Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
sig en del af de lifegne in natura, andra i
penningar, efter herrens godtycke.
Pen-ningeafgiften uppskattades efter den
lifegnes förvärfsfärdighet lägre eller högre —
utan gräns. I medeltal räknades 25 à 50
rubel per manlig själ i årlig ränta.
De lifegne behöfde sin herres tillstånd
för att ingå äktenskap. De måste i
herrens tjenst arbeta, enligt lagens bokstaf,
så mycket herren fordrade, "så långt
krafterna medgåfvo.’’ Herren kunde äfven
uthyra sin träl — dock ej till grufarbete.
Han kunde låta en gosse med lofvande
anlag lära sig ett handtverk, eller förvärfva
sig konstskicklighet för att sedermera
pålägga honom en högst betydande obrok
eller draga vinst af trälen i hilt såsom
rekryt i stället för någon, som för att undgå
detta obehag utbetalade till herren en
summa penningar.
En lifegen blef aldrig myndig. Hans
grundherre förde hans talan inför domstol,
såväl i civila som kriminella mål; ban var
äfven ansvarig för de skador, som
förorsakades genom hans lifegnes förvållande.
Den lifegne kunde emot sin herre icke
göra någon civil talan anhängig. Inför rätta
kunde han väl aflägga vittnesmål, men icke
emot sin herre. Han kunde ej vinna
inträde i något handelsgille: äfven den
rikaste köpman, kunde, om ban var lifegen,
icke underteckna en vexel, ty en lifegen
var de- jure kreditlös. Man föddes till
lifegenskap äfven om man hade en fri
fader, ifall endast modren var lifegen:
frivilligt inträdande i lifegenskap var af
lagen förbjudet.
II. Förberedande åtgärder till upphäfvandet.
Yi hafva i korthet skildrat gången af
den ryska lifegenskapens historiska
utveckling och deraf funnit, att den,
långtifrån att, såsom man stundom velat påstå,
vara ett den slaviska stammens
födelsemärke, är framkallad af administrativa
åtgärder och först under sednast förflutna
århundraden erhållit den svåra, till per-
sonligt slafveri urartade formen. Den är
derjemte till en betydlig del införd mera
genom häfdvunna missbruk än genom lag. Man
kan vid sådant förhållande, och i
betraktande af det särdeles rörliga slaviska
folklynnet, lätt dömma hvilken hotande fara
ett dylikt samhällstillstånd måste innebära,
såsnart civilisationen uti Ryssland vunnit
det allmännare insteg, att de lifegne
begynt att tänka öfver sill ställning. Att
denna dag stod för dörren syntes af
många tidens tecken. Det ryska jernvägsnät,
som är under anläggning, måste jemväl,
utan tvifvel, påskynda dess annalkande.
Men icke blott mensklighetens och
rättvisans oafviseliga kraf påyrkade
lifegenskaps-frägans lösning: denna påkallades lika
mycket af de påtagligaste materiella behof.
Rikets finanser fordrade produktionens
lyftande genom det fria arbetets mäktiga
hafstång. Ryssland måste koncentrera sig,
väcka upp sitt folks omätliga krafter,
uppsöka och begagna sin jordsouttömliga
res-surser.
I Juli år 1857 nedsattes i S:t
Petersburg en komité, under storfursten
Konstantins ordförandeskap, hvilken fick i
uppdrag att framlägga grunderna för en
"förbättring af de lifegnes ställning" och
föreslå de åtgärder, som derför borde vidtagas.
Samtidigt härmed uppmanades adeln i de
vestra guvernementerna Wilna, Grodno och
Kowno, om hvars beredvillighet för
reformen man var öfvertygad, att hos H. K. M.
anhålla om tillstånd att vidtaga
"förbättringar uti de lifegnes ställning." Så skedde,
och nu utkom det kejserliga reskriptet af
den 2 December 1857, som bemyndigade
generalguvernören i Grodno och Kowno,
hvilken tillika är militärguvernör i Wilna,
att ofördröjligen sammankalla de tre
gu-vernementernas adelsförsamlingar och för
dem framlägga Petersburger komiténs
förslag till grundval för ett betänkande, som
skulle vara färdigt inom sex månader att
afsändas till Petersburg. Grundtanken i
detta förslag var, att de lifegne skulle i
tolf år stanna qvar under sina husbönders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
