Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
mansvurne kände ifrån Polen. Mazzini
måste foga sig efter deras vilja. Ramorino,
kallad till Genève, öfvertog befälet för den
honom anförtrodda expeditionen och
öf-verenskom med Mazzini, att två
republikanska kolonner genom Savojen skulle från
Genève inbryta i Piemont. Han erhöll
40,000 francs för att dermed bestrida
kostnaderna för expeditionen, och afreste jemte
en Mazzinis sekreterare, hvilken hade i
i uppdrag att vaka öfver Ramorino.
I den politiska rörelse, som nu skulle
sättas i gång, var äfven mig en rol
tilldelad; jag hade åtagit mig den utan
närmare betänkande. Jag hade trädt i tjenst
såsom matros af första klassen ombord å
"Eurydice." Jag skulle der söka att vinna
proselyter för revolutionen och hade också
efter bästa förmåga fullgjort detta uppdrag.
I händelse att vårt företag lyckades skulle
jag med mina anhängare bemäktiga mig
fregatten och ställa den till
repnblikaner-nes förfogande. I inin ifver hade jag dock
icke velat åtaga mig detta sista. Jag
hade hört omtalas ett upplopp, som skulle
bryta lös uti Genua, och hvarvid man
ämnade öfverrumpla den vid Sarzana-platsen
belägna gensdarmeri-kasernen. Jag
öfverlemnade åt mina kamrater omsorgen att
bemäktiga sig fregatten, och kastade mig
i en båt, för att i samma ögonblick, som
var bestämd för upploppets utbrott, stiga
i land vid tullhuset i Genua. Derifrån
skyndade jag i ett nu till Sarzana-platsen, vid
hvilken, såsom jag redan nämnt,
gensdarmeri-kasernen är belägen.
Jag hade redan väntat der visst en bel
timme, utan att något slags upplopp
märktes till. Slutligen hörde jag, huru
menniskor berättade åt hvarandra, att företaget
hade misslyckats och att republikanerne
hade tagit till flykten. Man talade om
politiska arresteringar, som hade blifvit
verkställda af auktoriteterna. Då jag hade
tagit tjenst vid piemontesiska marinen endast
tör att understödja den förberedda
republikanska rörelsen, så ansåg jag det onödigt
att vidare återvända till "Eurydice", och
tänkte på att fly. Medan jag
öfverlemnade mig åt dessa funderingar, började
trupperna att cernera platsen. Utan tvifvel
hade de fått kunskap om den emot
gensdarmeri-kasernen tilltänkta planen. Jag
begrep, att här ingen tid var att förlora,
flydde in i en frukthandlerskas bod och
yppade för henne i hvilket läge jag befann
mig. Hon drog icke i betänkande att hjelpa
mig och skaffade mig en bondedrägt, som
gjorde mig fullkomligt oigenkänlig. Kl. 8
på aftonen gick jag med utseendet af en
fredlig spatsergängare ut från Genuas Porta
della Lanterna, för att begynna denna bana
af landsflykt, strid och faror, till hvars
slut jag sannolikt ännu ej på långt när
hunnit.
Jag vek af ifrån vägen och vände mina
steg i riktning åt bergen. För att komma
dit, måste jag klättra öfver murar och
häckar. Lyckligtvis var jag väl
hemmastadd i dylika gymnastiska öfningar och
var derföre redan efter en timmes förlopp
öfver den sista muren. Med stjernorna
till vägvisare kom jag till bergen i
närheten af Sestri. Efter tio dagar, eller rättare
efter tio nätter, kom jag till Nizza och
begaf mig der först till min tant, som bodde
vid Piazza Vittoria. Genom henne ville
jag låta förbereda min moder, för att icke
alltför mycket förskräcka henne. Jag
hvilade en dag ut; följande natt gaf jag mig
jemte två vänner, Giuseppe Jaun och Ånge
Gustavini, åter å väg. När vi kommo till
floden Var, funno vi dess vatten högt
upp-svälldt af regn; en sådan simmare som jag
kunde dock icke hållas tillbaka af detta
hinder. Vadande och simmande uppnådde
jag den motsatta stranden. Mina
följeslagare hade blifvit efter. Jag vinkade till
dem ett farväl. Jag kunde nu temligen
säkert anse mig för räddad. I denna tro
gick jag med raskt mod till ett
tullvaktare-hus, och sade den vakthafvande hvem jag
var och hvarföre jag lemnat Genua.
Tull-vaktarne förklarade derpå, att jag tills
vidare vore deras fånge; de tillade, att mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
