Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 5 December.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt år 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
Bref till hvem som helst.
COm Helsingfors1 bangård.)
S. T. H.
Så lifligt, som hade det varit i dag,
erinrar jag mig ännu den stunden, då jag
första gången stod vid en jernbangård.
Det var för åtta år sedan, i Köpenhamn.
Jag hade derförinnan en särdeles hög
tanke om jernvägar. Jag ansåg dem vara
en af mensklighetens mest storartade
uppfinningar. Jag hade bildat mig en
temligen klar föreställning om deras inrättning.
Jag visste ungefär huru ett lokomotiv såg
ut, huru waggonerna voro beskaffade, huru
sjelfva vägen var bygd, och om tågens
hastighet hade jag ingalunda ett för knappt
begrepp.
Men jag gick en dag ut till
Vester-broe för att första gången se Köpenhamns
bangård. Ett tåg råkade just ankomma.
Snart var hela min förra tanke om
jernvägar tillintetgjord. Icke att jag hade tänkt
för högt; jag hade icke tänkt på långt när
nog högt. Jag stod stum af häpnad och
betraktade. Det ena och det andra var
väl sådant jag hade föreställt mig det; —
men det hela: lifvet, rörelsen, språnget,
bestyret i en bangård, detta obeskrifliga
allt, som jag sedan sett i så mångfaldigt
större skala, det var någonting, hvarom
jag icke hade kunnat göra mig en aflägsen
aning. Jag tyckte mig stå i en helt ny
verld. En liten stunds åskådning lärde
mig att tillfullo inse, hvad inga böcker och
inga afhandlingar dertills hade förmått göra
tydligt för mig: den omätliga kraft, som
jernvägarne besitta, att föra menniskorna
— tillsammans och framåt.
Jag tänkte då: när skall engång
Finland få en jernväg? Men jag vågade
ingalunda hoppas, att mina ögon skulle få
skåda en så stor lycka.
Emellertid räckte det ej länge, innan
man också i vårt land började att tänka
på jernvägar. Ännu några år och man
begynte arbetena på linien Helsingfors —
Tavastehus. Jag har nu i snart tvenne år
nästan dagligen sett huru man brutit sig
igenom berget der straxt bortom
Thölö-viken och huru man kommit allt djupare;
jag har dagligen sett huru man med de
nedvräkta styckena af detta berg sökt bygga
en väg genom viken, och jag har sett huru
denna väg nu småningom börjar att vinna
"laga fasta"; — men ändå har jag tyckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
