Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
vigtiga förändringar. Ända till den tiden
hade rådet, oftast på ett afgörande sätt,
plägat deltaga i adelns öfverläggningar och
beslut: nu förlorade rådet sin rösträtt, men
bibehöll säte på riddarhuset, när de på
konungens vägnar hade något att med adeln
afhandla. Förut tyckes hvarje vid
riksdag närvarande ädling hafva utöfvat
rösträtt, åtminstone finnas flera af samma ätt
hafva på en gång undertecknat äldre
riksdagshandlingar: nu bestämdes det, att hvarje
familj skulle halva en hufvudman, hvilken
ensam skulle äga säte och stämma, medan
de öfrige skulle stående och stillatigande
afböra öfverläggningarne. Denne
hufvudman skulle vid hvarje riksdags början af
familjen väljas, men sedan 1723 års
riksdagsordning hade upphäft adelns
skyldighet att mangrannt infinna sig kunde denna
föreskrift icke länge efterföljas, Det blef
sedvanligt att låta hufvudman skåpet gå i
»rf efter förstfödslorätt och 1762 års
riddarhusordning godkände denna sedvana som
lag. Den tredje vigtiga nyheten, som 1626
års riddarhusordning medförde, var adelns
indelning i trenne s. k. klasser, herre-,
riddare- och svenne-klasserna. Till den
första räknades grefvar och friherrar, till den
andra de, hvilkas föräldrar eller förfäder
hade beklädt riksrådsembetet, till den tredje
bela den öfriga adeln. Vid omröstningar
skulle hvar klass votera för sig, och den
mening som af tvänne klasser antogs,
utgjorde riddarbusets votum. Vid den
första riksdagen (1627) efter
riddarhusordningens utfärdande funnos af herreklassen
6, af riddareklassen 16 och af
svenneklassen 85 "ätter" närvarande: 22 ätter kunde
sålunda då öfverrösta 85. Det är
uppenbart, att man genom klassinrättningen ville
gifva ett öfvervägande inflytande åt vissa
mäktiga familjer. Det fanns ett antal
sådane, hvilka folket af ålder vant sig att
se i spetsen för landets angelägenheter och
hvilka ännu vid denna tid voro i nästan
uteslutande besittning af rådsplatserna. Då
dessa familjer ditintills genom rådet
utöfvat en afgörande inflytelse på riksdags-
ärendena, men rådet genom denna
riksdagsordning förlorade sin rösträtt, ansågs
det förmodligen billigt att pä annat sätt
försäkra dem om fortfarande inflytande,
livad grefvar och friherrar angår, så
tillhörde dessa ännu till större delen de gamla
rådsfamiljerna, och innehade föröfrigt, så
länge deras värdighet var åtföljd af stora
förläningar med egna företrädesrättigheter,
af grefskaper, icke endast i rang utan
äfven i verklighet en upphöjdare
samhällsställning än adeln i allmänhet. Sedan de
gamla rådsfatniljernas betydenhet under
påfölj ande tid blifvit minskad och en mäDgd
nykomlingar uppstigit bredvid och tilloch*
med öfver dem, och sedan derjemte grefve
och friherreskapen genom reduktionen
blifvit indragne, förlorade klassinrättningen sina
grundfästen. Dertill kom, att
missförhållandet i rösträtt med tiden framträdde i
allt starkare dager, emedan den tredje
klassen ständigt och oerhördt förökades, under
det den andra mer och mer förminskades,
då ätter utdogo eller upphöjdes i den
första klassen, sedan grefve- eller
friherrevärdigheten blifvit ett vanligt bihang till
rådsembetet. Vid frihetstidens första
riksdag (1719) genomdref den tredje klassen
efter en kort men liflig strid
klassinrättningens upphäfvande, sedan de båda
första förgäfves sökt nedtysta frågan genom
åtskilliga förslag till den andra klassens
förstärkning. De sistnämnde fastade
visserligen vid sitt bifall till förändringen det
uttryckliga förbehåll att för rösträtt på
riddarhuset skulle fordras ägande af hus i
Stockholm’ eller Göteborg, jernbruk, säteri
eller bondräntor till ett visst belopp, men
ehuru detta vilkor icke vid tillfället
emot-sades, fick det sedermera förfalla. Så blef
aristokratin inom riddarhuset bruten, en
omständighet, som blef af stor inflytelse
på frihetstidens utveckling. Vid riksdagen
1778 lät Gustaf III med några
förändringar ånyo upplifva 1626 års
riddarhusordning och med densamma klassindelningen.
Som den andra klassen hade sammansmält
till endast sexton familjer, blef den genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
