- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
93

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

öfvervälde för att under denna tid köpa
sig fria med hus och hem antingen genom
räntebetalningar eller genom dagsverken.
Den 17 Dec. begärde man ett dylikt
betänkande äfven af adeln i guvernementet
Petersburg, och då Podolien, Wolhynien
Och Ukrän under tiden tilUännagifvit sin
önskan att ingå i frågans granskning,
meddelades slutligen det kejserliga reskriptet
till pröfning åt rikets alla landskap.

Den officiella kungörelsen om kejsarens
vilja, att de lifegne skulle emanciperas,
väckte en ofantlig rörelse i hela riket.
Adelsko-mitéerna sammanträdde. Några röstade för,
andra skakade betänktsamt på hufvudet,
många satte sig till motstånd och gjorde
invändningar. I guvernementet Tambow
lades det kejserliga reskriptet helt enkelt till
handlingarne. Men kejsaren var icke
sinnad att låta sin ädla och storartade plan
falla. Inrikesministern måste bestämdt
förklara, att det var H. M:ts orubbliga vilja
att försvara jordadelns äganderätt, men
äfven att förskaffa de lifegne en fast bostad
och sätta dem i en sådan ställning, att de
kunde icke blott lifnära sig, utan också
uppfylla sina skyldigheter mot staten. Detta
vore den enda säkra borgen för Rysslands
inre lugn och alla dess undersåters välstånd.
Grundsatsen vore fastställd. Adeln egde
blott att bestämma sättet, hvarpå
densamma kunde enklast, utan skakningar och till
allas fördel, sättas i verket. Den 15
Januari 1858 utkom äfven det kejserliga
dekretet om tillsättandet af den stora
bonde-komitén, som fick befallning att pröfva alla
de betänkanden, planer och förslag, som
kunde inkomma ifrån adelsförsamlingarne.

Den stora bondekomitén bestod af tolf
medlemmar: storfursten Konstantin, furst
Orioli’, statssekreteraren grefve Bludoff,
grefve Adlerberg I, furst Gagarin,
inrikesministern Lanskoi, furst Dolgorukoff I,
justitieministern Panin, kronogodsministern
Murawieff, vägministern Tschevkin,
finansministern Kniaschewitsch och general
Ro-stowzoff. Kejsaren hade sjelf förbehållit
sig ordförandeskapet och i hans frånvaro

presiderade furst OrlofF. Två geheimeråd
vid det kejserliga kansliet, Buttkoff och
Schukowskij, tillförordnades såsom
biträden åt komitén och skulle ombestyra de
löpande göromålen. Men redan då det
första komitébetänkandet— det var från
Zar-skoë-Zelos adelskomité — inkom, visade
det sig, att dessa -oerhörda materialier
aldrig skulle kunna behandlas med tillbörlig
noggranhet af så ringa krafter. De begge
rapportörerna gjorde så mycket, som stod
i mensklig förmåga, man kunde dock icke
tillfredställa komitén, helst då åsigterna
inom densamma voro högeligen delade
rörande sjelfva hufvudfrågan. Arbetet
framskred derföre långsamt. Kejsaren, som icke
ville, att hans väl öfvertänkta plan skulle
brådstörtadt antagas, om det äfven skett i
aldrig så stor välmening, önskade tvärtom se
densamma moget öfvervägd och alla
inkasten lugnt profvade. Att H. M. dock
oryg-geligt framgick emot det föresatta målet
bevisade det kejserliga reskriptet af den 2
Juli 1858, Bom frigaf alla apanage-bönder
(de som tillhörde den kejserliga familjens
enskilda egendomar) och tilldelade dem
samma personella och äganderätt, som alla
öfrige fria bönder äga. Ända hittills hadè
mången tröstat sig med hoppet, att
kejsaren dock icke satt sig fullkomligt in i
frågan, då ban gjorde så många
omständigheter med de föregående öfverläggningarne,
utan blott experimenterade och således
skulle låta sig förmås att åter öfvergifva
sin plan.

För att påskynda den stora
bondeko-miténs arbeten, då alla de från det
vidsträckta rikets mångfaldiga delar
samman-flödande materialierna begynte vexa dess
medlemmar öfver hufvudet, sammanträdde
i början af 1859 på kejsarens befallning
den s. k. redaktionskommissionen, som,
under general Rostowzoffs ordförandeskap,
skulle ur juridisk, administrativ och
finan-siel synpunkt pröfva alla adelskomitéernas
betänkanden och utarbeta ett allmänt
betänkande at den stora komitén. General
Rostowzoff, hvars ansträngningar och snille

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free