tillfälle att äta. Ingenstädes plats! — nä, dä
är bäst att sätta sig på trapporna till öfra våningen
och förtära sitt mål med tallriken pä knäna; men
man får lof att skynda, ty en ätande gäst har här i
huset ingen rätt till långvarigt uppehåll och andra
komma, som behöfva platsen. "Aber beim Trinken
darf man verweilen?" — "Ja, freilich!" — Välan,
sä går inan dä in.
Om man tror sig komma in i vanliga,
anständiga värdshusrum , sä bedrager man sig högeligen. För
ens blick öppna sig fyra vida källarhvalf, fuktiga,
mörka, rökiga; väggarne äro målade endast af rökei^
golfvet sopas endast af de gåendes fötter; alla
husgeråd, bord, bänkar äro af en ursprunglighet, som
man knappt far se i rum under jorden, och dock äro
vi ufvun, och genom de sotiga fensterj utorna
inbryter solstrålen med möda. Men sedan ögat vänj t sig
vid detta dunkel, upptäcker man pä väggen djerft
utkastade kol- och krit-teckningar, den ena uppå den
andra; der igenkänner man porträttet af en af de
kringstående stamgästerne med en hög karbunkel på
näsan; der en i mästerliga konturer utkastad,
snillrik mythologisk tanke; hvarochen af dessa bilder säger,
att i dessa ruskiga rum äfven Münchens genialaste
konstnärer nägon upprymd afton efterlemnat spår af
sin här v ar o. Ocksä ett par politiska minnen från
1848 befinna sig der på väggen, men bort — att dricka!
För att dricka behöfver man ett käril. Hvarifrån
få ett sådant P Några drvckeskäril af bräckligare
natur finnas icke i "das Hofbräuhaus"; endast tjocka,
grofva stenmuggar ("Mass"). Men icke ens sådana
finnas tillhands; man får tränga sig emellan
bänkarne, räkna först de vid hvarje bord sittande drickare
och sedan de på bordet stående muggarne, och man
prisar sin lycka, om man inom en half timme kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
