Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Han kastade sin gråa sommarrock uppå
sig och skyndade ut i farstun, der pigor
och drängar hade samlat sig omkring en
ung gosse, öfver hvars ansigte blodet
ned-flöt i mörka droppar. Förvaltaren gick
som en tätting på med skymford öfver det
ovarsamma folkets dumhet och förklarade
för sin husgäst, för hvilken han
vördnadsfullt aftog sin svarta kalott, att en
med-tjenare hade varit förvållande till gossens
fall. "Det förundrar mig blott", tillade han
brummande, "att icke hans hufvudskål gått
i klyf." Doktorn, såsom den unge
mannen titulerades, undersökte det öppna såret.
"Läggen ättikeomslag derpå", förordnade
ban, "och förunnen den stackars gossen en
stunds hvila. Han har kommit från
saken med ett blått öga. I eftermiddag kan
ban åter vara i arbete."
"Vete Gud, herr doktor!" sade
förvaltaren, i det ban åter lyftade på sin kalott,
"ni har gått igenom alla fakulteter."
"Så är det, kära ni!" svarade skalden
med ett melankoliskt småleende. Derpå
underrättade han sig om stadsbudet ännu
icke hade återkommit från Meiningen.
Förvaltaren kunde icke härom gifva besked.
"Fattas det er någonting, hvarmed jag kan
vara till tjenst?" frågade ban med ödmjuk
artighet. "Nådig frun har lagt inig på
hjertat, att ni icke må lida någon brist i
hennes bus."
"Jag vet tillräckligt att värdera fru von
o o
Wolzogens moderliga omsorger om sin unge
viin. Men kan ni icke, min värdaste, stampa
fram Marokko-snus utur jorden?"
Förvaltaren drog skrattande på axlarne:
"Beklagar, att jag icke är snusare." — "Kan ni
då stilla min hunger efter en historia om
Don Carlos?" — Förvaltaren såg uppå
honom med stora ögon. "Förstår nog, min
käre viin!" inföll doktorn och klappade
små-skrattande förvaltaren på axeln. "Här
gäller lösen: smör och ost, men inga böcker!"
Förvaltaren, trugande doktorn att
stiga in i hans kammare, drog åter på
axlarne. "Böcker och alltid böcker, skrifva
och alltid skrifva, — derutaf blir
menniskan icke mätt. Anda inpå sena natten
har jag sett ljus i ert fönster.
Hushållerskan säger, att ni dricker starkt kaffe, för
att hålla er pigg. Herr doktor, tro ni en
erfaren man, om han också icke gått
genom några lärda skolor: det der är inte
bra. Se er engång i spegeln: huru dyster
är icke er blick! och huru slappa och
bleka era drag! — Förut ha vi dock någon
gång spelat schack, eller gått ut på jagt
tillsammans.— Kommer ni ännu ihåg, huru
ni sköt den stora roffogeln, som är
uppspikad på stallsdörren?"
Den unge mannen hade vårdslöst
kastat sig ned i soffhörnet och stödde
hufvudet emot sin fina, genomskinliga band.
"Ni har rätt", sade han efter en paus, utan
att se upp. "Jag vill i dag engång åter
springa omkring i bergen. Den friska
luften skall göra mig godt."— Han steg upp,
strök det långa håret mot nacken och
öppnade fönstret. ’Vet ni hvad?" sade han
efter en kort tystnad åt förvaltaren, i det
han åter tillslöt fönstret, "jag vill göra en
visit hos den gamle grefven af Henneberg *
i hans ståtliga ruin. De förfallna murarne
ha redan länge skådat så underligt ned
uppå mig. Hvem vet, hvad för sällsamma
historier de ha att berätta åt mig."
Förvaltaren prisade hans beslut. ’"Ni
har icke på länge njutit af vår nejds skön-,
het. Och det är ändå en vänlig och
treflig dal, i hvilken vår by ligger;
rundtomkring en krans af mörka barrskogar,
dere-mellan fält och ängar, genom hvilka en
lustig bäck hoppar fram ibland pilar och
alar. Det gamla, riksfriherrliga länsgodset
är visserligen förfallet. Derföre har också
den nådiga frun, efter sin herr gemåls,
geheiine-legationsrådet von Wolzogens
dödsfall, genom köp lagt sig till detta hus,
för att herrskapet ma ha en bostad, när
hon sjelf med de fyra nådige herrar
baronerne, hvilka Gud måtte beskydda, och
med sin älskvärdaste fröken dotter
någongång viker in i Bauerbach för att
inspektera förvaltningen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
