- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
44

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

af bockskinn. I några trakter af Tyskland
lärer ännu den sed vara herrskande, att
gossarne på fettisdagen så länge få piska
flickorna med s. k. "fastlagsris", tills dessa
ii godo beqväma sig att gifva dem en
"Eeet-weggenschmaus." Vi finnar hafva aldrig
behöft begagna så handgripliga medel för att
bringa våra flickor till hörsamhet. Vi hafva
aldrig användt mot dem andra slags
fastlagsris än t. ex. detta:

"Jag gick till skogen för att knyta

At dig ett litet fastlagsris;

£n särskild qvist för hvar kapris

Jag i min oskald tänkte bryta:

Men — spara dina ögonkast!

Det blef ej ris, det blef — en qvast" •)

Jag har nämnt Lupercalierna, hvilka af
några grundlärda antiqvarier anses vara
ursprunget till våra fastlagsmuntrationer. Det
förminskar icke alls antagandets
trovärdig-bet, att besagde herrar påstå detsamma om
Saturnalierna och Bacchanaliema. Alla
dessa hedniska högtider måste hafva varit
ratt trefliga och vi kunna gerna unna dem
den äran, att uti våra fettisdagsmaskrader
lefva upp igen. En afgjord gemenskap äga
dessa antikens glada fester med de kristna
folkens fastlagsskämt deruti, att hvardera
tjenat till utgångspunkt för den
dramatiska konsten.

Våra fettisdagsmaskerader i all ära, men
icke hafva de just mycket tycke af
karna-valupptåg, sådana en sydlänning är van
att tänka sig dem. Karnavalens firande
håller dessutom, skulle vi tro, på att
aftaga i liflighet öfver bela verlden.

Europeiskt ryktbara äro ännu
karuava-lerna i Rom och Venedig, ehuru skuggor
af hvad de fordom varit. Angående
ursprunget till den sednare meddelas följande.
År 1162 blefvo, vid ett inbrott på
venetianska området, biskop Ulrik af Aqvileja
och tolf andra förnäma herrar
tillfångatagne af venetianerne, hvilka icke förr
lös-gåfvo dem än biskopen genom ett fördrag
hade förpliktat sig att hvarje år till
fast-lagsaftonen leverera en gödoxe och tolf göd-

*) Choraeus.

da svin till Venedig. Denna tribut gafs till
pris åt folkhopen, hvilken vid de dermed
förbundna skämtsamma upptåg fick tillåta
sig stora friheter. Detta lockade årligen
till Venedig ett stort antal åskådare till
denna festlighet och senaten fann sig
småningom häraf föranlåten att anslå
betydliga penningesummor till förökande af
festens glans. Jag förmodar, att det är bemälde
biskop till ära som man ännu i dag vid
uppsluppna muntrationer plägar "ropa på
Ulrik." — Gödoxen är i södra Europa ett
oundgängligt item vid alla karnavaler. Den
promeneras i Paris med stora
högtidligheter omkring staden och erhåller något
på dagens händelser hänsyftande namn.

Karnavalen är för sydlänningen en
förberedelse till fastan. Vi nordbor hafva
aldrig, tror jag, känt någon särdeles böjelse
för att fasta i oträngdt mål — snarare
motsatsen. Hos oss hänger också fastlagens
firande af ålder tillsammans med den
hedniska julhögtiden, vid hvilken våra tappre
förfäder utvecklade all gin energi uti att
äta och dricka. Om våra hedniska
förfäder äfven åto något som motsvarade
"het-vägg", är mig obekant. Säkert är att seden
är gammal och utbredd öfver Skandinavien
och Tyskland. Hetväggsbrödens form
borde egentligen vara ett kors — och dermed
sammanhänger en hel kurs i antiqviteterna
rörande våra vanliga kringlor. En vanlig,
simpel, rund thékringla är på långt när
icke så oskyldig som den ser ut: den
härstammar från de romerska bacchanaliema
och skall egentligen föreställa en orm, som
biter sig i svansen — de gamles symbol
af evigheten. De kristna biskoparne gjorde
sig mycket hufvudbry för att afvänja sina
får ifrån dessa "Bacchus-kakor." Det
lyckades dem endast dymedelst, att de
förändrade formen sålunda, att de begge
ändarne lades i kors öfver hvarannan och uti
denna form,- med det heliga korstecknet i
sig, — sådan man ännu kan se den på alla
bagarskyltar — blef Bacchus-kringlan en
hufvudingrediens i det kristna
fastlags-firandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free