Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
(ligt! och hvad det är länge sedan man
har sett någonting dylikt!
Den hvita uniformen tycktes
förmångfaldiga sig, och i hvirtVeln märkte man
ingen annan än honom! En underlöjtnant,
som nyligen har erhållit sin första epålett,
dansar icke med mera hänförelse och talar
icke med sin dam emellan turerna med
mera liflighet och intresse.
Det var förtjusande! isynnerhet för
modren, den lyckliga erkehertiginnan Sofia,
som dessutom hade framför sina ögon sina
tre öfrige söner: en, blifvande amiral; en
annan, pä förhand bestämd till ståthållare
i Lombardiet; en tredje, hvars bestämmelse
ännu icke var afgjord. En obetydlig
åskådare, gömd i den lysande hopen, sade jag
då till mig sjelf: "ännu några år, och på
denna bukett af lyckliga hjertan skall
etiketten ha strött sitt förtorkande dainm, och
ledsnaden, denna furstarnes hypokondri,
skall ha bragt dessa unga ansigten till
förvissning." Tiderna ha gått fort,
händelserna likaså, och det är på Lombardiets
bataljfält och vid ljudet af de fransyska
kanonerna, som vi sedan ha sett dessa
personer uppträda. (Forts.)
En dröm.
Jag ilade till Juutas’ strand,
Sä stolt uti mitt sinne —
Hvar finns en plats uti värt land,
Mer dyrbar för vårt minne,
Mer kär än denna valplats är,
Der Döbeln kämpat med sin här.
Dä dit jag kom — hvad fick jag se?
Kj minsta spår frän tider,
Då våra fäder kämpade
Kör Finland heta strider;
Ej uppå grafven ens en sten —
Man tycktes glömt dem längesen-
Här stod dock detta sköna slag,
Som fädren för oss vunnit;
Här firades ju Döbelns dag
I tider som försvunnit.
Säg: har du glömt, o fosterland,
Det blod, som gjöts på denna strand?
Så tänkte jag — och qvar jag satt
I qvällens sena timma,
Och soleil sjönk, och det blef natt,
Och nejden slöts i dimma;
Men Juutas, som framför mig läg,
1 drömmen jag bland molnen såg.
Dock ej det samma, ty i piakl
Jag såg bland vesterns skyar
Så odlad och sä rik en trakt
Af städer full och byar,
Och fäll med gyllne skördar pa,
Så långt mitt öga kunde nå-
Frän hvarje by, från hvarje siad
•lag tåga såg en skara
I högtidsdrägt, så stolt och glad
Som menskan blott kan vara,
Der fri hon lefver i sitt land,
Ej kufvad utaf tvång och band.
En lund i sommarns fulla prakt —
Dit samlade sig alla.
Hvad var det för en sällsam makt,
Som hit dem kunde kalla?
En minnesvård i lundén stod,
Der fädren fordom spillt sitt blod.
Den förste man, soin kom mig när,
Beslöt jag dä att fråga,
Till hvilken högtidsdag väl här
Allt folket syntes tåga.
En ovan fråga visst det. var,
Ty häpnande ban gaf lill svai ;
"Från fjerran land ni säkert är,
Ni kan ej vara Finne,
Ty hvarje sådan troget bär
1 varmt och tacksamt minne
Hvar strid, som utaf fädren vanns
För detta land, som nu är hans."
"1 dag vi fira Döbelns dag
Och bedja varma böner,
Att liksom förr vid Juutas’ slag
Gud låte våra söner
Gladt slåss för frihet, land och rätt
Pä fädrens fordna, sköna sätt."
Jag vaknade, min syn försvaun,
Den var en dröm, en villa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
