Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
rörelse till sina läppar. Men huru han
läste och läste det, så fyllde sig hans ögon
med tårar och en outsäglig smärta klämde
hans bröst tillsammans. Fadren skref: "Så
länge han, min son, stöder sina
beräkningar uppå inkomster, som först skola
komma, och dessutom äro underkastade
tillfälligheten, så länge skall ban förblifva
invecklad i trångmål. Vidare: så länge han
tänker, denna eller denna gulden eller
bat-zen skall ändå icke hinna till att göra mig
fri, så länge skola hans skulder icke
blifva mindre, och — det gjorde mig ondt,
om ban efter ett svårt tankearbete icke
skulle förfriska och roa sig i sällskap med
andra goda menniskor. Bäste son, ehuru
begåfvad med många
förståndsförmögenheter, far ban dock i det, som erfordras till
en sann storhet och tillfredsställelse, allt
ännu ganska mycket vilse. Den
förlägenhet, i hvilken ban nu befinner sig, är
sannerligen ett verk af den högre försynen,
för att bringa honom ifrån det alltför stora
förlitandet på egna krafter, för att göra
honom ödmjuk, så att han må aflägga all
egensinnighet, mera följa sin faders och
andra sanna vänners goda råd, bemöta
hvarochen med aktning, höflighet ocli
tjenst-villighet och allt mer och mer blifva
öfvertygad, att vår nådigste hertig med sin
stränghet menade väl med honom, och
att det stode bättre till med honom, om
ban hade funnit sig i sitt öde och
qvar-stannat i landet. Han har dessutom
mången gång så narraktiga infall, att de göra
honom odräglig äfven för hans bästa
vänner, och visar sådana kantigheter, som
kunna bortskrämma den bäste karl."
Med passionerad häftighet sprang
doktorn upp. Han kunde icke läsa längre.
De mest motsatta känslor böljade i hans
själ.
Sedan ban något lugnat sig, tog ban
ett annat bref, som var skrifvet af hans
äldre syster, Christophine. Denna flicka
var honom med svärmisk kärlek tillgifven.
Äfven nu gjöto hennes hjertliga ord en
lindrande balsam i brödrens öppna sår.
Väl had också hon med det mest
bevekande allvar, att han skulle blifva
hushålls-aktigare, att han skulle nedstiga från
idea-lernas verld till ett regelbundet lif och ett
kall, som kunde skänka honom sin utkomst;
men dessa från den mest välmenande
innerlighet utgångna förmaningar grepo
honom djupare i hjertat, än fadrens afmätta
stränghet. Derjemte hade ban, oaktadt
föräldrarne väl behöfde sina knappa
tillgångar, åter aflockat dem ett litet
understöd, för att den bortavarande sonen icke
skulle lida nöd. Men denne var nu
engång sådan, att ban ej kunde förlika sig
med hvardagslifvets ekonomiska
förhållanden. De småaktiga beräkningarne hängde
sig som bly på hans högtsträfvande andes
vingar.
Länge blef doktorn försänkt i tysta
tankar. Böckerna, dem ban hade lånat från
det hertigliga bibliotheket i Meiningen,
bevärdigade han knappt med en blick.
Endast i en fransysk historia om Don Carlos,
hvilken han ville begagna för sitt
sorgespel, hade han flyktigt bläddrat. Tanken
på denna dikt plägade ban bära, liksom
en älskarinnas bild, uti hjertat, och
svärmade dermed omkring uti nejden.
Nu tog ban hatt och käpp, för att gå
den efterlängtade vännen till mötes.
Vanligtvis brukade ban vexla ett och annat
vänligt ord med de på åkern sysselsatte
bönderne. Men nu gick ban tyst med
nedsänkt hufvud och besvarade knappt de
helsningsord, som härifrån och derifrån
till-ropades honom.
Plötsligt höjdes en välbekant stämma:
"Hvarthän så skyndsamt, käre vän?" —
och när doktorn, störd i sina mörka
drömmar, nästan spratt till af skrämsel, räckte
bibliothelcarien Reinwald honom handen och
frågade skämtande: "Ar ni insnärjd i kabal
och kärlek, eller ligger ni i födslovåndor
med Don Carlos?"
Doktorn slöt den ädle hedersmannen i
sina armar. "Gud ske lof, att jag nu har
er här! Mitt hjerta springer sönder, om
jag icke får lätta det vid ert trogna bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
