Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4&
Det ßfculle visserligen nu höra till
saken att komma fram med någon rätt klyftig
hypothes angående ursprunget till det.
kuriösa ordet "hetvägg"; men som jag tillstår
att jag ingenstädes mött någon sådan, som
skulle förekommit mig antaglig, så torde
den gunstige läsaren tillåta mig att sluta
just här. Algernon.
Dagboks-manin hos unga flickor.
Fanny Lewald yttrar uti sitt nyligen
utkomna sednaste arbete, "Meine
Lebens-geschichte", några träffande ord öfver den
ganska allmänna oseden hos unga flickor
att föra dagbok, hvilket merendels endast
tjenar till att nära och uppväcka ett
sjukligt känslopjunk.
I mitt femtonde år, så förtäljer hon,
kom äfven jag på den tanken att begynna
föra en sådan dagbok. Härtills hade jag
nöjt mig med att för min egen räkning
anteckna särskilta ställen ur böcker, hvilka
jag läste; men numera tillfredsställde mig
icke detta. De unga flickorna och
männen i den Jacobs’ska romanen "Rosaliens
Nachlass", föllo mig särdeles i tycket. Den
ljumma blandningen af ädla känslor och
ljusblå slöjor, af baler och religiositet, af
kärlek, tvinsot och fromma dödsaningar
var särdeles mycket i min smak, och då
man just då för tiden, tack vare en då
grasserande orthopedisk epidemi, hade
genom systematisk behandling lyckats göra
mig sjuk, så att jag i sjelfva verket hade
att utstå en mängd plågor och
besvärligheter, så, föll det sig icke svårt för mig
att fantisera mig in uti Rosalies
själsstämning.
Min naturliga känslighet stegrades
ansenligt, jag förrådde en förut hos mig ej
torspord böjelse för det elegiska och
egnade en stor del af min dag åt tanken på döden.
En väninna, som förlorat tvenne syskon vid
vår ålder, bistod mig deruti efter bästa
förmåga, änskönt hon såg ut som en bild af
sjelfva lifvet och hennes väl
proportionerade vext aldrig behöft uthärda några
orthopediska strapatser; och allt det
svärmeri, hvilket jag under dagens lopp,
omgifven af de små syskonens buller och en
mängd hushållsbestyr, icke hunnit bråka
fram ur mitt inre, förtrodde jag om
aftonen, vid skenet af ett torftigt talgljus, i
den iskalla stugan, för de tystlåtna bladen
i min’ dagbok, hvilken jag, i förbigående
anmärkt, — trogen den exemplariska
ordningen i skolan — försett med snygga blå
permar och med ett vidhängande,
regle-mentsenligt plumppapper.
Jag fortsatte härmed en lång tid till
min egen stora tillfredsställelse. Kände
jag en kall rysning genomfara mig under
skrifvandet, hvilket i den kyliga kammaren
för ingen del var onaturligt, så kände jag
"dödens vingar fläkta öfver mig." Var jag
sömnig och kände mina ögon skymma
vid det dåliga ljusskenet, så "slöt sig mitt
öga för verldens bedrägliga sken." Ko’rt
sagdt, hvarje ord jag skref, var en tom
fras eller en tillgjordhet. Under det jag
älskade min paryr så mycket som någon
annan flicka, medan min böjelse för nöjen
vittnade om själens sundhet, medan hvarje
artighet man sade mig, gjorde mig en
innerlig glädje och jag på det hela hade
skäl att finna mig tillfreds med lifvet,
hade jag, då det andra årets höst besökte
mig på min egen kammare, smäktat och
snyftat ihop två snygga qvartband och satt
så en afton åter ensam för mig sjelf för
att "samla mina tankar förrän mitt öga
åter slöt sig tillsammans öfver en dag af
mitt lif." Dervid kom jag på det lyckliga
infallet att engång uti ett sammanhang vilja
öfverskåda hvad jag hade lefvat och känt.
Jag ville dock äga en föreställning om
arten af den verkau mina efterlemnade
bekännelser skulle komma att utöfva på de
efterlefvande, och ytterst rörd, med tårar
i ögonen, begynte jag läsa, och las och
las......och det föll liksom fjäll ifrån
mina ögon.
Icke ett ord var sant af allt det, som
jag sedan fem fjerdedels år hade
sainman-skrifvit. Jag hade talat om ajäUlidauden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
