- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
43

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

klocka, desto högre höjer den sig upp ifrån
vattnet, hvaraf en del pressas uppåt mellan
klockan och det några tum vidare rummet.

Utom dessa apparater finner man en
ångpanna, hvilken på ett högst
anmärkningsvärdt, nyligen upppfunnet sätt
uppfordrar vatten för sitt eget och
gasfabrikationens behof samt bildar ånga för att
uppvärma den byggnad, der gasklockan befinner
sig. Enkel är fabrikationen och högst få
personer användas dervid. Tre egentliga
arbetare, en undergasmästare och en
gasmästare samt en föreståndare utgöra för
närvarande hela personalen, då blott två
à tre af de sex retorter, som finnas,
behöfva vara i bruk. Till eldningen af de
ugnar, i hvilka dessa retorter befinna sig,
åtgår lika mycket ved, som uti dem
insattes för att tillverka gasen. En famn ved
behöfves således t. ex. för att utaf en
annan famn ved bereda gas. Betänker man
nu, att utaf hundra skålpund ved fås
femhundra kubikfot gas, samt att en famn
torkad ved väger omkring 800 skålpund,
och att det således åtgår blott tvenne
famnar till frambringandet af 4,000 kubikfot
gas, så kan man., med betraktande af nu
gällande vedpris, säga att bolaget ej ens
nu, när så litet gas, (150-tusen kubikfot
under Januari) konsumeras, går utan en
god vinst från saken. Konsumenten
betalar nemligen, som bekant är, 4 rubel för
tusen kubikfot. Tjäran och trädättikan samt
framför allt de i retorterna qvarblifvande
obrända kolen, hvilka hafva god afsättning,
bidraga dessutom till betäckande af
fabrikations- samt räntan på
anläggnings-kostnaden. ’ (Forts.)

Något om üctvägg och andra
Fastlags-förfriskningar.

Hvad helst mina politiska motståndare
må invända emot mig, säkert är, att jag
alltid, så att säga ända ifrån barndomen,
varit en man af den "historiska skolan."
Jag är icke densamme, som småkritiskt
uppreser min penna emot gamla, goda sed-

vänjor, och jag går stundom tillochmed så
långt, att jag kan finna ett missbruk nära
nog ursäktadt, så snart man kan bevisa mig,
att detsamma hvilar på en solid historisk
grund. Och på en solid historisk grund
hvilar, såsom jag i det följande skall visa,
bruket, att hvar man måste äta väl om
fettisdagen. Jag för min del skulle icke hafva
mycket emot, om man på historisk grund
kunde öfverbevisa mig, att hvarochen af
mina medmenniskor rätteligen borde äta
godt — alla dagar.

Jag kommer rätt väl ihåg den första
bekanskap jag gjorde med "hetväggen."
Der-tills hade jag känt fastlagstisdagen endast
från sin fördelaktigaste sida,
fettisdags-bullorna: men nu var jag blefven en
välbeställd scholaris och vandrade, icke utan
en viss känsla af vigtighet, med mina
böcker under armen, opp till skolan. I
förstugan till skolhuset fann jag väggarne
garnerade med handfasta rektorister — och
inom ett ögonblick kände jag lifligt hvad
"hetvägg" ville säga. Men se nu, att jag är
en traditionens man och alldeles icke
någon ifrare för nya idéer och omstörtningar:
några år derefter grep mig skolans rektor
på bar gerning, medan jag höll på att
applicera "hetvägg" på några af mina yngre
kamrater. Ni tror väl, att deraf följde
skol-rätt m. m., som man plågar ungdomen med
i våra dagar. Ah nej! jag höll blott ett
litet försvarstal för den gamla, goda,
sedvanliga "hetväggen", späckadt med ett par
citater ur Ciceros oratio pro domo sua —
hvarvid rektor, som just ej hörde till de
blidaste, täcktes småle — och saken förföll.

Jag har icke sedermera lyckats
utforska, om denna triviala (trivial-skolans)
uppfattning af "hetväggen" hvilar på historisk
grund. Visserligen finner jag i några gamla
luntor antecknadt, att vid de romerska
Lupercalierna (en fest, hvarvid man
anropade guden Pan om hjelp mot vargarne,
med ungefär samma resultat som om man
nu skulle anropa — skallfogdarne)
half-nakna ynglingar sprungit omkring samt
piskat alla mötande fruntimmer med snärtar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free