Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ganies betungande. Ins. förundrar sig
ingalunda öfver, att herrar kyrkoherdar, som
härigenom till sina flera tiotal opresterliga
åligganden ännu fått uppdraget, att i ett
land, der antiqvariska insigter af naturliga
skäl äro ytterst tunnsådda, agera
antiqva-rier, icke lyckats nöjaktigt upplysa sina
församlingsmedlemmar om några med
förakt (kanske detta ett arf från början af
lutherska tiden) ansedda oeh å sido stökade
piesers värde, ty att man af
"Anhänglich-keit" till dem icke velat afstå desamma, är
föga troligt. Ins. har sett en mängd äldre
kyrkor i landet och deras tillgångar i
före-näinndt antiqvariskt hänseende. Dessa
kunna visst jemförelsevis och isolerade för sig
anses af ringa värde, men med afseende ä
våra förhållanden och i en fullständigare
samling vore de det icke. Han har ock
inhemtat, huru sådana blifvit behandlade,
kanske stundom ännu behaudlas, ej af
illvilja, men af okunnighet, då de
bibehållas; han har ock hört huru sådana af
vårdslöshet afhändts kyrkorna genom försäljning
som skräp; af missförstådd pietet, då t. ex.
gamla messhakar, för att ej profaneras
genom försäljning, nedgräfts å kyrkogård
m. m. Men han har ock af
kyrkoföreståndare inhemtat, att man ej vore ohågad,
att afstå fornsaker, om universitetet t. ex.
skulle utsända någon person med insigt i
ämnet, hvilken sjelf såg och bedömde hvad,
universitetet ville emottaga och ban tror
äfven, att utan liknande åtgärd föga
vinnes. Det torde i synnerhet vara studium
af den katholska tidens helgon-skulptur,
som komme i fråga, emedan rikedomen åt
det hållet af äldre artiklar är störst, men
äfven kännedom af fornsaker och skön
konst i allmänhet — samt främst varmt
intresse för sak. Att här söka specificera
hurudana artiklar oftare pläga förekomma,
torde vara onödigt. Det är icke att förundra
sig öfver, att församlingar, isynnerhet af
okunnig allmoge, vid uppsnyggande af sitt
enda allmänna församlingshus, sin festsal,
söka följa sin tids åsigt om snygghet och
prydlighet och derföre ej önska ha en skräp-
gömma. Finns icke någon författning, som
förbjuder forntidsminnens förstörande, så
skulle en sådan behöfvas; — dock hvar
draga gränsen mellan minne och minne?
Det är likväl icke nog, att få en rik
samling, vare sig ett särskildt, af staten
bekostadt, finländskt nationalmuseum eller,
till en början, blott en egen afdelning för
Finland i universitetets, då i synnerhet
utvidgning behöfvande, etnografiska museum,
det är nödvändigt, ja oundvikligen
nödvändigt, att dessa bela landets fornskatter (dess
historia i sinnligt uttryck), i många fall
oersättliga, bevaras så, som i mensklig
förmåga står, att de ej må utsättas för den
förstöring af eld och plundring, hvarom
nedslående underrättelser från de stora
kulturländerna ofta nog nå våra öron. Men icke
nog ens dermed: bevarandet och
kontrollen deröfver är en hufvudsak. Man
påminnes derom, när man läser lektor Gottlunds
berättelser om de svenska arkivernas vård
eller rättare vanvård för några decennier
sedan, när man läser om strutpappren i
Winagradoffs bod af vigtiga handlingar,
som tros tillhört senatsarkivet, m. m.,
hvilket allt visar, att, om personer äfven
finnas, hvilka söka taga rätt på det
förströdda, det å andra sidan finnes långt flera
vandaler, som göra allt sitt till, för att skapa
sorg åt fosterlandets häfder. joir.
]Y ii <11K t Rcskriiit.
Till Ledamoten af War Senat för Finland
Sebastian Gripenberg.
Sedan Wi i Nåder uppdragit åt Eder, att såsom
Ordförande leda de öfverläggningar, hvilka, till följe
af Wårt den 20 Mars (10 April) detta är utfärdade
Nådiga Manifest, komma att äga rum emellan valde
deputerade för de fyra ständen uti Wårt Finska
Stor-furstendöme, hafve Wi velat härigenom yttra den
öfvertygelsen, att J under utöfningen af detta vigtiga
kall 6kolen motsvara det förtroende, som Wi, med
föranledande af Edre om landet städse ådagalagda
förtjenster, till Eder hyse.
Till nödig efterrättelse för Eder och på det
öf-verläggningarne uti de hos de deputerade
förekommande ärender må till alla delar uppfylla det
ändamål, som Wi dermed åsyftat, vilje Wi härigenom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
