Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
tänte- och känslosätt — allt detta låter
säga sig. Medfödda kallar man i svenska
språket alla de karaktersdrag en menniska bär
i arf från sina föräldrar. Hvad som
kallas medfödt, kan således mycket väl ha
tillkommit genom uppfostran. Och sedan hr
J. V. S. erhållit denna språkliga
upplysning, skall han kanske gifva mig tillstånd
att på det ställe jag gjort det begagna det
ifrågavarande ordet.
Med "den ärfda seden" förstår jag den
sed, som hos en nation går i arf och
vidare utvecklas från slägte till slägte. Att
denna nationella sed, hvilken genom
uppfostran meddelas alla barn af samma nation,
måste hos dem framkalla s. k. medfödda
gemensamma tankar och känslor, torde, om ej
för br J. V. S., så för hvarochen annan
vara ganska lätt att förstå. Ty ehuru hr
J. V. S. tyckes meun, att alla tankar stå
färdiga hos menniskan, förrän seden börjar
att marschera in, så tror jag att tanke och
sed gå temligen jemsides, och att den ena
kan inverka pä den andra lika mycket som
den andra på den ena.
Hr J. V. S. har också lyckats finna
barockt hvad jag sagt om en gemensam
historias, oin egendomliga seders och
institutioners inflytande på de nationella
tankarne och känslorna. Han säger med
öppen mun: "D. ä. en bel hop generationer
få hjelpa sig de medfödda gemensamma
tankarne in. m. förutan, men skapa likväl
en egendomlig sed." Hade hr J. V. S.
för tillfallet tänkt sig en smula omkring i
verlden, så hade ban kanske icke funnit
detta så besynnerligt. När t. ex. en hop
kolonister från olika håll af verlden flytta
till samma ort och der begynna att bygga
ett nytt samhälle, så kunna icke hos desse
nybyggare från olika länder finnas några
medfödda, några nationella sympathier. Men
de förenas af andra intressen, och jemka
tillsammans sina seder och vanor så godt
de kunna. Hos den första generationen
kan dock denna sammanjemkning icke gerna
komma så långt, att en egendomlig sed
inom detta samhälle kunde sägas ha upp-
stått. Men, derest samhället får vara
sjelfständigt och fritt, skapas egendomlig sed
allt småningom, och ju mera
egendomlighet denna vinner, desto Bkarpàre
Utpräglade blifva också de nationella tankarne
och känslorna hos nya, uppvexande slägten.
Utom de nu belysta ställena, är det
endast en punkt uti hr J. V. S:s tillägg, vid
hvilken jag anser nödigt att uppehålla mig.
Men denna punkt är ganska vigtig för vår
fråga. Hr J. V. S. påstår nemligen nu
bestämdt, att gemensam sed nödvändigt
förutsätter gemensamt språk.
Det är just på grund af dylika
påståenden jag trott mig kunna taga för afgjordt,
att hr J. V. S. lånat sina thèorier utaf
någre filosofer, de der aldrig varit omgifne
af menniskor af annat tungomål än deras
eget.
Hr J. V. S. menar, att när i olika
familjer på samma ort talas olika språk, så
"kan den ena familjen väl låna några yttre
bruk af den andra, inen vetande och sed
kunna de icke meddela hvarandra, och
genom uppfostran kan således icke i de skilda
familjerna en yemensam sed fortplantas." —
Man har verkligen svårt att fatta, att hr
J. V. S. sjelf bor uti ett "polyglott"- land,
tillochmed uti en "polyglott"- stad. Eller
månne ban kan beskrifva den bestämda
skilnad i vetande och sed, som skulle
finnas inom svenska talande och finska
talande familjer af lika samhällsklass i
Helsingfors? Om en finsk skola här inrättas
bredvid en svensk, månne det blir ett skildt
vetande och en skild sed, som kommer att
meddelas i dem hvardera? —Hr J. V. S.
har alldeles bortglömt den förmåga
menniskan i allmänhet besitter, att kunna lära
sig förstå också andra tungomål än sitt eget.
’ Hr J. Y. S. fortsätter: "Lika litet kan
någon gemensam öfvertygelse och på
öfvertygelsen bygd sed utveckla sig hos
menniskor, som icke förstå hvarandras språk."
Och likvisst äro de flesta Europas
nationer för närvarande mera eller mindre
blandade till språket, och lagar och annan på
öfvertygelse bygd gemensam Bed utvecklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
