- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
356

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356

sig hos dem förträffligt. Men hvad
betyda fakta emot theorierna!

Jag lemnar nu hr J. V. S:s makalösa
bevisning af "inskränktheten" uti
påståendet, att han sjelf och jag af alla bildade
kallas finnar — jag lemnar den åt sitt
sjelf-fallna öde, som är: att beskrattas. Jag
lemnar hr J. V. S. också i orubbad tro, att
österrikiska statsförbundet uppkommit på
alldeles samma sätt som det schweitziska.
Jag lemnar honom också vid sin tolkning
af schweitziska förbundsförfattningen; deri
får han aldrig några anhängare. Jag låter
honom också med utmärktaste konseqvens
godkänna böhmare och ungrare som
nationer, oaktadt de hvardera äro nästan ännu
mera splittrade till språk, än schweitzarne.

Jag vill blott till slut uttala min stora
förundran öfver att hr J. V. S. ej haft ett
enda ord att säga om sammanblandningen
af de schweitziska kantonernas
befolkningar, icke ett ord till förklaring öfver sin
djupa uppfattning af sjelfstyrelse och
republik, icke mera ett ord om sitt älskade
Sonderbunds-krig, och icke ett ord om
ännu många andra saker, hvilka berördes
i min sednaste artikel.

Summan af allt är dock, att hr
Snell-man är segervinnare i vår strid. Han har
sjelf så det sagt. Han betraktar mig
såsom "en slagen och något hårdt handterad
motståndare." Jag lyckönskar honom till
hans hittills vunna segrar, och önskar
honom af hjertat ännu Hera af samma slag.
Under sednaste italienska krig voro
österrikarne, efter deras egna rapporter, segrare
uti alla bataljer. Men —Lombardiet gick
dem förloradt. Metropolitanus.

Goethe och Schiller.

Följande parallel, lånad ur
engelsmannen Lewes’ utmärka arbete oin Goethes
lefnad och skrifter, skall i dessa dagar
säkert läsas med särskildt intresse.

Det gifves knappt ett ädlare skådespel,
än vänskapen emellan tvenne store män,

och med Goethes och Schillers vänskap
står ingenting i hela litteraturhistorien att
förliknas. Vänskapen emellan Montaigne
och Etienne de la Boëtie var kanske ännu
mera passionerad och innerlig, men det var
en förening af tvenne likartade naturer,
hvilka från första begynnelsen igenkände
sin frändskap; det var icke en förening af
tvenne medtäflare, hvilka såväl af sina
anhängare oupphörligt ställdes emot hvarandra,
som också personligen först voro böjde
för att undvika hvarandra. Goethe och
Schiller voro och äro medtäflare, i många
afseenden helt och hållet motsatta naturrr,
anförare för tvenne fiendtliga partier, och
deras andliga förbrödring framkallades
endast af det, som i deras naturer och
sträfvanden var det högsta.

Det är tillräckligt att kasta en blick
på desse store rivaler, för att finna den
djupa olikheten dem emellan. Goethes
sköna hufvud har det grekiska idealets lugna,
segerrika storhet; Schillers hufvud en mot
evigheten blickande kristens allvarsamma
skönhet. Den väldiga pannan och de
stora, strålande ögonen, liknande
Christus-barnets på den Sixtinska Madonnan, du
bestämda och regelbundna dragen, bärande
spår af tankar och sorger, men dock
intygande, att tankar och sorger väl
hemsökt den starke mannen, men icke besegrat
honom, en viss helsokraft i den brunaktiga
ansigtsfärgen och ett obeskrifligt någonting,
som framstråladc ur ansigtet, — allt detta
gör Goethe till en slående motsats till
Schiller med sina skarpa ögon, sin smala
panna, sina oregelbundna drag, hvilka äro
fårade af tankar och sorger och
angripna af sjukdom. Den ene blickar, den
andre blickar inifrån sig ut. Båda äro
ma-jestästiske, men den ene har lugnets
majestät, den andre stridens. Goethe hade
en ståtlig och imponerande kroppsbyggnad
och såg större ut än han var; i Schillers
kroppsformer fattades det riktiga
förhållandet och han var större än han såg ut.
Goethe höll sig styf och rak; Schiller med
sin långa hals "gick som en kamel." Goe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free