- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
90

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

so

gen till statsdomänerna och återföllo till
desamma, så snart anledningen till deras
upplåtande hade upphört. Innehafvaren af
ett sådant län måste emot uppbärande af
grundskatten ställa en soldat för fem
eldstäder; han handhade äfven ett slags
polis-nppsigt öfver bönderne. Jordbrukaren var
icke bunden vid torivan; han kunde
afflytta, när han blott otgjort hvad honom
ålåg och ställde någon annan, som i hans
ställe öfvertog jordlotten.

Detta var i allmänhet den
åkerbrukande klassens ställning före tartarernes
herravälde. Bonden betalte till staten en
afgift för hvarje eldstad och till landsherren
eller arfgrundherren eller till den temporära
(belånade) godsherren en grundskatt. Denna
gamla institution består i det väsentligaste
ännu vid de kejserliga domänerna, endast
med den skillnad, att i stället för afgiften
efter eldstäder, numera betalas en viss skatt
för hvarje "själ" (mansperson). På
privatgodsen utgjordes grundskatten genom
dagsverken, Bartschina, tre dagar i veckan,
och bonden uppsökte den grundherre, som
gaf honom de bästa vilkor.

Tartarerne satte på kronogodsen en gräns
för böndernas flyttande och vandringar, i
det de fängslade den härtills rörliga
befolkningen afdelnings vis vid torfvan, så att
på statsdomänerne bönderne blefvo 425 år
tidigare än på privatgodsen bundna vid
jorden, äfvensom på flera trakter ännu
fortfor att finnas jordbrukare, hvilka ej, voro
underkastade någon sådan inskränkning-

Ar 1481 upphörde tartarväldet.
Embete männen, tschino-iunikartiQ — detta namn
betecknar efter tartarväldet de förra
länin-nehafvarne — förde den klagan: att
bönderne afflyttade från, sina jordlotter utan
’föregående afräkning med dem, fäliten
blefvo liggande öde, oc-h att de,
tschinowni-karne, sålunda blefvo urståndsatte att
uppfylla sina skyldigheter emot staten, medelst
ställande af rekryter o. s. v. Ivan III
utfärdade derföre år 1497 en förordning: att
bönderne endast Georgsdagen fingo afflytta
ack förut skulle fullgöra alla sina. åliggan-

den emot grundherrera, äfven hvad angick
aflemnandet af egendomens inventarier, i
vidrigt fal! skulle de behandlas som
lösdrifvare och på fyratio år hemfalla till
tvångstjenst hos grundherren. Man inser
lätt, att då skriftliga afhandlingar icke
plägade slutas, bonden under sådana
omständigheter måste blifva i hög grad utsatt för
godsherrens godtyckliga behandling, och
antalet af emot sådana föregifna
lösdrifvare inlupne angifvelser inför domstol steg
till ett så oerhördt belopp, att Boris
Go-dunofl’, för att på något sätt begränsa
detsamma, år 1597 förordnade: att alla de,,
hvilka före 1592 lemnat sin jordlott,
kunde tryggt förblifva i sin nya boningsort.
För utförandet af detta stadgande lät
Boris Godunoff npprätta ett slags
jorda-bok, en s. k. bondematrikel, i hvilket
afseende, år 1602, det öfverhandtagande
flyttandet ifrån de små tschinowniksgodsen till
de stora fria arfgodsen blef förbjudet.
Boris Godunoff hade dermed för ingen del
för afsigt att fängsla bönderna vid torfvan.

O O

Men bondematiiklarne och upphäfvandet af
befogenheten;, att reklamera lösdrifvarne
(1649, genom zar Alexejs uloschenie) förde
småningom, under en administration son»
var gynnande för godsherrarne, till en
fullständig lifegenskap, mot hvars tryck
bönderne förgäfves protesterade genom täta
uppror. Lifegenskapen existerade nu
faktiskt, men ännu endaist till hälften:
bonden var blott fästad vid, torfvan.

Men sednare förordningar hafva
fulländat systemet och gjort den lifegne bonden
till en vaira>, genom tillåtandet af hans
transporterande med eller mot hans vilja från
ett gods till ett annat samt öfverlåtandet
genom köp af rättigheten öfver honom och
hans arbete. Petes den store lät
uppgöra-nya bonderullor eller matriklar; afgiften
förändrades nu till personlig, en kopfskatt
på de manliga innevånarne. Uppskattning
af egendomsvärdet skedde efter antalet af
dertill hörande manliga bönder; med ett
ord, antalet, bönder tjente till måttstock
för bestämmandet af godsherrens skyldigr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free