Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
dande stad, och den uppträder redan på våra
nyaste kartor med anspråk på att vara en
matador ibland städer; — men allt detta
oaktadt är den orten för närvarande ett
af de vidrigaste hål jag sett uppå jorden.
En by af snuskigaste slag, några rader
marknadsstånd, brännvinslukt, dumma
menniskor, lata hästar, usla kärror — det var
allt hvad jag fann i Anianpelto.
Jag skyndade derifrån, så fort hästars
och menniskors loj het det tillät. Jag tog
vägen genom Lampis åt Janakkala.
Lam-pis är en vacker socken; jag såg der från
vägen flera särdeles täcka vyer. Odlingen
i dessa trakter förefaller sydländskt rik,
då man kommer från Savolaks. Men det
skär i hjertat att se dessa tavastländska
bondgårdar, der gödselhögen intager en allt
beherrskande plats såsom den förnämsta
prydnaden ocb den bästa skatten.
Vid Turengi gästgifveri kom jag in på
stora vägen emellan Tavastehus och
Helsingfors. Här nära löper jernvägslinien,
ocb arbetet var i full fart. Det var en
glad syn. Det lät sig emellertid ej göra
att på den vägen ila till Helsingfors, så
gerna jag också det hade önskat. Jag
hade ej heller lust att åka den gamla
bekanta och tråkiga stora Ilelsingfors-lands-
O O
vägen fram, utan jag tog vägen öfver
Ter-vakoski, besåg dess under dc sednaste åren
i storartad skala utvidgade pappersbruk,
njöt af dess täcka läge och dess
förvaltares utsökta gästvänlighet, ocb begaf mig
derifrån utan vidare uppehåll till
Helsingfors, som vid återkomsten gjorde uppå mig
intrycket af en ofantligt stor och vacker
stad.
Min resa var slut; min resebeskrifning
är slut.
Yre dagar ur en skalds lif.
(Se N:ris 48—50.)
III.
Skaror af studenter hvimlade på de
trånga gatorna af och an. Det var en mild
månskensafton, som utbredde sitt
stjernbeströdda täcke öfver Jena. Ocb allt mem
och mera folk samlade sig under
hemlighetsfulla hviskningar utanför ett högt hus.
Men inne i huset tycktes det vara tomt
ocb dödt, och endast tvenne fönster voro
matt upplysta. Hör! då skallade ifrån
den böljande massan en glad serenad.
Fönstren öppnades till höger och venster.
"Hvem gäller det?" frågade man på ena
hållet och på det andra. Ocb förrän
svaret ännu hunnit löpa från mun till mun,
utbragte en af studenterne, svängande sin
mössa och slående sina sporrar emot
hvarandra, ett dundrande "lefve" för herr
professor Friedrich Schiller.
Men denne satt uti en länstol, beklädd
med röd plys, framför en skrifpulpett, som
han köpt dagen förut, och hans hjerta
klappade med öfversvällande fröjd. De
båda gamla mamsellerna, i hvilkas vackra,
ljust tapetserade kammare han hade hyrt
sig in, flögo uppför trappan och
lyckönskade med löpande tungor sin hyresgäst
till den ära, som vederfors honom.
Schiller hade i Maj 1789 blifvit
professor i historien i Jena. Han hade
blifvit det till följe af de skrifter, hvilka han
i Volkstädt hade befordrat till dagen. Och
när ban stod i kathedern och höll sin
första föreläsning, förmådde det trånga
auditoriet icke inrymma alla de tillströmmande
studenterne. De begåfvo sig, lärare och
studenter, till en annan lokal. Under
högljudt jubel vältade sig strömmen genom
Johannis-gatan, som var alldeles
fullprop-pad af studenter. Hela staden råkade i
allarm, tillochmed vakten vid slottet. Man
trodde att elden var lös. Men för den
rädde professorn kändes det, som hade
han gått på glödande kol. Omkring 500
åhörare hade samlat sig omkring honom.
Tillochmed utanföre stod en stor mängd
hufvud vid hufvud. — Och nu hade de,
såsom ett bevis på sin erkänsla, gifvit en
serenad åt den högt skattade läraren,
hvilken satt ibland sina folianter, för att
arbeta sig in i sitt nya lefnadskall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
